• Anonym (Jordgubben)

    Hur många av er lever med erat andrahandsval?

    Undrar hur många av er som lever med erat andrahandsval till partner på grund av att ni inte fick den ni ville ha?
    Hur fungerar det?
    Ångrar ni er?
    Är ni lyckliga trots allt?

    Jag har en trygg pojkvän men det känns som att jag aldrig kan få den där himlastormande förälskelsen men ändå älskar jag honom.
        
    Killen som jag var dökär i var snygg, underhållande, självsäker, attraktiv och vi hade ett grymt sexliv men jag fick reda på senare att jag bara var en i mängden av hans erövringar :(. Självklart tog det slut och jag skulle ändå aldrig kunna behålla honom. 

  • Svar på tråden Hur många av er lever med erat andrahandsval?
  • Fool
    Anonym (Avundsjuk eller) skrev 2013-06-26 20:03:18 följande:

    Ja man har inte hela livet på sig att undersöka om man verkligen vill leva tillsammans eller är intresserad antingen vill man eller inte .

    Visst kan man hoppa från blomma till blomma och pröva lyckan om man nu vill det , men har man ungar så bör man oxå vara medveten om att man drar med sig dem i sin lyckosökande quest , de kanske inte är sådär jätteförtjusta i att få en ny plastfarsa och plastsyskon vartannat år ?
  • Hamingja

    Alltså, jag tror att det här dilemmat är evigt, för att det är biologiskt inbyggt i oss. I alla tider har kvinnor kärat ner sig i män som haft alla de rätta manliga egenskaperna för att få våra hormoner att gå i spinn. De män, som skulle kunna ge oss den bästa avkomman med de bästa generna på så många områden som möjligt. Men som JUST FÖR ATT de har alla dessa enastående egenskaper, inte precis utvecklats till ödmjuka, pålitliga eller trogna män... Utan de tar för sig naturligtvis, när de har alla möjligheter, och hoppar från blomma till blomma. Det är också lätt att bli arrogant, nedlåtande och överlägsen, när man möts av så mycket kravlös beundran från det motsatta könet.

    Medan de bästa make- och pappamaterialen oftast inte är så jättesnygga, eller spektakulärt charmiga, eller "witty", eller starka, eller framgångsrika, eller sportiga, eller välklädda jämt... Utan de är mer vardagliga och vanliga män. Och dessa får de allra flesta kvinnor nöja sig med att bilda familj med, och hoppas på att känslor av tillgivenhet och i alla fall någon sorts kärlek ska växa fram med tiden... 

  • Anonym (tänk)

    För somliga kvinnor är det viktigare att få en hög med ungar så tidigt som möjligt. Så länge männen vill knulla så skaffar hon gladerligen 4 ungar med 3 pappor! Självklart var alla, "Knarkar-Conny" , "Socialbidrag-Sonny" och Kåkfarar-Ronny", den stora kärleken och den "nya" pappan till hennes barn..  Har sett detta fenomenet många gånger hos kvinnor som får barn tidigt.

    Andra väntar lite och hittar den perfekta partnern och pappan. Kvinnan kanske inte tar första bästa utan är kräsen och lär känna männen utan och innantill först.  Visserligen så kanske hon inte hinner med 4 ungar utan nöjer sig med 2. Hon kanske inte är 19 när första ungen kommer utan har den höga åldern av 28.. Men barnen får EN stabil pappa och kvinnan får en man som är allt hon drömt om.

    Ja. Jag tror att många har för bråttom med familj osv. Då fastnar man lätt med en person som egentligen inte känns rätt.       

  • Lindsey Egot NO1

    tänk

    Du tänker för mycket! Har tre vänner inkl mig och vi fick alla barn tidigt och har minst 4 barn med hör och häpna EN MAN!

  • Anonym (Avundsjuk eller)
    Fool skrev 2013-06-27 11:45:01 följande:
    Visst kan man hoppa från blomma till blomma och pröva lyckan om man nu vill det , men har man ungar så bör man oxå vara medveten om att man drar med sig dem i sin lyckosökande quest , de kanske inte är sådär jätteförtjusta i att få en ny plastfarsa och plastsyskon vartannat år ?

    Vad är det du vill ha sagt egentligen .
  • Moonis
    Hamingja skrev 2013-06-27 15:05:41 följande:

    Alltså, jag tror att det här dilemmat är evigt, för att det är biologiskt inbyggt i oss. I alla tider har kvinnor kärat ner sig i män som haft alla de rätta manliga egenskaperna för att få våra hormoner att gå i spinn. De män, som skulle kunna ge oss den bästa avkomman med de bästa generna på så många områden som möjligt. Men som JUST FÖR ATT de har alla dessa enastående egenskaper, inte precis utvecklats till ödmjuka, pålitliga eller trogna män... Utan de tar för sig naturligtvis, när de har alla möjligheter, och hoppar från blomma till blomma. Det är också lätt att bli arrogant, nedlåtande och överlägsen, när man möts av så mycket kravlös beundran från det motsatta könet.

