• Anonym (Hur?)

    Vaginalt vs kejsarsnitt

    Jag förstår faktiskt inte varför man väljer att göra kejsarsnitt. Efter två vaginal och ett kejsarsnitt så vet jag skillnaden. Hellre "göra jobbet" före och sen har man bebisen och det värsta är över, med planerat kejsarsnitt så går man lugnt genom förlossningen men man har det värsta framför sig. Flera veckors smärta. Jag Har mått otroligt bra efter två vaginala, men sen jag gjorde snittet för snart en Månad sen så har jag fortfarande ont. Det gör Ont att vända sig när man ligger och ont att ta sig upp ur sängen. Svårt att krama mina andra barn och att ha dom i knät, dom stöter till såret så det gör otroligt ont. det tog två veckor innan jag kunde gå i normal takt. Trots detta så tyckte barnmorskan och övrig personal på sjukhuset att jag återhämtat mig otroligt bra redan första dagarna.  Jag känner att jag missat den otroliga kick det är att gå genom en vaginal förlossning denna gång. Att få känna den otroliga stoltheten över sig själv när man är färdig. Jag förlorade även mycket blod i samband med operationen så jag är fortfarande otroligt trött hela tiden.  Det tar tid att komma tillbaka. Så varför är vissa så rädda för vaginalt? Jag kan förstå dom som gått genom en svår vaginal förlossning innan. Men jag förstår inte dom som väljer snitt endast pga att dom  är rädda för smärta?? En stor bukoperation är mycket mer smärtsam än en vanlig vaginal förlossning. 

  • Svar på tråden Vaginalt vs kejsarsnitt
  • Severus

    Upplevde inte "flera veckors smärta" efter mina 5 snitt. Var ute och klippte gräsmattan 4 dgr efter ett av dessa. Åkte hem efter 2-3 dagar.

    Individuellt.
    Finns de som blir rejält misshandlade i underlivet vid vaginal förlossning och har en lång konvalescens

    Det där med att vara stolt...
    Hade inget val. Två akutsnitt och tre planerade. Ungen ska ut.

  • Anonym (Hur?)

    Jag hade heller inte mycket val, barnet låg fel och när läkarna rekomenderar än till kejsarsnitt så vågar man inte direkt gå emot dem. Jag kom hem efter 2 dagar, tog hand om bebis och mina två andra barn båda under 3,5. Dammsög lägenheten dagen efter jag kom hem från sjukhuset. Men smärtan finns ju där. Det gör Otroligt ont. En vaginal förlossning går i de flesta fall bra och man är smärtfri efter några dagar. Den smärtan är i vanliga fall inte heller jämförbar med smärtan efter operationen. Det jag inte förstår är hur man kan tro att en bukoperation ger mindre smärta än en vanlig förlossning. Att skära upp lager efter lager i magen, är inte det läskigt?

  • Agapi

    Jag gjorde snitt pga förlossningsrädsla. Var uppe och gick dagen efter. Åt smärtstillande i minde än en vecka (dock inte de vanliga utan tradolan då jag är allergisk mot de flesta vanliga). Tyckte de var lite små bökigt att ta sig upp och ur sängen under dagarna på sjukhuset (åkte hem dag fyra) men sen jag kom hem hade jag inga problem alls. Nu har de snart gått 7 veckor och de var flera veckor sen jag kände av något alls av operationen. Blödde totalt 200ml.

    Jag har verkligen enbart trevliga minnen runt allt ihop. De värsta av allt för mig var de värkar jag han få innan dom stoppades (förlossningen startade spontant en vecka innan planerat snitt) och då var allt jag kunde tänka "tack gode gud att jag slipper fortsätta de här!"

    Så jag är mycket mycket nöjd med mitt val. 

  • Furstinna

    Det är väldigt individuellt. Jag behövde inget smärtlindrande alls. Jag hade inte ont. Jag fick en enorm kick och var extrem stolt över mig själv. Jag kommer välja ks nästa gång då jag efter niga jämförelse av de båda förlossningssätten kommit fram till att kejsarsnitt är säkrare för mig och barnet än en vaginal förlossning.

  • Anonym (vet)

    Men nu är det ju så att man inte är klar efter att förlossningen är avslutad. För ungefär hälften av de som föder kvarstår underlivsproblem av varierande grad. Min bästa kompis är fortfarande inte bra där nere efter 2 år.

