Jag vill inte följa med på deras resa!

Att i ett förhållande tvinga sig göra saker man är obekväm med eller egentligen inte alls vill är inget bra sätt att vårda relationen. Att man genom livet är bunden till sin egen ursprungsfamilj och alla nya grenar av den gäller nog de flesta - men inte alla. Låt det vara så! Dels finns den familjen kvar så länge de och man själv lever och dels finns den nya egna familjen som en annan helhet. Bara för att man råkar vara släkt finns det inga regler eller lagar som reglerar umgänget. Inte när man är vuxen. I många förhållanden försöker man anpassa sig till sin partners önskningar och ursprungsfamilj - fast man själv varken har glädje, utbyte eller vinning på att spela med. Inte alltför sällan är det rent destruktivt och kränkande att anpassa sig. Och alltför ofta är det bara ena parten som anpassar sig och gör saker mot sin vilja. Att ena parten i ett förhållande inte vill eller förmår acceptera och förklara sin andra hälfts inställning inför sin gamla ursprungsfamilj, är ett problem som han eller hon måste jobba på att komma över och lösa. Det åligger inte den som är obekväm med att anpassa sig efter partners ursprungsfamilj och/eller partners önskemål. Att vårda sitt förhållande innebär att man accepterar och respekterar varandra, i förhållandet ger varandra utrymme och egen tid, delar sysslor och ansvar och finns till hands då den andra behöver en. Det innebär inte att man anpassar sig till allt och blir en del i partnerns ursprungsfamilj - på deras villkor. Jag föreslår att TS föreslår svågern med familj en kortare träff i Sverige, då hon firar sin "ingifte svåger" med fika eller middag på lämplig inrättning eller hos sig själv eller hos svågern. Officiell godkänd ursäkt för att inte delta i sambons släktträff utomlands, är att hästarna och hunden måste skötas med allt vad det innebär. Sedan vore det ju bra om sambon tog tag i sin oförmåga att hos sin ursprungsfamilj få acceptans för TS självständiga vuxenval. Det är ett inte litet problem som stökar till det i relationen. Och som i förlängningen kan leda till separation.

Jag tycker nog att man kan kompromissa för sin partners skull. Uppenbarligen är det viktigt för honom att ni båda två reser för att fira hans familj, jag tycker inte att det är en så stor uppoffring att tillmötesgå det.

Jag har då aldrig tyckt att det var roligt att vara med på släktmiddagar eller annat trams heller med en partners familj, men är det viktigt för ens partner att man är där så får man se till att ställa upp.

Mannen vill inte det. Ts har föreslagit just precis den lösningen.

Men det är ju inte familjen hon eller mannen umgås med. Det är sambons systers man och DEN MANNENS familj som ska bo kollektivt på resan. Det är väl en sak om det faktiskt är den nära familjen men ens svägerskas mans familj? Som man aldrig har träffat? Alla vill inte lägga tid och pengar på att åka på en resa à la "nu ska vi lära känna varann" om man nu ska på semester. Jag älskar min man och hans familj men skulle aldrig i livet åka med dom utomlands på semester för jag vet att min svärmor förvandlas till aktivitetshitler på just resor. Jag skulle då få betala för att jagas upp kl 7 varje morgon för att dra runt till en massa museer, starsdelar, guidade turer som tar långa dagar och annat krafs jag inte vill göra i den utsträckningen när jag tagit semester (=för att vila upp mig). Min sambo vill iofs inte heller åka med henne men hade han velat det så hade han aldrig krävt att jag skulle slösa dyrbara semesterdagar på att jaga runt från 07.00-21.00 varje dag på skit jag inte ens är intresserad av. Hemma kan jag umgås med dom hur mkt som helst men inte utomlands.

Ja och fortfarande handlar det om att ställa upp och jämka sig med sin PARTNER.
Varför ska man ha en partner om man alltid vägrar och alltid ska ha sin egen vilja fram utan någon som helst tanke på att ställa upp på varandra.

Egocentrering som sagt.

Jag älskar sådana resor och skulle följt med direkt även om det var typ sambons kusins frus lillasyster som fyllde år, min sambo skulle kanske följt med om det gällde mina föräldrars födelsedag och det bara var barn med respektive samt barnbarn som var med. Han skulle gärna slippa men tycka det var ok för min skull. Men en resa för att fira mitt syskons respektive och där dennes familj också är med skulle han aldrig i livet följt med på och jag skulle heller aldrig kräva det. Visst ska man kompromissa och ställa upp på varandra men det finns ju gränser och man måste respektera sin partner om det finns situationer där den inte skulle trivas. Ts frånvaro på den hör resan kommer knappast att påverka så att resan känns förstörd på något sätt, hon är en bifigur i sammanhanget och helt oviktig för den totala trivseln.

Jag kan bara hålla med. TS sambo borde verkligen ställa upp för henne i det här läget och inte vara så rädd för att förklara hennes frånvaro inför sin familj.

Vem har sagt att ts alltid vägrar? Jag kan inte se det någonstans faktiskt. Jg kan däremot se att detta är första gången. Men du kanske ser saker sol ingen annan ser? Text där ingen text finns?

Han ställer inte upp på någonting annat än att förklara varför TS vägrar ställa upp.