När man inte riktigt har råd med sitt djur. . .
Jag är en ensam mamma, arbetslös och jag lever med en treåring och en hund. Vi lever på existensminium. Jag tycker att det är så jobbigt att känna att jag inte har råd med mina små ordentligt, men jag vet inte riktigt vd jag kan göra. Hunden kostar i fasta kostnader 4-500 / mån.
För ett tag sedan såg jag att hunden såg lite smutsig ut i örat. Hon visade inga tecken på besvär, så jag valde att avvakta och se om det gick över. I går morse for hon dock ut ur sin hundkoja på morgonen, skakade på huvudet och petade mot örat med tassen. När jag tittade såg det direkt kladdigt ut och jag fick ringa veterinär. Kalaset gick på 1000 kr den här månaden och det kommer 500 nästa månad. Pengar jag inte har. . Vi får leva på fiskpinnar och potatismos hela månaden för att få ihop det. Inga nöjen, inga kläder.
Den här månaden skulle jag ha betalat en resa till Astid Lindgrens värld till sonen. Det är Svenska kyrkan som anordnar för församlingens (fattiga) barn, men nu vet jag inte om vi kan åka. Synd, för han får inte mycket nöjen.
Jag har ständigt dåligt samvete för jag känner mig både som en dålig mamma och dålig hundägare, men jag lyckas liksom inte ändra situationen. Jag älskar min hund förskräckligt mycket och jag kan inte förmå mig att sälja henne. Dessutom lever jag på hoppet att det snart blir bättre, snart får jag jobb, snart får jag jobb. . .
Hur hade ni gjort?
Fler i samma sits?