    Vaginal förlossning är ingen "otrolig kick" för alla. Det är för många istället en traumatisk och ytterst plågsam procedur, såväl fysiskt som psykiskt.

    Den otroliga kicken ligger i att få ett barn, inte i hur barnet kommer ut ur kroppen.

    Dine personliga upplevelser är en sak - du är inte representativ för alla kvinnor.

    Jag väljer kejsarsnitt eftersom det rent objektivt är säkrast för både mor och barn idag. Åtminstone om man vill ha få barn. Det finns ingen anledning att föda vaginalt om man inte vill, och jag vill inte. I mina ögon är det en äcklig, vidrig tortyrupplevelse som jag klarar mig fint utan.

    Om valet stod mellan vaginal förlossning och att bli rektalt våldtagen av en HIV-smittad knutte, så skulle jag be om att få tänka på saken. Om knutten hade kondom skulle jag välja honom.

  • Anonym (Hur?)

    Agapi: vill du ha fler barn? Är du inte rädd för komplikationer vid nästa graviditet, eller hur magen ska se ut efter ytterligare kejsarsnitt? Blir jag gravid igen skulle jag vara rädd att livmodern ska spricka upp. Kanske är en liten chans men den har ju ändå vart uppskuren en gång redan. Jag är bara glad att det var mitt tredje barn, vill inte ha fler. Inte närmaste åren åtminstonde. Efter de två första barnen var jag enormt glad över att ha mina barn ute och att magen var hel, dvs jag var så glad att jag sluppit snitt. Men tredje blev som det blev, tyvärr.

  • Anonym (Hur?)

    Man kan säga att vid vaginalt så tar man smärtan först, så är man av med den, vid kejsarsnitt så skjuter man bara upp smärtan.

  • Anonym (vet)
    Anonym (Hur?) skrev 2013-06-16 15:12:08 följande:
    Agapi: vill du ha fler barn? Är du inte rädd för komplikationer vid nästa graviditet, eller hur magen ska se ut efter ytterligare kejsarsnitt? Blir jag gravid igen skulle jag vara rädd att livmodern ska spricka upp. Kanske är en liten chans men den har ju ändå vart uppskuren en gång redan. Jag är bara glad att det var mitt tredje barn, vill inte ha fler. Inte närmaste åren åtminstonde. Efter de två första barnen var jag enormt glad över att ha mina barn ute och att magen var hel, dvs jag var så glad att jag sluppit snitt. Men tredje blev som det blev, tyvärr.
    Men är du inte själv rädd för komplikationer efter en förlossning, eller hur mus / anus ska se ut efter ytterligare en förlossning? Är du inte själv rädd för framfall - risken för framfall senare i livet ökar med varje vaginal förlossning. Risken för att livmodern spricker pga tidigare kejsarsnitt är mycket liten.

    Det är viktigare att underlivet är helt än att magen är hel, tycker jag. Ett ärr på magen är kosmetiskt. Ett sprucket anus är jävligt jobbigt.
  • La Lola

    Jag mådde sååå kasst efter det vaginala. Förlorade enormt mycket med blod och kunde knappt gå efter en månad (hade fruktansvärt ont efter klippet jag fick). Bara att sitta var ett rent helvete.
    Efter kejsarsnittet mådde jag jättebra.

    Så det går inte att jämföra så där.


    *mamma till Alma (maj 2000) och Hedda (mars 2009)*
  • Anonym (vet)
    Anonym (Hur?) skrev 2013-06-16 15:14:06 följande:
    Man kan säga att vid vaginalt så tar man smärtan först, så är man av med den, vid kejsarsnitt så skjuter man bara upp smärtan.
    Du är inte garanterad att bli av med smärtan om du föder vaginalt. Syrran spräckte svanskotan, hon kunde inte sitta på 2-3 månader. En annan kompis spräckte röven. Hon gick ganska länge på smärtstillande.

    De flesta skadas i någon utsträckning av att föda vaginalt - och då hänger smärtan med dig hem.

    Att man är klar med smärtan efter att bäbisen är ute.... det är en idiotisk myt att framhärda med. De flesta har ont ett bra tag efter en förlossning.
Svar på tråden Vaginalt vs kejsarsnitt