Min son var inte ett dugg intresserad av läsning när han gick i förskoleklassen. De gånger vi "lekte" med bokstäver visade han inget intresse alls, så jag la ner det och tänkte att det får han ju ändå lära sej när han börjar 1:an.
Den dagen han började ettan kunde han skriva sitt namn, men inget mer.
Det var många i hans klass som inte kunde läsa, så han var inte ensam. Hans fröken såg det aldrig som något problem utan tyckte det var helt normalt. Efter 2 månader läste min son flytande och nu när han går i 2:an är han fullt i fas med sina kompisar, i vissa delar till och med i framkant. Några i hans klass läste inte ordentligt förrän i slutet på ettan, men det var också ok enligt hans fröken.
Min väninnas dotter som går i en annan klass var likadan. Hon kunde inte heller läsa när började ettan. Hennes fröken slog på stora trumman direkt och kallade till möte efter 3 veckor i ettan. Dottern fick genomgå en massa utredningar som i slutänden visade att hon var helt normalt i sin utveckling. Efter några månader läste hon också flytande.
Eftersom din dotter tycker det är jätteviktigt att få börja ettan till hösten, tycker jag att du ska låta henne göra det. Om det kanske så småningom visar sej att hon behöver lite extra stöd så har hon ju dom bästa förutsättningar som har en mamma som är lärare. Om det inte är något annat än att hon har lite svårt att sitta still ibland och inte kan läsa tycker jag det är lite hårt att döma henne som icke skolmogen. På enbart dom premisserna skulle min sons halva klass fått gå om förskoleklassen.
