Hur många av er lever med erat andrahandsval?

(Nu är det jag)

Du får nog läsa på lite om de frireligiösa kyrkorna. Pingstkyrkan är ingen sekt inte heller Baptistkyrkan, Missionskyrkan eller Allianskyrkan.

men så kan man inte säga du resonerar ju samma som dom , man kanske är offer  , det händer faktiskt , vad är det som säger att allt handlar om religiösa sektar , man kanske bara inte är kär i en person typ .enkelt .

Det jag menar är att den enkla vägen är den rätta ....

ja man kan vara offer ett tag, men nånstans måste man sluta med den ursäkten. Det håller inte för resten av livet att skylla sina resterande dåliga val på "jamen det är ju synd om mig".

Nånstans måste man bestämma sig för att ta makten över sitt liv, farför ska en olycklig kärlek få förstöra resten av ens liv? Inte nånstans är det vettigt.  Och efter en tid blir den ursäkten bara patetisk. 

kan man inte få killen i fråga får man helt enkelt arbeta bort dom känslor som man har, man får sörja klart och hitta ett sätt att gå vidare . 

Oavsett hur lång tid det tar måste man ändå ta till sig att jag ensam är ansvarig för min egen lycka. Det kan aldrig nån annan belastas för.

Så nej det handlar inte religiösa sekter, jag bröt mig loss eftersom jag insåg att jag valde fel sorts man. Han var som Ts uttrycker sig ett förstahandsval, jag valde att gifta mig med honom av fri vilja, men han var en stor patetisk skit som inte var nån hjälte någonstans.  Då valde jag att skilja mig.  

Jag poängterar bara att förstahandsvalet inte nödvändigtvis är svaret på ens böner , men å andra sidan är inte ursäkten att vara ett offer hållbart i längden.  Man har alltid ett val på var nånstans på lyckostegen man ska befinna sig.

man måste ta ansvar för sitt eget liv och sluta skylla på alla andra och på andra omständigheter. Ditt liv är ditt ansvar.  Är du inte nöjd o lyckig måste du göra något åt det.

sen som jag sa att faller man för fel sorts typer är inte heller det en ursäkt för att rycka på axlarna och säga att det bara är så. Man kan jobba bort sånt även om det tar tid.   Frågan är bara om man verkligen vill det eller om det är bekvämt att ha en ursäkt att luta sig mot ?  Det får var och en fundera på själv... 

den enkla vägen är alltid den svåraste eftersom det innebär att man gör saker man själv inte vill...   det enklaste är ju att säga ja tack o amen till det som erbjuds - men VILL jag det?  

är det mitt  livs kärlek så älskar jag den ändån oavsett hur mycket eller hur lite drama den haft ,man behöver liksom inte genomgå allt skit för empati skull , och sedan den enkla vägen att avsluta ett annat , det borde inte va bekymmer  fast det kan va det , men då har den valt det själv så fall .

Jag utgår ifrån att det handlar om en kille som är upptagen...

om du älskar en upptagen man är ni två som måste ta ansvar för var och ens egna liv.  Han som är upptagen måste enkom ta ansvar för vad han vill och vad han vill göra med sitt liv. Och du får ta ansvar för om du vill vara den som väntar och ser tiden rinna förbi eller om du vill gå vidare och hitta nån som förtjänar dig .  
att ditt liv passerar utan att något händer är bara ditt eget problem - inte hans.    Han kan aldrig ta ansvar för vad du gör med ditt liv även om du väljer att vänta . Det är ditt eget val.

 

Nu missförstår du mig helt och hållet. Om jag dras till någon är det - delvis - tur om han i sin tur dras till mig. Det har inte alls med dålig självkänsla att göra. Jag säger heller inte att tur är ALLT som spelar roll, men jo, det spelar definitivt in. Det är klart att partnern uppskattar ens egenskaper, men det är mer än ett matematiskt beräknande, och en annan människa med samma egenskaper kanske inte alls hade väckt de känslorna hos partnern.

Den rätta vägen är den enkla fortfarande .

du som sitter på andra sidan tycker det ja. Men om det verkligen är så enkelt så varför händer inget? Vad är då problemet? Som jag sa tidigare så får allt konsekvenser. Valet i sig kanske är enkelt men konsekvenserna kan vara det som hindrar. Man kanske inte vill offra det som valet innebär.