Den här sagan brukar jag berätta för min son.
"Det var en gång en mamma och pappa som inte hade några barn, hon väntade och väntade med de små frön som hälsade på mamman ramlade bort. Mamman var ganska ledsen för det, och tillslut tänkte hon att hon får väl vara en mamma utan barn. Men så en dag visade det sig att två små flickor inte kunde bo kvar hos sin mamma, och bara några dagar innan ville ett litet frö stanna i mammas mage. Nu började mamman känna sig glad igen. Tillsammans med tjejerna väntade och väntade de på att fröet skulle växa till sig och tillslut kom han ut. En fin liten pojke och det var du. Mamman och pappan kände sig så glada. Nu har den fina pojken fått en liten bror och vi älskar alla barn så mycket."
Så här såg verkligheten ut, i fyra år försökte vi bli gravida. Efter ca tre år blev vi kontaktfamilj till två tjejer 2 och 3 år. Året som följde hade vi tjejerna varannan helg och två missfall senare plussade vi igen spontant. Veckan efter strulade det till sig för tjejernas ensamstående mamma och de flyttade hem till oss på heltid. Efter nio månader föddes vår son, trebarnsfamilj på mindre än ett år. För fyra år sedan var vi ofrivilligt barnlösa, För tre år sedan var jag gravid, och hade två töser boende hos oss. För två år sedan var jag mamma till två flickor och en pojke. I år på mors dag är jag mamma till två flickor och två pojkar, 7 år, 6 år 2,5 år och vår andra son föddes i mars.
Tänk att jag är där dit jag längtade så för över fem år sedan. Men en fyrbarnsmor blir lite sliten och kan behövas piffas upp, så jag skulle gärna vinna!
Lyckliga och trötta hemma från BB. Lillebror fyra dagar gammal.
Av respekt för vår fosterbarns biologiska familj väljer jag en bild på bara mig och mina söner.