Någon som stämmer in på karaktären "Mats" i boken "Hemligheten - från ögonkast till varaktig relation"?

Tänk att vi är så lika du och jag på vissa grejer! Känns skönt när någon förstår hur man menar Ja jag hoppas det kommer lossna. Igår kväll gjorde det dock inte det, men det var några härliga timmar ändå! Jag åkte dit vid kl 22 för han hade haft match och vi kollade på en film och snackade väldigt mycket. Och han öppnade verkligen upp sig för mig om saker som han inte sagt till andra och sådär vilket kändes jättebra såklart. Han har tidigare träffat tjejer som har tryckt ned honom psykiskt och och utnyttjat honom och därför är han lite avvaktande sa han. Han ville liksom förklara varför han var det. Men jag har ju tyckt att det varit tvärtom eftersom jag är van vid att killen inte ens bryr sig, vilket jag sa till honom. Och han sa att han tyckte det var så lätt att prata med mig och att jag verkade vara så himla snäll. Fick känslan av att han inte direkt var van det och tyckte lite synd om honom. Dessutom ville han att jag skulle hänga med hem till hans föräldrar ikväll där det skulle vara kortspelskväll men TYVÄRR har jag lovat bort mig till att gå ut med mina vänner vlket jag nu ångrar bittert! Men men.. det kanske är bra att det itne blir för tight direkt heller. Vi har ju setts både torsdag och fredag nu.. 

Oj han kommer tillbaka så sent alltså! Tur det är sommar och att tiden på nåt sätt går fortare då då Och klart att det är positivt att han hör av sig! Det visar helt klart att han har ett intresse för dig. Att han inte kan komma hem bara för en kort sväng och träffa dig då?! Så långt bort kan han väl inte vara???

Här händer det grejer! Kvällen igår blev inte alls som planerat. Jag och en kompis åt middag och drack vin hemma hos mig och sen kom "min" kille över (nej, hädanefter kommer jag kalla honom R så det blir lättare) (min kompis var den som kände honom sedan tidigare) liksom tre andra vänner. Vi spelade lite kort och sådär och när de andra gick ut så stannade jag och R kvar hemma hos mig och fortsatte dricka lite vin och spela kort och snacka och sådär. Var en väldigt trevlig kväll. Sen kunde han ju inte köra hem eftersom jag "tvingat" i honom öl och vin så han sov över.. Innan vi lade oss i sängen så hade ju INGENTING hänt mellan oss, så det tog faktiskt en stund innan det gjorde det då också till min stora frustration. Men till slut så...  

Alltså det är helt galet hur lätt allt går med R. Jag känner inte alls den oro som jag alltid har gjort med de andra jag dejtat, även fast jag har med mig i bakhuvudet det ständiga mantrat "äsch, det kommer snart ta slut för det gör det ju alltid". Men att han är så seriös (han verkar se oss som ett fast par redan - tex så säger han alltid att hans mamma hälsar när vi ses haha..detta känns iaf som ett tecken på att det är "vi") både charmar mig och skrämmer mig också lite för jag är livrädd att jag ska bli en Mats och såra honom. I fredags, när han öppnade upp mer för mig, så förklarade jag hur jag hade varit tidigare och att jag inte fått något förhållande att funka eftersom jag blivit skrämd när någon kommit för nära och då avslutat det hela. Jag sa inte att jag var rädd att det skulle bli så denna gången (för jag tycker ju själv att jag inte längre är riktigt sådan utan har jobbat såpass med mig själv) men jag ville ändå att han skulle veta hur jag funkar. Men än så länge känner jag inte att det är för mycket iaf så det är bra antar jag.. Faktum är att jag saknar honom trots att vi setts varje dag sedan i torsdags och han lämnade min lägenhet kl 14 idag. Och det är ju ett gott tecken  

Igår kom R med en ros, och har även lovat att laga min bil. Finns han på riktigt??? Hur gullig som helst! Men varför kommer då min Mats smygande???? Eller ja. Jag vet ju svaret. Killen kommer nära. Anledningen till att jag trott att jag hade utvecklats och blivit av med Mats var ingen annan än att killarna var oåtkomliga och man vill ha det man inte kan få. Aj.

Hej ts!

Ursäkta att jag varit frånvarande men jag har jobbat galet mycket och inte haft energi till nåt. Men nu är det semester yey!!

Här har det ju verkligen hänt grejer! Jag tror verkligen att det ska vara sådär lätt när det är rätt, man ska inte behöva fundera på vad den andra vill. Men hur visar sig Mats nu då? Hur känner du av honom? Det är ju väldigt intressant och det är ju som du säger, lätt att tro att man utvecklats men man har faktiskt inte kommit någon nära egentligen. Går det för snabbt för dig? Även om det inte gick snabbt rent fysiskt så verkade det ju ändå bli seriöst snabbt!

Min kille är faktiskt en bra bit bort, och vi har bara setts tre gånger så jag tror inte han skulle komma hit enbart för det. Nu skriver vi inte ens längre, en nära släkting till honom dog så han blev lite off.