    Medan de bästa make- och pappamaterialen oftast inte är så jättesnygga, eller spektakulärt charmiga, eller "witty", eller starka, eller framgångsrika, eller sportiga, eller välklädda jämt... Utan de är mer vardagliga och vanliga män. Och dessa får de allra flesta kvinnor nöja sig med att bilda familj med, och hoppas på att känslor av tillgivenhet och i alla fall någon sorts kärlek ska växa fram med tiden... 


    I slutändan tror inte jag att det ligger i utseendet utan i känslan den andra får en att känna. Så jag tror inte alls att kvinnor nöjer sig med en mindre snygg kille eller mindre charmig för allas smak är olika och alla charmas av olika saker. Jag har tex. svårt för dessa "snygga" män som tror dom är guds gåva till kvinnan. Tycker ofta dom är sliskiga helt ärligt och gör mig inte ett dugg intresserad.
  • Anonym (Avundsjuk eller)
    Lindsey Egot NO1 skrev 2013-06-27 16:03:17 följande:
    tänk

    Du tänker för mycket! Har tre vänner inkl mig och vi fick alla barn tidigt och har minst 4 barn med hör och häpna EN MAN!
    så vad är ditt problem då om man  nu får barn med den nya , det händer ju att man skiljer sig av olika anledningar ,ska man då sitta och glo tillbaka och få dåligt samvete hela livet för att du råkade göra detta och träffa ny .
  • Hamingja
    Moonis skrev 2013-06-27 17:15:20 följande:
    I slutändan tror inte jag att det ligger i utseendet utan i känslan den andra får en att känna. Så jag tror inte alls att kvinnor nöjer sig med en mindre snygg kille eller mindre charmig för allas smak är olika och alla charmas av olika saker. Jag har tex. svårt för dessa "snygga" män som tror dom är guds gåva till kvinnan. Tycker ofta dom är sliskiga helt ärligt och gör mig inte ett dugg intresserad.

    Fast ÄR smaken så väldigt individuell då, som det är modernt att säga nu..? En stor del av världens kvinnor har ju svärmat för samma idol under samma period, t.ex.. Det fenomenet har man sett måååååånga gånger nu.

    Inte många kvinnor skulle väl ha sagt nej till Robert Redford, Clint Eastwood, Sean Connery, Roger Moore, Timothy Dalton, Gary Cooper, Cary Grant, Gregory Peck, Steve McQueen m.fl.? (Menar nu när respektive idol var i sin bästa ålder och som mest populär såklart, inte när de var 80 om de levde då.) Om de plötsligt dykt upp av en fantastisk slump och bedyrat sin kärlek..?
  • Moonis
    Hamingja skrev 2013-06-27 17:39:03 följande:

    Fast ÄR smaken så väldigt individuell då, som det är modernt att säga nu..? En stor del av världens kvinnor har ju svärmat för samma idol under samma period, t.ex.. Det fenomenet har man sett måååååånga gånger nu.

    Inte många kvinnor skulle väl ha sagt nej till Robert Redford, Clint Eastwood, Sean Connery, Roger Moore, Timothy Dalton, Gary Cooper, Cary Grant, Gregory Peck, Steve McQueen m.fl.? (Menar nu när respektive idol var i sin bästa ålder och som mest populär såklart, inte när de var 80 om de levde då.) Om de plötsligt dykt upp av en fantastisk slump och bedyrat sin kärlek..?
    Själv skiter jag i om dom är kända eller inte, lite tragiskt om man säger ja bara för den saken skull. Dom måste helt enkelt ha något annat, det måste klicka och gör det inte det så spelar det ingen roll om det är självaste kungen som vill ha en. Ja, kungen är ju gammal nu men du förstår min poäng Tungan ute
  • Anonym (Avundsjuk eller)
    Nyfiken gul skrev 2013-06-26 17:11:30 följande:
    att lära känna varandra ordentligt tar enligt forskare och proffesorer ca 7 år. Då först känner man varandra tillräckligt mycket för att veta om det är en livskärlek eller inte. 

    Det är därför det blir den berömda 7-års krisen i förhållanden för det är då man verkligen har kommit varandra på djupet och börjar inse ett och annat om varandra.

    Det är lätt att planera bröllop, barn och framtid efter  några romantiska träffar  eller medans man sitter på varsitt håll och drömmer om att få göra allt tillsammans.  Men det är en helt annan sak om det faktiskt är något som håller i längden. 

    Och man ska veta att 7 år handlar om att leva tillsammans i 7 år , inte 7 års av och på förhållande , inte 7 års dejtande eller 7 års väntande på att nån ska skiljas... Det handlar om att lära känna varandra i 7 år tillsammans under samma tak i samma förhållande.  

    visst det kan ta lite tid att känna varandra långt in på djupet , men tycker du har väldigt överdrivet pessimistisk inställning , två som vill va tilsammans ska väl få va det herregud, du kan omöjligt veta allt om en person men det allra viktigaste för att veta man vill va tilsammans och att man älskar varandra .
Svar på tråden Hur många av er lever med erat andrahandsval?