Har haft telefonen avstängd hela dagen, startade den nu för att se om han messat. Det hade han inte, men ringt 3 ggr, och sen bett sin kompis ringa mig också då jag hade ett missat från även honom.
Plus ett meddelande på facebook. Ska jag ringa eller vänta tills han kommer hem?
Nu har han tydligen ringt till vår granne, som kom hit för att kolla så att det inte hade hänt mig något. Sambon sa att han varit så orolig när jag inte svarade i telefon. Sen undrade han på en gång om "jag var sur" och "om det var något om honom". Jag sa att vi tar det sen, för jag vill inte prata i telefon om det och definitivt inte när grannarna står och hör på. Han ville prompt veta vad som var fel och efter mitt 5:e "vi tar det sen" så gav han upp.
Nu är han på väg hem i alla fall...
Han kom hem igår och var upprörd över att han inte fått tag på mig, och undrade vad som hänt.
Jag frågade om han hittat sin snygga och självständiga kvinna ännu och berättade det med att jag hittat honom på badoo osv.. Han skrek och sa att han inte varit inne på ett år och att han hade tagit bort profilen för länge sen, och att det i sånna fall är någon annan som använder den.
Han blev arg och ledsen över att jag inte trodde på honom, och sa om och om igen att jag var den enda i hans liv och att han inte ville ha någon annan. Sa att han minsann jobbade 16 timmar om dan för att vi ska ha det bra (vilket han inte behöver, jag har också jobb) och att han inte orkar bli anklagad för något sånthär så fort han kommer hem. (han hade tydligen haft en skitdag på jobbet) Så undrade han hur det kommer sig att jag var inne på badoo, jag sa att en kompis hittat honom där och det var bara därför jag gick in. Han sa att han blev ledsen över att jag trodde mer på någon annan än honom, att han minsann ska krypa i skiten för andra jämt och ständigt.
Så skrek och grät han att han inte orkade mer och att han skulle leva ensam och gå på socialbidrag resten av sitt liv för att inte behöva såra mig och andra.
Sen slängde han sin dator i soptunnan och sa han att han skulle ut i garaget och hänga sig.
Jag har förbjudit honom att säga sånt men ändå tar han till det ibland och jag blir lika ledsen varje gång.
Han sa hejdå till mig och husdjuren och stack ut.
Jag följde efter men han sa åt mig att gå in i stället. Sket i vad han sa och följde efter.
Han satte sig ner på marken och storgrät över att anledningen till att han låg vaken om nätterna var för att han tyckte synd om mig för att jag var tillsammans med honom. (pga olika anledningar och händelser i livet så ser han inget värde i sig själv längre)
Jag sa att då får du väl leta efter den där perfekta tjejen som kommer få dig att må bra, för jag är ingenting av det du vill ha. Sen gick jag.
Han följde efter och sa att han inte ville bråka mer och att han älskade mig och ingen annan, och att han ska bättra sig för det var mig han ville ha.
Ja, jag vet inte riktigt vad jag ska säga....
