Har läst (har tyvärr ingen källa) att andelen barn med otrygg anknytning uppskattas till ungefär 40%. Det är ju nästan hälften!
Hur kommer detta sig? Vad är det som gör att så många föräldrar inte lyckas ge sina barn en trygg anknytning? Varierar det med kultur?
Sedan tänker jag på mitt eget barn. Rent statistiskt så är ju risken ganska hög att även hon är otrygg. Finns det något sätt att ta reda på detta?
Här hittade jag en länk
www.fhi.se/Handbocker/Uppslagsverk-barn-och-unga/Anknytning-spadbarn/
Anledningen till att jag är orolig är att jag bara är allmänt oroligt lagd, bekymrar mig för det mesta. Det jag läst är dessutom att det liksom inte verkar vara någon garanti att barnet blir tryggt anknutet om man gör allt "rätt" utan bara att det ökar sannolikheten. Men jag vet inte...det kanske inte stämmer?
Jag har ju alltid svarat på dotterns behov efter möjlighet och förmåga, har aldrig fått vara ledsen ensam osv. Men vem vet, kanske har gjort något fel som jag inte ens är medveten om?