Jävla morsdag

Säger som min mamma: jag vill få uppvaktning spontant. En bukett blommor en vanlig vardag tillexempel. Jag vill inte fira tex mors dag bara för att det är mors dag. Det känns så påtvingat på något sätt (när man ar äldre barn).

mina vuxna barn har aldrig firat mig. :( är lite lessen för det faktiskt,,,

Jag tror inte att det är meningen att man ska fira någon bara för att denna ÄR en mamma, utan dagen är till för att uppvakta SIN EGEN MOR. 

För mig räcker det med en kram och orde "jag älskar dig, mamma!". Det slår alla kort och blommor i världen!

Fick en slags "stentavla" av min äldste son (27år) idag, med texten:

"Mamma.

Om du inte tror på änglar,

har du inte mött min mamma".

Mina andra 2 ungar, (23 å 24) fick jag iaf träffa å

umgås med en stund.

Åsså fick jag taco-middag när jag kom hem från jobbet av mina ungar.

Världens bästa ungar med andra ord.

Älskar dom allihop så mycket!!!

             

Jag tycker ändå att mannen som gav mig ett barn som jag fick bära på i nio månader och sedan ta ut till världen borde ge mig lite uppskattning och säga "Grattis på morsdag" det kan jag känna att jag är värd med tanke på den smärta jag har haft nästan från början till slut.

Ja, vad ska man säga? Barn är otacksamma av naturen. Inget att sörja över. Tids nog mognar de också under god ledning.

Jag är nybliven mamma och min sambo kom inte alls ihåg det. Jag trodde inte att jag skulle bli så ledsen över det som jag blev, På något vis kändes det extra viktigt eftersom det var min första mors dag och att vi sen var iväg och firade hans mamma och att han inte ens sa grattis var jobbigt.

Men alltså jag vet inte.... sovmorgon och att mannen gör middag borde väl hända oftare än att det kan räknas som ett morsdagsfirande?
Inte för att jag är så hård på att mannen måste uppvakta mig, det är inte det jag menar heller, men ska det väl  uppvaktas ska det väl vara mer än så?  

Är det inte just därför många blir besvikna.
De har inte delat ansvar, uppskattning, uppvaktning osv i vardagen. Då klamrar de sig fast vid varje grässtrå som finns och hoppas, hoppas, hoppas att de iaf ska få det, när det är en "speciell dag avsatt" för det.

Mitt ex som jag har barn med deklarerade tidigt att han var emot kommersiella jippon och vägrade fira alla-hjärtans-dag och "andra fånigheter". "Då uppvaktar jag hellre en helt vanlig dag" sa han. Inga problem för mig - egentligen. Bara det att den där uppvaktningen i vardagen uteblev också. Och numer är han alltså mitt ex

Jag tycket också att sådana små saker borde hända lite titt som tätt. Men i vissa förhållanden verkar det inte vara så.

Därför kan det vara en sån (egentligen) basal grej som sovmorgon och middag som kan trolla fram ett fånigt leende hos en mamma :)

Här köpte jag present till svärmor och mannen och sonen (2 år) fick signera kortet. Och svärmor köpte present till mig och mannen och sonen fick signera kortet.

Så jag och svärmor firade varandra haha men lika glada är vi för det! Men gladast är nog mannen ;)

Jag har ett par mammor i min bekantskapskrets som menar att deras män minsann ska fira dom denna dag för att de minsann gått 9 mån med deras barn. Och att det ska göras ordentligt. Hur länge kan man köra med det? År efter år tydligen ;)

Jag tycker liksom inte man kan begära guld och glitter från sina män för att man är mor till deras barn!?

Detta var min andra Mors Dag och vi har nu två barn. Förra året bjöd sonen (då 6 mån) mig på lunch utomhus i solen på ett galleri vid vattnet i närheten av var vi bor. Och i år fick jag rosa rosor med ett kort med texten Till vår mamma som är vårt allt, från sönerna (nu 18 mån o 6 mån).

Från sambon fick jag ett Grattis o en puss, räcker så fint! Han ska ju fira SIN mamma, men tills barnen kan rita egna teckningar tar han vid och fixar så "enkla" saker som kommer från hjärtat ändå. Och rakt in i mitt hjärta!

Det där guldiga och glittriga kan man få vilken annan dag som helst tycker jag :0)

.