Ni andra som är kristna, vad tycker ni om ateister?

Det finns ett gäng ateister som är väldigt roliga att diskutera med.  Och det är de som kan acceptera att man som Kristen tar sin tro på allvar.  De här personerna kan man liksom diskutera med på ett helt annat plan. De ställer frågor som är respektfulla, och de kan även ge kritik på ett respektfullt sätt.  De kan få mig att reflektera över saker som jag innan kanske inte tänkt på, osv.   När folk kommer med kritik så spelar det oftast större roll hur de kritiserar vår tro.  Snarare än ATT de kritiserar.   

Ateism överlag: Hade det inte varit för ateism, så hade vi nog inte hade anledning att gräva så mycket efter djupare svar.   

Jag håller med dig.  Det måste verkligen vara fruktansvärt för en ateist att behöva begrava sina nära och kära med tron att aldrig mer få träffa dem igen.  Men däremot så kan ju en ateist fortfarande tro på en andlighet som ett liv efter döden,  Även om de inte tror på Gud.

Vilken religion tror du på?  *Om jag får fråga?* =) 

Man får förtrösta på Herren och minnas att han är trofast och rättvis.  

Word på det fluu! =) 

Selfish gene och JTA -  Man får helt enkelt hoppas att ens nära och kära som har dött tog emot tron på Kristus innan sin död.  Jag brukar även be för dem som har dött och som jag är osäker på om de hade en tro. 

 Selfish gene - jag tänker främst på den rättvisa som Gud har som egenskap.  

Nej, snarare tvärtom.  Jag förtröstar på Guds godhet och rättvisa.  Jag förstår inte allt idag, men kanske kommer jag att förstå mer så småningom i framtiden.  

I grunden så är det samma sak - men då det kommer till Gud så är han oföränderlig.  Han inte bara har egenskapen rättvis - utan han är rättvis.  Liksom han är god osv.   

Emma, jag tror också att Herren var med dig och att han vakade över dig, även om jag samtidigt inte har svaret på varför Gud inte hjälper sjuka barn som svälter.    

 

Min mamma har varit med om häftiga saker, och jag också.  Bönesvar bland annat. =)  Min mamma blev stoppad av en osynlig kraft en gång, hade hon tagit ett steg till så hade hon fått en istapp rakt i huvudet från ett höghus på sex våningar, med våningsvinden blir det 7 våningar.    Dessutom så hände det en intressant grej med min mamma för några år sedan.  Ni kan kanske kalla det för tillfällighet men jag känner att det blir för mycket med tanke på det profetiska i denna händelse.  

Min mamma hade problem med tänderna och i vår församling så finns det olika såkallade cellgrupper.  Jag kallar det för bönegrupper.  Man träffas några stycken hemma hos varann, läser lite ur bibeln och diskuterar det, samt ber för varann.  Den här kvällen så hade min mamma fått problem med sina tänder och alla i gruppen ber till Gud att han ska hjälpa mamma med tänderna.  

Efter bönemötet så är mamma på väg hem.  Det är mörkt och på något sätt så ramlar hon, och trasslar in ena armen i väskan så hon kan inte ta emot sig utan slår ansiktet rakt i asfalten.  Hon blöder och skadade sig rejält i ansikte, såpass, så hon fick åka till sjukhuset.  När hon väl är där så möter hon sin fördetta på akuten och då ställer han frågan: Du är väl rädd om tänderna.  

Det lustiga i denna händelse är att hon inte skadade tänderna alls.  De var helt oskadade.  Plus att hennes fördetta tog upp frågan om tänderna.  Det känns absolut som att det var ett tecken från Gud.  

Sedan kan man såklart ställa frågan: Varför hjälpte han inte mamma helt?  och det har jag inget svar på - men jag ser detta som ett tecken ändå.  

Med tanke på din attityd så är det ingen ide att diskutera längre.  Tråkigt, men sant.  

 Du är förlåten, jag kommer alltid förlåta dig Selfish Geene, hur du än uppför dig mot mig. =)  

Ja, det var så det gick till, och då kan man fråga: Varför Gud gjorde detta.  Det bästa hade kanske varit att mamma inte ramlade alls, och om man skulle se det som bönesvar - då sker sannerligen bönesvar varje dag, hela tiden.   Men jag tror att många av oss har lite svårt för att se "brist på tilllfället" som ett bönesvar.  Och därför så tillåter kanske Gud tex. mamma att falla, som i det här fallet, för att visa: Jag är med dig.  

Nu kan jag såklart inte veta, jag kan ju såklart ha fel.  Men det kan vara en av anledningarna till varför saker sker?    Jag anser att Israels Gud förtjänar beundran.