Hjälp, varför trivs jag inte med andra kvinnor?

Ursäkta lång text, hoppas någon orkar läsa och att jag inte trampar på någons tår.

Jag har börjat fundera på om det är något fel på mig, om jag typ är en man i kvinnoskepnad eller nåt. Jag känner mig som en kvinna och ser ut som en kvinna, det är liksom inte det, men jag har märkt att en del saker skiljer mig från andra kvinnor:

1. Intressen/samtal - jag tycker det är mycket roligare att prata med killar/män om saker, jag håller på att dö tråkdöden när jag tvingas umgås med gäng med kvinnor för de är alltid så ointresserade, slätstrukna, förfärade eller dömande vad man än pratar om men trivs fantastiskt bra när jag befinner mig i ett grabbgäng då de lyssnar intresserat och deltar mycket mer engagerat i nästan alla samtalsämnen. 

2. Yrkesval - jag har valt en mansdominerad utbildning/yrke och siktar på typiskt manliga positioner för de verkar mest intressanta och välbetalda. Tittar jag mig omkring finns nästan inga kvinnor på den sortens positioner och jag förstår inte varför för det handlar inte om att vara stark eller nåt sånt. Män på vägen verkar lite förvånade men hjälper mig framåt.

3. Pynta sig - jag tycker jag har piffat mig när jag sätter på mig en blus och ett gammalt halsband, sen när jag hamnar med andra kvinnor går det upp för mig hur dålig jag är på att piffa mig för de är alltid mycket tjusigare än jag. Jag suger på sminkning så jag struntar oftast i det.  

4. Sex - jag har en ganska hög aptit på sex, tänker ofta på sex och ligger ofta med min man. Vi får till det 3-4 dagar i veckan trots barn och så. Min uppfattning (kan ha fel) är att många kvinnor är nöjda med betydligt mindre sex än så. 

5. Begåvning - jag har ett högt IQ, över 135 enligt mensatest och som jag förstår finns det betydligt färre kvinnor än män som har det. Jag har också alltid haft en väldig fallenhet för matematik. 

6. Barn/hemliv - nu när alla våra kompisar bildat familj så känner jag att jag glider ännu längre ifrån mina gamla väninnor. De pratar jämt barn, barn och barn och fastän jag har egna ungar så tycker jag det är mycket roligare att prata om tex senaste nyhetshändelserna eller vad som helst men det verkar jag vara ensam om bland oss mammor. 

Ja, detta var väl ett axplock av det som jag märker skiljer mig från de flesta andra kvinnor. Anledningen till att jag ser det som ett problem är att det blir konstigt ibland när jag så uppenbart föredrar manliga bekanta framför deras fruar för man förväntas liksom hänga med sitt kön, annars kommer svartsjukegrejer och sånt. Jag saknar också ibland ett tjejgäng att hänga med för det känns som att man "ska" ha tjejkompisar annars är det nåt fel på en. Det blir också ensamt i yrkeslivet när man hela tiden bryter ny mark, jag skulle vilja ha en kvinnlig mentor och förebild men det finns knappt några. Vad tror ni, är det fel på mig eller finns det fler kvinnor här inne som är likadana?