Om gud finns…

Det är ju två helt skilda saker att gråta på andras begravningar och att vara rädd för att dö själv. Man gråter för att det, givetvis, är svårt att förlora någon, precis som icke-religiösa känner smärta, sorg och saknad gör religiösa också det. Det kallas känslor.

Jag är religiös och jag kan säga att jag inte är rädd för att dö. Inte på det sättet som många är. Jag längtar inte efter döden precis men jag vet att vi alla har vårt förutbestämda datum och att när jag dör så är det Guds vilja att jag dör och jag kan inte göra något åt saken. "We belong to Him and to Him we shall return". Sen tror jag att för många religiösa handlar det inte om att leva så länge som möjligt utan att vara "tillräckligt" bra när man möter döden. Det handlar ju inte bara om att dö och vips hamna i ett paradis. Man är väl aldrig redo att möta döden oförberedd, antar jag.