Vaginalt vs kejsarsnitt
Jag förstår faktiskt inte varför man väljer att göra kejsarsnitt. Efter två vaginal och ett kejsarsnitt så vet jag skillnaden. Hellre "göra jobbet" före och sen har man bebisen och det värsta är över, med planerat kejsarsnitt så går man lugnt genom förlossningen men man har det värsta framför sig. Flera veckors smärta. Jag Har mått otroligt bra efter två vaginala, men sen jag gjorde snittet för snart en Månad sen så har jag fortfarande ont. Det gör Ont att vända sig när man ligger och ont att ta sig upp ur sängen. Svårt att krama mina andra barn och att ha dom i knät, dom stöter till såret så det gör otroligt ont. det tog två veckor innan jag kunde gå i normal takt. Trots detta så tyckte barnmorskan och övrig personal på sjukhuset att jag återhämtat mig otroligt bra redan första dagarna. Jag känner att jag missat den otroliga kick det är att gå genom en vaginal förlossning denna gång. Att få känna den otroliga stoltheten över sig själv när man är färdig. Jag förlorade även mycket blod i samband med operationen så jag är fortfarande otroligt trött hela tiden. Det tar tid att komma tillbaka. Så varför är vissa så rädda för vaginalt? Jag kan förstå dom som gått genom en svår vaginal förlossning innan. Men jag förstår inte dom som väljer snitt endast pga att dom är rädda för smärta?? En stor bukoperation är mycket mer smärtsam än en vanlig vaginal förlossning.
