Någon som stämmer in på karaktären "Mats" i boken "Hemligheten - från ögonkast till varaktig relation"?

Hoppas att det är ok att jag lånar tråden lite ...

Jag är den där osäkra kvinnan som behöver bekräftelse av den personen som jag dejtar ... Sms, telefonsamtal och att han vill ses ... Om jag inte får det så bryter jag hellre i förtid för att slippa att bli sårad .

Befinner mig i den situationen nu tex .. Har träffat en underbar kille som just nu är väldigt upptagen med jobb och vissa dagar hör jag ingenting ifrån honom .. Ibland får sms med gulliga kommentarer och " pussmilies" mm... Men ändå lite " sval" ... Jag skickade ett sms och sa att det var lika bra att vi struntade i detta och då blev det fart på honom.. Då sågs vi och efter det har det varit lite glest med sms och samtal igen ... Jag har försökt att gå emot mina rädslor och frågat 2 ggr om han ville ses men han kunde inte... Nu känner jag igen att jag bara vill skita i allt för att inte bli sårad ... Några tips ?!

Kan tillägga att jag för ca 6 mån blev djupt sviken av en man ... Han krossade mitt hjärta ! = ännu större rädslor än innan !

Åh va roligt att höra att det går så bra för er!! Hoppas att det fortfarande känns lika fantastiskt?? (Det var ju det här med tid framför datorn ) Och hur gammal är dottern? Du kanske har nämnt det men jag har glömt. Det känns som att hon är några år ändå utifrån det du skrev sist? Hur ofta har ni möjlighet att träffas? Åh va bra att han är redo att göra det han kan för att det ska funka med avståndet, verkar ju jättelovande det här! Och det låter som att din Mats är som bortblåst också! Va härligt, är jätteglad för din skull!!

För mig går det från klarhet till klarhet och fortsätter det att kännas såhär bra så blir jag sambo efter nyår! Iiiiih!!!!!! Vi bor redan praktiskt taget tillsammans så det känns inte som att det finns någon anledning att vänta så mycket längre. Jag sa inte att jag älskar honom just då vi var bortresta för jag vågade inte riktigt men jag hade tagit med ett roligt spel ("Älskling") att ha i bilen under vår resa där man ställer personliga frågor till varandra om allt möjligt (sex, förhållanden, politik etc.) vilket inte bara var kul utan också såklart gjorde att vi fick veta saker om varandra som vi annars inte hade sagt kanske. En fråga var då om man hade någon hemlighet men han ville inte berätta den just då för han hade aldrig sagt det till någon och han tyckte inte det var rätt tillfälle. Vi kom sedan hem på lördagen och gick då ut och han blev full såklart, liksom jag. När vi sen på natten satt hemma i min soffa ville han berätta den där hemligheten för mig och jag vill inte säga vad det var men han grät och jag grät och det hela var väldigt känslosamt och då sa jag att jag älskade honom. Jag vet faktiskt inte om han minns att jag gjorde det men jag har inte gjort det igen. Och jag kanske har skrivit här tidigare att jag har berättat för honom hur jag tidigare har känt och agerat i förhållanden (alltså varit en Mats), vilket jag gjorde för att visa att jag faktiskt menade allvar denna gången och kände att detta var på riktigt, men det fick liksom motsatt verkan och han frågar nu lite då och då om jag har tröttnat på honom än. Jag vill verkligen inte att han ska tvivla på mina känslor på honom så jag får kanske bli ännu bättre på att visa dem helt enkelt. Och kanske säga igen att jag älskar honom

Hej på er! Behöver ventilera mig lite.. Jag vet inte vad det är med mig. Är inte på en bra plats psykiskt nu. Pga övertalighet kommet jag nog bli uppsagd från jobbet vilket såklart är jobbigt. Att vara på jobbet just nu gör mig irriterad och frustrerad oxh jag skulle hellre vara hemma. Jag känner även att pga detta blir jag irriterad på min pojkvän. Vissa stunder är allt han gör helt fel. Samtidigt har jag just nu PMS vilket självklart inte gör saken bättre och jag är rädd att den årliga höstdeppen börjar komma smygande. Men trots att det alltså finns vissa anledningar till varför jag mår som jag mår kan jag inte hjälpa att jag är livrädd för att det i själva verket är min Mats som börjar ge sig tillkänna igen, eller att min pojkvän helt enkelt inte är rätt för mig.

Jag tänker att jag ska bara försöka spänna av lite och inte förhasta mig. Framförallt kanske vänta ut PMSen och hoppas att det blir bättre sedan. Men just nu vill jag ara sjunka genom jorden och gömma mig.

Hej på er! Behöver ventilera mig lite.. Jag vet inte vad det är med mig. Är inte på en bra plats psykiskt nu. Pga övertalighet kommet jag nog bli uppsagd från jobbet vilket såklart är jobbigt. Att vara på jobbet just nu gör mig irriterad och frustrerad oxh jag skulle hellre vara hemma. Jag känner även att pga detta blir jag irriterad på min pojkvän. Vissa stunder är allt han gör helt fel. Samtidigt har jag just nu PMS vilket självklart inte gör saken bättre och jag är rädd att den årliga höstdeppen börjar komma smygande. Men trots att det alltså finns vissa anledningar till varför jag mår som jag mår kan jag inte hjälpa att jag är livrädd för att det i själva verket är min Mats som börjar ge sig tillkänna igen, eller att min pojkvän helt enkelt inte är rätt för mig.

Jag tänker att jag ska bara försöka spänna av lite och inte förhasta mig. Framförallt kanske vänta ut PMSen och hoppas att det blir bättre sedan. Men just nu vill jag ara sjunka genom jorden och gömma mig.