Hej alla omtänksamma, nu är operationen gjord. I 6 timmar låg jag i sträck under op. dom skruvade fast en hjärnställning i huvudet och sträckte det bakåt nedåt för att komma åt, allt gick väl enl. planerna förutom att dom råkade ta hål på ryggmärgen så att det sipprade ut, resulterade att jag fick ligga plant, alltså utan kudde i 12 h med smärtor ifrån helvete
Första fyra dagarna kommer jag inte ihåg, smärtorna var fruktansvärda, önskade att jag hade dött ist. Gick inte att ligga, fick inte sitta inte stå. nacken kändes som om någon höll på att slå sönder med en hammare.
Nu har det gått en vecka precis, är kvar på sjukhuset, smärtorna i armen försvann från början men nu kommit till baka, smärtan i nacken är fortfarande fruktansvärd, står på morfin dygnet runt. Det ska bli bättre, man måste tänka positivt säjer sjukvårdspersonalen men lätt att säja när dom inte gjort den själva.
Planen är kanske att jag ska kunna åka hem i morrn em, men måste vara fri från morfinsprutorna vilket jag inte vill vara utan, vet att tabletter sitter i längre men dom tar ju ett bra tag innan dom kickar in så att man inte har ont.
Känner mig dock lite besviken på vården här, dom säjer tabletter och jag säjer sprutor, jag måste väl ändå få välja själv vad jag vill ta i för form? Annars hinner helvetesmärtan komma, och tar jag sprutor idag måste väl ändå dr kunna ha en plan hur jag ska klara att leva hemma, kan ju inte stanna här i 3 månader som dom säjer att smärtan ska sitta i??
Tack alla ni som svarat och gett råd, om jag skulle göra annorlunda skulle jag tänka efter en gång extra innan jag gör en sån här op. så känns det nu iaf. //kram till er alla
jag har tre diskbråck i nacken och väldiga besvär. Har haft så här i ett år och nu har äntligen blivit dags för operation, samtidigt som det känns väldigt skönt att få göra denna operation så känns det nervöst, har aldrig gjort någon operation, och den här är ju lite större.