Taktik då ena partnern närmar sig 42

Börjar lite smått gå i syskontankar. Har kötid i AC (2007) och Bfa (2010). En av oss fyller 42 till hösten och vi börjar tänka lite på hur vi taktiskt ska lösa det bäst. Ett medgivande varar ju i två år, men om man hinner få barnbesked fast inte komma hem under den tiden så förlängs medgivandet riktat till att gälla endast det specifika barnet. Landet vi tänker på har 1-1,5 års väntetid i landet och ca 8 mån väntan på resebesked. Det känns plötsligt tight med två års medgivande...

Hur kan man resonera för att  spara så mycket tid som möjligt och öka chanserna att hinna på de två åren? Hur tänker ni andra som är nära 42?

Precis fått beskedet av vår handläggare på Familjerätten att hon har rådgivit med nämden ang min makes ålder. Han är 43 nu och kommer vara 44 vid ett eventuell medgivande. Vi har inte kommit längre än ett informationsamtal och en anmälan till Adptionskurs.

De tycker att han är för gammal. Om det sen späder på att jag är 41 det vet jag inte. Man blir inte gladare av att veta att om vi sökt ett år tidigare så hade det kanske sett annorlunda ut... Men vi gifte oss 2011 så då hade vi väl inte blivit godkända då heller.

Möjligheten att överklaga är ju alltid möjlig men hur stor chans har man att bråka om det? Ska man kanske bara accceptera att tiden rinner iväg och för barnets skull är det bra att vi inte är för gamla. Det känns så trist att man ska ha haft oturen att träffa sin livskamrat för sent i livet när man kanske kunde fått barn som ung, omogen och med en man som man inte levt ihop med i dag. Att man väntade. Att inte exsambon ville adoptera för 10 år sen när IVFerna inte gick. Att...    

Har ni några uppmuntrande ord till mig? Behöver det idag.