Att komma över omöjlig kärlek

För mig så försökte jag göra som du tycker, bita ihop och försöka glömma, men det gick inte. Var så oerhört dragen till denna man. Jag föreslog då öppet förhållande till min sambo som tyckte att det var väl okej att ha sex med någon annan någon gång så då släppte jag lite på attraktionen och sedan vips var jag kär. Trodde att det skulle gå över om jag skulle få ha sex med honom och se att det inte var så underbart som jag föreställt mig. Vi hade ett sexuellt förhållande ett tag, sedan fick han också känslor för mig och till slut berättade jag för min sambo som blev förkrossad för känslor borde inte finnas med, även fast vi inte pratat om den delen. Jag bröt då med älskaren, var ifrån varandra i nästan ett år men arbetar på samma ställe så vi såg varandra ibland. Var olyckliga båda två. Började umgås som vänner efter året (sambon visste detta och var ok med det) för mannen sade att han kommit över mig. Det hade han inte visade det sig och vi föll dit igen. Nu är det ett halvår senare ungefär. I mitt fall har inte älskaren någon egen familj och vill eg att det ska vara vi men är yngre än mig och vill inte ha familjeliv ännu (jag har barn). Jag älskar eg min sambo mer (därför jag inte har lämnat), skulle dö för honom om det behövdes och hellre rädda honom ur en brand än älskaren men älskaren är jag så fruktansvärt kär i. Försöker tänka att det bara är hormoner, det är som en drog som går över men det är svårt. Och ja jag vet att min sambo lider... samtidigt har han gett mig ganska lite uppmärksamhet dessa år trots att jag bett om det om och om igen och även låtit sig själv förfalla på flera sätt så han känner lite skuld också. Jag önskar att jag kunde glömma älskaren och de dåliga år som varit med sambon och börja om med honom där vi båda ger varandra allt...

Ja det är den stora frågan. Kan ge mitt bidrag till statistiken ovan. Jag är man och kunde inte lämna av olika orsaker och min älskarinna lämnade och ville satsa. Hur ska man gå vidare?

Jo liknande erfarenhet. Känslorna för den andre minskar med tid men försvinner aldrig kanske, känslorna för partnern gick inte att reparera så jag separerar i dagarna. Det ska faktiskt bli skönt att bli singel igen. De negativa känslorna är bearbetade i våras/vintras.

Så mitt råd är att lämna den du lever med för att skapa möjlighet att kunna leva fullt ut  frramtiden. Det värsta är skammen mot omgivningen när man tar det förbjudna steget och sen också skulden mot sin tidigare älskade partner som man ger upp på.

Jag har bränt mina skepp hos båda kvinnorna så själv lär jag nog bli snart vare sig jag vill eller inte. Min fru förkastar mig för otroheten och min älskarinna förkastar mig för jag inte valde henne direkt och hon har dessutom träffat en ny och gått vidare. Man känner väl sig lite uppgiven så att säga, men jag har bara mig själv att skylla.

Jag är i exakt samma sits som TS, det är så jävla svårt att komma vidare. Det känns tomt och man har svårt att känna glädje. Jag borde vara överlycklig för att fru väljer att ge mig en andra chans och jag känner mig genomrutten för att jag inte bara kan glädjas i det och satsa framåt istället. Sedan känner jag mig också genomrutten när jag ser fd. älskarinnan som jag valde att inte följa med när hon räckte ut handen. När jag ser min fru så vill jag bara ha henne och när jag ser min fd älskarinna så smälter jag in i hennes ögon. Får kämpa för allt jag har för att hålla tillbaka. Vad är det för fel på mig egentligen? Jag har två underbara kvinnor i mitt liv, men jag schabblar bort båda två genom att inte ha styr på mina känslor och kan inte lita på mig själv. Kan inte någon hjälpa mig att tänka. Jag har provat allt känns det som. Vi går regelbundet hos familjerådgivningen, jag skriver dagbok hur jag mår dag för dag, jag pratar med en egen terapeut, skriver av mig på forum o.s.v.. Det har ju gått så många år så jag borde fått klarhet i hur jag känner. Ska jag lämna eller fortsätta kämpa?

I min del av verkligheten har jag sett det du pratar om i två realtioner på nära håll. I den ena håller mannen på att försöka ta sig därifrån genom samtal, resonerande och terapi för att nå någon typ av förståelse för att han inte vill leva det livet och bli behandlat som ett bihang i sin frus liv. (Det går oändligt längsamt och han talar för döva öron). I det andra lämna mannen beslutsamt förhållandet.

Jag antar att det finns fler som har det så, men att det inte är så populärt att säga att man plågas av att ha "Selma" hemma för det innebär ju att man är en "lille Fridolf" som faktiskt valt "Selma" en gång i tiden, alltså är man i personligheten en "lille Fridolf" som behöver guidning av en bestämd fru.

Jag hör nästan aldrig män som vill lämna äktenskapet för att deras fruar är för dominanta mot dem och ändå vet jag att det finns, jag antar att det är lättare att erkänna att man blivit kär i någon annan än att man tvingats bli en toffel. Och jag antar att det är lättare för frun att släppa taget om en som varit otrogen än en man som vill lämna för att hon är förbannat otrevlig och dominant.  Det där hänger väl ihop på något sätt.   

