Min man tappar tålamodet och slår våran tös :(

1: JA, du är dum som sitter och förminskar det hela! Ja, han är ju såå fin och underbar. Han är ju sååå stressad.. Han är annars jättefin som pappa..SKITSNACK! Hör du inte själv hur patetisk du låter?

2. JA! Det är dels ditt fel också som sitter och tittar på medans din lilla flicka MISSHANDLAS! DU gör INTE ALLT som står i din makt för att skydda barnet!

3. Att han kommer från ett annat land är bara en bortförklaring! För ni bor väl i sverige?

Jag kan berätta om mig själv lite så du förstår.

Jag är 22 år och har ett 10cm långt ärr på min kind. Ärret har suttit där i 27år. Min pappa gav mig det när jag var 6år. Härligt va?Han är också från en annan kultur detsamma med min mamma. Jag var 6 år och min syster var 6 månader. Jag råkade kasta en leksak (mjukisdjur) på henne och hon skrek av lite rädsla. Då kom min pappa rusande och lyfte upp mig i HUVUDET så jag lyfte från golvet och kastade sedan ner mig på golvet, så jag fick ont i svanskotan, därefter fick jag ett par sparkar i rygg och mage. Men han jobbade ju så mycket (7 dagar i veckan) så han var ju så stressad och det gör väl ingenting att han gjorde så?

Han slog på mig varje vecka, så fort vi hörde dörren låsas upp började man skaka som ett löv och vågade inte säga ett ord. För jag visste inte vad han skulle göra om jag "störde". Min mamma fick också smaka på hans knytnävar och fick en krossad näsa. Men hon höll tyst, för han är ju så som person, han hade kort stubin.

När jag var 3-4 år så kom han inrusande till mitt rum för jag hade svarat emot min mamma och slog mitt huvud ett ex antal gånger i väggen! För man säger inte emot en förälder, trots hos barn finns inte. Utan det är min mamma som misslyckades med uppfostran. Men han var ju utarbetad och det är då ok, det var ju mitt fel jag skulle inte ha sagt emot min mamma dumma jag.

På förskolan frågade de vart jag fick såret i ansiktet och jag ljög och sa att jag rev mig i duschen. För min pappa hotade med att om jag sa något så skulle han antingen kapa av min tunga (visade mig en stor kniv som han värmde på spisen för att bli vassare som han sa) eller så skulle de ta mig ifrån min mamma. Men han var ju trött och utarbetad så det gör inget.

Till slut så skilde sig min mamma ifrån grisen och det var det bästa jag har varit med om! Jag var 8 år då coh jag var så glad för det! Jag HATADE min pappa. Han flyttade tillbaks till hemlandet och gjorde ett par försök till kontakt, men gav upp sen när vi inte ville tala med honom.

Det är 25 år sen jag träffade min pappa och jag HATAR honom varje dag för det han gjort mot oss! Jag ser ärret VARJE dag och påminns om mitt förflutna, det gör att jag aldrig kommer förlåta min far. Skulle han komma till sverige skulle jag personligen ha ihjäl honom. Utan att blinka. Jag ser nästan framemot att han skulle få för sig att dyka upp.

Nu har jag 2 barn själv och skulle någon röra mina barn skulle jag inte tveka att ha ihjäl den människan. Jag skulle inte sitta och förminska det hela som du gör. 

Jag ber varje dag att min pappa ska dö.

Utåt är det aldrig någon som misstänker något då jag är väldigt social och har vant mig att dölja mina känslor. Men jag litar inte på en enda människa.

Vill du att din dotter ska ha en sån uppväxt? Inte lita på någon? Ha hämndbegär? 

Min pappa är från mellanöstern
 

Det har snart gått ett dygn sen du startade tråden! Är du fortfarande kvar? Vad f*n väntar du på? Ta med dig barnen och stick långt därifrån. 

Herregud! Jag får helt ont i hjärtat av att läsa detta! Om någon rör mitt barn, så ja, jag vet inte vad jag gör! Prylat upp människan! Om min man hade slagit till vårt barn, då hade han åkt ut med huvudet före!
Och jag hade hotat honom med att om han så la ett finger på mitt barn igen, så lovar jag att döda honom när han sover!
Thats it!
 

Ganska intressant att majoriteten säger att om någon slog deras barn skulle dem slå tillbaka... Då sjunker ju ni till samma nivå som ger igen med våld i stället för o bara ta ungen och dra därifrån alt ringa polis och se till att få mannen utslängd... 
Förstår att man inte vill att ens barn skall bli slaget men man ska inte ge tillbaka med samma mynt.

Sen kan man ju dock undra varför ungen fortsätter bråka när hon nu ändå vet vad som händer om hon gör de..

Personligen fick jag smisk på rumpan när jag var liten av min pappa kanske 5 ggr totalt under min uppväxt och jag är tjej.
Men i mina ögon var det befogat (exempelvis den gången jag kastat en hammare igenom en fönsterruta av misstag såklart men illa nog).
Jag mår bra idag och har inga men och jag och min far har daglig kontakt om jag så befinner mig på andra sidan kontinenten och jag är 23 år idag mao ingen 50-talist.

Nu menar jag inte att jag förespråkar bestraffning. Men jag minns att hade jag fått smisk av att betett mig illa så gjorde jag inte om det.  Precis som jag inte lägger min hand på en spisplatta två ggr efter varandra, jag vet ju att det gör ont.