Vaginalt vs kejsarsnitt

Fattar inte heller..... klart det bästa är att föda vaginalt om du kan det. Rent idiotiskt att lägga upp sig på operationsbordet! Lita på dig själv och att din kropp klarar det!

Lite svårt att säga såhär tätt inpå. Men troligtvis vill jag ha ett till. Fler än två barn tror jag inte att jag skulle vilja ha.

Nej inte de minsta orolig för sånt. Visst KAN de hända, men de är inget jag går och tänker på. De är så mycket som KAN gå fel med båda förlossningssätten. De enda jag är orolig för med kommande graviditet är om de kommer vara svårt att få igenom ett snitt igen. Är mycket mycket mer rädd för en vagianl förlossning, även en perfekt vaginal förlossning där allt går helt som de ska skulle vara en total mardröm för mig.

Jag skadades inget vid nån av mina förlossningar! Mådde skitbra efteråt hade inte ont alls mer än lite öm i undetlivet.

Planerat snitt alla gånger! Det var 15 min operation och sen var baby ute. Snabbt på fötterna, aldrig ont och inga problem med underlivet!
Vaginalt...fy fan! Den smärtan, aldrig mer! Fick stygn, problem med kiss och jämt förstoppad! Framfall... Vill fortfarande inte ha sex efter ca 3 mån.

Men anonym (vet) om du inte har gått genom en vanlig förlossning hur kan du då veta att det är som du säger en äcklig tortyr. Jag vet att det är individuellt men i de flesta fall så får kvinnor inga problem vid vaginalt. Jag känner ingen som har kvarstående problem. Har många vänner med barn och de flesta har flera/ många barn. Jag blev sydd vid båda första barnen men det gjorde endast lite ont de två första dagarna. Har inget kvarstående problem.

Jag har inte blivit rektalt våldtagen av en HIV-smittad knutte heller. Jag kan ändå med 100% säkerhet säga att jag inte vill bli utsatt för det, och att jag skulle vidta ganska långtgående åtgärder för att slippa utsättas för det.

Att du inte känner någon som pratar om sina problem är inte samma sak som att problemen inte finns. Faktum är att ungefär 25-50% får någon form av bestående men i underlivet. Det är alldeles för hög risk för mig.

Att du inte fick några problem är inget bevis för att de flesta klarar sig lika bra.

Du hade tur. Grattis.

Det jag inte fattar är hur det skulle vara bättre att föda vaginalt, när risken för bestående skador på både mor och barn är högre vid den metoden.

Lita på dig själv och gör det du känner dig trygg med. Lyssna inte på folk som grundlöst påstår att vaginalt alltid är bäst. Många kvinnor kan inte ens föda den vägen.

Anonym (ver) Jag var lite rädd för det innan jag födde första barnet, hur kroppen skulle påverkas. Men kroppen är faktist gjord för att föda barn och otroligt nog så blir man återställd väldigt fort. De allra flesta. Och framfall kan man få även om man får barn med snitt, man ska göra knipövningar även om man bara genomgått kejsarsnitt. Så där kommer man inte undan.

Men snälla du...

1) Nej, kroppen är inte "gjord" för att föda barn. Människan är det däggdjur som har näst svårast på planeten att föda barn. Vi har mycket hög skadefrekvens och innan modern sjukvård (dvs när kvinnor födde naturligt) så dog ungefär 10% av graviditets- eller förlossningsrelaterade problem. Barnfödande har dödat fler människor än pesten. Vi är inte "gjorda" för att föda. Vi överlever i tillräcklig omfattning trots att vi föder barn. Jag har dock lite högre ambitioner än att bara överleva.

2) Framfall kan man få även om man föder med snitt - men det är 5 gånger så hög risk om man föder vaginalt. Man kommer aldrig helt undan risken, men man MINIMERAR risken om man inte föder vaginalt. Knipövningar hjälper INTE mot framfall.

Den här frågan är högst aktuell för mig just nu, är i v 20, gjort IVF och är 40+. Har ett par år av missfall, operationer, och plågsamma erfarenheter i samband med olika ingrepp bakom mig, vilket har gett en närmast panikartad rädsla inför förlossning. Detta är mitt första barn. Redan inskriven hos Specialistmödrarvården pga sköldkörtelproblem så jag skulle säkert kunna motivera ett planerat snitt, har förstått att en del får kämpa för att få det överhuvudtaget? Men jag är inte helt säker på vad jag vill och vem man än frågar så tycks alla säga olika. Har ännu inte diskuterat detta ordentligt med min BM, det är ju ett tag kvar. Vill mest att ungen ska komma ut så smidigt och säkert som möjligt, lägger all prestige på hyllan och tror inte att det kommer att bli en särskilt bra upplevelse oavsett. Dock rädd för veckor av smärta efteråt, gjorde en mindre op i halsen för inte så länge sen och det tog 2-3 veckor innan jag kunde röra mig obehindrat. Å andra sidan så finns det som sagt massor av risker med en vaginal förlossning... Ni hör ju, så här håller jag på och velar fram och tillbaka i mitt huvud, svårt beslut!