Jo, det låter mest logiskt att göra det och jag håller nog på att vänja mig vid tanken, men det går långsamt. I mitt fall handlar det inte så mycket om dominans fast det är väl en typ av dominans. Det handlar mer om att man får aldrig höra när man gör något bra utan bara det dåliga hela tiden. Mycket svartsjuk och kontrollerande. Kan aldrig glädjas åt mig utan fokus är bara på henne och hur hon mår. Jag känner ingen stöttning när man behöver det utan snarare en som försöker motarbeta. Förslag förlöjligas och dumförklaras. Kritiserar mig gärna öppet inför vänner och bekanta. Svartsjukan gör att det blir näst intill omöjligt att åka bort och det går definitivt inte att gå ut och ta en öl med kompisar. Surar i flera dagar om man gör någonting som inte passar o.s.v. Det handlar inte så mycket om att hon ska styra och ställa och driva igenom sina förslag. Det är mer att man ska balansera på en lina så hon inte ska bli sur. Jag kan skriva hur mycket som helst om detta och jag vill inte att någon ska tycka synd om mig för jag väljer ju själv att stanna och jag är ganska medveten om vad som händer. Tyvärr, tyvärr, tyvärr gick jag och var otrogen och det har ju inte direkt gjort saken bättre. Det handlar om att hon behöver min hjälp och stöd och jag är faktiskt orolig vad som skulle hända om jag bestämmer mig för att lämna. Det känns inte säkert. Men jag vet också att jag kan göra henne en björntjänst genom att tänka så, men det finns också så mycket som jag tycker om med vårt förhållande.

Nu till TS:
Väldigt förvånad att du sitter och planerar in resor och aktiviteter med honom! Hur tänker du där?? För min del så gör jag allt för att undvika min fd älskarinna. Det är när jag ser henne och pratar med henne som allt väcks till liv igen. Nu när hon också har träffat en ny så tänker jag, jaha då var man inte så viktig ändå eftersom hon sprang till en ny så fort hon kunde och lämnade mig. Inte kul att tänka så, men det hjälper faktiskt. Om hon kunde gå till en annan så fort efter mig då hade det aldrig ändå fungerat för oss så det var tur att jag inte kom när hon vinkade så jag får jobba med det som faktiskt är viktigt och det är att må bra i sin befintliga relation. I ditt fall TS borde det vara ännu enklare att tänka negativt om honom för han säger ju faktiskt rakt ut till dig att han inte vill ha dig. Du måste nog börja tänka mer på hans negativa sidor istället för att glorifiera honom. Han är ju trots allt en skitstövel som går bakom ryggen på sin fru. Vill du verkligen dela resten av livet med en person som kan ljuga och bedra så? Men tro mig jag vet hur svårt det är. När min fd älskarinna tittar på mig med sina stora fina ögon och ler så gör man inget annat än smälter totalt. Jag skulle vilja överösa henne med komplimanger hur vacker hon är och hur bra hon är som person, men det kan jag ju inte. Jag överöser min fru med komplimanger istället och talar om vad vacker hon är för det är hon verkligen också. Du måste nog TS börja och se din man istället, tvinga dig till det, för det är det ända som hjälper. Det hjälper dig att hålla avstånd med älskaren. Om du ger kärlek till din man så får du säkert lite tillbaka och då kommer samvetet sätta stopp för att svara på din älskares signaler.

Tycker faktiskt han är väldigt grisig mot dig som ger dig så mycket kärlek och säger i nästa mening att han inte vill ha dig. Han borde faktisk släppa taget om dig. Förvånad över att han inte fattar vilket skada han åsamkar dig genom att planera resor med dig och tala om för dig vad vacker du är för att sedan rata dig. Även om han tycker det så borde han hålla tyst och sluta träffa dig om han inte är beredd att lämna. Jag är beredd att lämna för min fd älskarinna men släpper henne ändå för att inte ge falska förhoppningar på något som kanske inte kommer ske. Min process är långdragen och jag kan ju inte tvinga henne att vänta på mig genom att föda henne med komplimanger och förhoppningar. Om jag väljer att lämna så ska det vara på grund av att mitt äktenskap inte fungerade, inte för att jag tror att gräset är grönare på andra sidan. Men jag är glad för att min älskarinna visade mig hur en kärleksrelation kan vara om den fungerar så nu vet jag vad jag strävar efter.

Jag är ledsen men meningar och åsikter som "Vill du verkligen dela resten av livet med en person som kan ljuga och bedra så? " från en person som själv bedrar är skenheligt. För de som inte bedrar så kan jag förstå för de har inte varit med om detta - men när man själv sitter i samma båt eller har gjort det. Då talat man ju om för sig själv och hela världen att man själv inte är värd att älskas och att man själv kommer att bedra igen.

Livet är inte så enkelt eller svart-vitt. Tyvärr!!!! 

Det finns säkert människor som är vaneförbrytare i detta gebit men de flesta tror jag kan få rätsida på såväl sina relationer (genom samtal eller skilsmässa) och och sen leva livet vidare utan att bedra sin partner..

Jag ser hur min fd älskare agerar. Jag är skild och han gick tillbaks till sin fru efter en mängd katastrofer i familjelivet (dock ej avslöjande). Jag högaktar honom fullt ut. Genom att tydligt visa att han är sin fru trogen så ger han mig en slags tillit och tillförsikt också. Om han skulle separera i framtiden och vi råkas - då kommer jag lita på honom till 100%. Men jag väntar inte på honom - jag söker vidare.