Åh, jag har träffat drömkillen(?)!! Jag åkte till min hemstad igår morse för att ha semester en vecka drygt. Hade vart ute i fredags och var väldigt bakis hela gårdagen. Min vän kom förbi och insisterade på att vi skulle dricka vin och gå ut. Vi gjorde det men jag var verkligen inte på humör för det. Hade varken duschat eller sminkat mig och hade på mig en stor, ful t-shirt.. Typiskt haha. Så när vi sitter där ser jag en skitsnygg kille och det visar sig att min vän känner hans kompis så de sätter sig ned hos oss. Sen babblade jag med den killen hela kvällen och han är så himla trevlig. Han sov över hos mig och vi har MYST hela natten. Han pratade om grejer vi kunde hitta på under veckan jag är här. Synd att jag bor så långt härifrån bara :(

Ingen fara! Dagarna går så fort och man hinner inte med allt :) precis, det är ju såhär det ska vara. Allt känns så enkelt, så självklart, och jag känner inte att jag behöver tvivla alls på vad han vill. Jag har aldrig varit med om att en kille varit så fin och oerhört snäll mot mig (att han gav mig en ros, att han ska laga min bil, att han vill SES och sätter mig före andra saker!) så det är en ovan känsla. Min Mats har gått tillbaka lite för tillfället. Jag försöker att inte sätta för mkt press på mig själv utan gör det som känns bra och glider mest med och njuter av stunden :) I förrgår bokade vi dock biljetter och hotell för en Eldkvarn - spelning i augusti vilket ju sätter lite press men spontanitet är mitt nya mantra och skulle det ta slut mellan oss så är det bara att den ena får gå med nån annan.

Men va skoj!! :) Har ni setts nåt mer? Och hur långt ifrån varann bor ni? Det kanske är värt att försöka trots avståndet? Och det där med att du inte var lika fixad som du velat - ibland är det ju faktiskt då saker händer. Hade du varit duschad, sminkad och uppklädd så hade du kanske - enligt ödets alla regler - aldrig träffat honom :p

Har du hört nåt mer från den andra killen då?

Gud vad härligt! Han låter underbar, det är du såå värd!! Njut och vad kul att ni har lite gemensamma planer också. Som du säger är det ju enkelt att lösa om nåt skulle hända!

Hur mycket träffas ni? Skönt att Mats har lugnat sig, haha du har alltså inte börjat störa dig på skorna eller nåt sånt? ;)

Det är typ 90 mil... Vi träffades som hastigast igår. Han ville att jag skulle få prova hans motorsport, han var och körde med en kompis. Jag var totalt livrädd och helkass så jag imponerade inte direkt. Vi ska åka och bada idag! Jag är skitnervös, jag lät som ett fån i telefon. Men det känns så härligt med! Och det är verkligen ovant att någon vill träffas såhär utan konstigheter! Har inte hört från den andra nåt men tänker inte på honom för tillfället :)

Tack! Det känns faktiskt så himla härligt :) OCH... Nu är vi ett par :p Vi har ju setts väldigt intensivt (varje dag sedan i söndags nu tex där vi också hunnit med grillkväll med hans föräldrar, syster och hennes sambo med hans föräldtar) så det har gått fort så sett men det har varit väldigt lite fysisk närhet vilket nog ha varit bra för min Mats. Men så igår så sa han att han fallit pladask för mig, att det pirrar i magen när han tänker på mig, att han saknar mig när jag inte är hos honom och blir glad när han är med mig. "Och jag vet inte vad det är för jag har aldrig känt detta innan men jag tror det är bra.." Haha allt detta på sin grova bonniga dialekt och jag bara smälte! Så from igår är det han och jag :) Nu vet även mamma om att han finns vilket har varit mitt största orosmoment eftersom ingen duger för henne (och en sån som han gör det i regel absolut inte) men när hon förstod att han gör mig oerhört lycklig så blev hon glad för min skull vilket kändes så himla skönt.

Jäklar! 90 mil? Ja då är det ju lite svårare.. Men va fasen, passa på att ha kul ändå och se vad som sker. Verkar som att ni har riktigt skoj! :) Har ni setts nåt mer efter badet? Och har det "hänt" något mer? ;)

Men Gud grattis! Så himla glad för din skull, det förtjänar du!! Jobbigt att känna press från sin mamma att killarna ska duga där också? Men vad bra att hon är glad för din skull, nåt annat skulle ju vara konstigt! Har ni blivit mer fysiska nu? Känns det inte svårt att inte vara det när ni har känslor för varandra?

Vi har också setts väldigt intensivt de senaste dygnen. Vi badade i måndags och låg på stranden i flera timmar. Sen kom han hem till mig (och mamma) på middag. Han hade med sig blommor,"ville inte komma tomhänt" hur gullig...! Sedan har han inte åkt hem utan sovit hos mig i två dygn. Nu är jag och hälsar på släktingar i en annan stad och han skjutsade hit mig, tar 1,5 timme att köra och det går bussar, så himla snäll alltså!!

Vi har tvärtom varit väldigt fysiska och det har gått fort fram (vi höll varandra i händerna på stan......) och nu börjar mina tvivel komma lite. Stör mig på att han pratar så mycket och länge om sina, för mig, ointressanta intressen. Haha, men jag försöker lyssna intresserat. Men han är jättetrevlig, rolig, omtänksam, mysig, väldigt hjälpsam och snygg. Också en väldigt bonnig dialekt haha! Så jag kan egentligen inte "klaga". Vi får se vad som händer nu. Vi har inte pratat känslor eller framtid eller om avståndet och sånt. Men så har vi inte ens setts en vecka än, så ska försöka slappna av :)