Livrädd för ALS!!!

Det låter verkligen som att läkaren har rätt, lyssna på läkaren och ta den medicin du får utskriven. Om besvären åkar så sök igen. Du kanske behöver få hjälp via psyk och inte bara få tabletter utskrivna.

PRIO 1: SLUTA googla och lev livet istället. Vet att det det inte är enkelt. Jag är själv hypokondrisk i perioder. 
PRIO 2: Försök att strunta i de kroppsliga signalerna som du förstorar upp till olika sjukdomar.

Hur stor är sannolikheten att just du har ALS? Vad sa läkaren...hade du ALS?

Dax att byta fokus till roliga, bra saker så ska du se att dina kroppsliga problem försvinner. 

Men vad fan, du har ju precis konstaterat att du inte har symptom på ALS. Vad fan är problemet?

Usch ja. Symptomen är så lika mellan ALS och ångest / inre stress med muskelryckningar, pirr och darr, att man spyr.  Om det är något man inte orkar med när man har ångest så är det detta samband. Bara för att man vet om symptomen så går man och känner efter hela tiden.

Jag sluddrade till på ett ord i dag när jag satt och pratade med några och direkt blev jag helt kall och tänkte att det var ett tecken på ALS. Likaså går jag till en spegel och tittar i munnen hela tiden om tungan skakar. Har svårt att avgöra, men ibland känns tungan konstig. Det har säkert med stressen att göra, men man är ju som man är. 

För att göra mig lugn så måste jag göra olika styrkeprov med benen, armarna, tungan och läpparna för att se så att jag inte tappat någon fysisk styrka. Jag kollar även händerna, som du, och sneglar på andra och ser om deras muskler ser likadana ut. 

Det är som om man alltid hittar de fel man söker efter på kroppen. Det verkar som om kroppen kan simulera alla möjliga olika allvarliga sjukdomar vid ångest/ inre stress.  

Min läkare har remitterat mig till en terapeut för att komma tillrätta med min ångset, inre stress och oro. 

Ta det bara lugnt du. Jag har varit med om nästan samma sak, fast jag trodde det var tarmcancer istället för som du, ALS.  Jag var övertygad om det trots att läkarna himlade med ögonen åt mig också. Jag hade alla möjliga symptom. Magsmärtor, diarré, slem i avföringen och lite blod vid ett par tillfällen.

Det visade sig att läkarna hade helt rätt och efter en koloskopi fick jag ge mig. Jag hade ibs som förvärrades väldigt mycket av min ångest och blodet berodde på sprickor. Inte tarmcancer.

Den situationen du är i nu är tuff. Jag minns såväl hur dåligt jag mådde och förstår hur rädd du måste vara helt i onödan.

Lita på läkaren, du hade inte blivit hemskickad utan vidare om hon trott att du hade ALS och sluta googla!

Ring vårdcentralen och be om en kurator och eventuellt om lugnande, du förtjänar bättre än att ha ångest över en sjukdom du inte har.
 

Jag är en riktig hypokondriker och har oroat mig för i princip allting. För nåt år sedan var jag rädd att jag hade ALS. Men efter att jag sökt för olika ryckningar så berättade läkaren att första tecknet på ALS är aldrig såna symptom. Enligt läkaren så är det de anhöriga som ser symptom först. Att personens motorik inte fungerar som den ska.

Om en läkare undersökt dig och inte hittat tecken på ALS så har du det garanterat inte. Det är en mycket allvarlig sjukdom som inte
går förbi en läkarkoll. De märker om dina reflexer inte är som de ska eller om styrkan är dålig .Dessutom är muskelryckningar inget som kommer först.

Googla stress och muskelryckningar istället.

Hej hypokondrikern!

Du skriver att du fick dessa symtom i samband med ett trauma i början av året och att du haft ångest tidigare.

Jag är precis som du, jag hade ökad ångest pga en känslomässigt väldigt jobbig relation i höstas och efter ett tag kraschade jag totalt. Fick ont överallt, panikångest, trodde jag skulle dö på riktigt. Har haft muskelryckningar och svaghet i musklerna. Kollade upp allt hos läkare och de hittade inget fel. Iallafall, sen när jag började må lite bättre psykiskt då klingade symtomen av! Det är otroligt hur psyke och kropp hänger ihop. Det är som din kropp säger till dig att nu är det dags att ta det lugnt! Stopp!

Säger som tidigare skribent, ta medicinen du fått och lyssna på läkaren. Om du inte har någon samtalskontakt på psyk tycker jag du ska ringa dit eller be om remiss dit.

En grej till, de dagar jag känner mig extra nere känner jag av mina fysiska symtom, dock inte lika starkt som tidigare. Samt att när jag gör något som får min fulla fokus, då försvinner symtomen efteråt. Det skulle det ju inte göra om det verkligen var något fel fysiskt.

Kram från en som varit i din sits!