Vaginalt vs kejsarsnitt

Du har hört många som sagt det?? Tror inte på det men men.....

Ja visst kan kvinnor dö av förlossningar, helt rätt!  MEN var händer det då?  I sverige? Nä just det.  Det är EXTREMT ovanligt att nån dör här i sverige vid en förlossning! Det är i länder där de inte har resurser som det sker ju! i fattiga länder. 

Jag har fem kollegor som är läkare som alla valt ks. Två av dem har jobbat på förlossning, en är narkosläkare. Läser man innantill och jämför så kommer man snabbt fram till kejsarsnitt är mindre riskfyllt för både barn och mamma. Komplikationerna vid ett ks är oftast lätta att behandla som en infektion medan ett förstört underliv kanske aldrig blir återställt och ger men för livet. Risken för syrebrist hos bebisen är också en risk vid vaginal förlossning och har man träffat på dessa barn så tänker iaf jag en extra gång. Det är det värsta som kan hända.

Man dör inte av vare sig förlossingar eller kejsarsnitt i Sverige idag... men ursäkta, men jag har lite högre krav än att bara överleva. Jag är inte intresserad av att riskera livslånga skador. Man ska ha underlivet till mycket - kiss, bajs, sex... och det är ganska kritiskt vid träning. Svårt att träna bra och därmed svårt att hålla formen om man läcker vätskor och känner sig som en ICA-kasse nertill.

Att jag tog upp döden, det var som svar på ditt korkade argument om att kvinnor har fött barn i alla tider. Kvinnor har i alla tider dött och skadats av att föda barn.

Idag kan vi bättre än vad naturen kan.

Jag har tyvärr också träffat på ett sådant barn. =(

Vid födseln blev barnet svårt syrebristskadat med hjärnskada som följd. Barnet dog tre år senare. FÖr familjen var det en enorm tragedi. Det hände min kollega.

Det händer inte alltid någon annan. En dag står man kanske där själv med spräckt underliv och hjärnskadat barn. Jag tänker inte riskera det. Varför skulle jag, när det finns ett säkrare alternativ?

Äh trams det går inte att säga att det ena är bättre än det andra. Båda sätten kan gå perfekt utan smärtor eller problem och båda kan bli katastrof. 

Själv är jag snittad för 2,5 vecka sedan. En onsdag förmiddag. Var uppe ur sängen onsdag eftermiddag. Slutade med morfinet på torsdagen och tog då en dusch, gick i korridoren och kom i och ur sängen själv. På fredag förmiddag reste vi hem och jag började leva ganska normalt. Tog Alvedon till och med lördagen. efter det inga smärtor, såret ser fint ut och allt är prima. Själva dagen D så sov jag till 7.30, tog en dusch och var på sjukhuset kl 9. sonen är född före 11. 

Så att jämföra det med en vaginal förlossning på 40 timmar och sugklocka känns ju som ett hån. Klart som fasen att mitt snitt var en räkmacka. 

Mmm, men jag tar hellre ett katastrofalt snitt än en katastrofal förlossning. En katastrofal förlossning är så mycket mer riskfylld - och leder troligen till en urakut panikoperation, dvs om man försöker sig på förlossning kan man i värsta fall råka ut för BÅDE en katastrofförlossning OCH ett katastrofsnitt. ;-P

Absolut, så kom mitt första barn till världen. Då blev det snitt efter de där 40 timmarna. Då svor jag på att aldrig snittas igen, men som sagt naturen är inte alltid att lita på. 

Mmm, fast ett planerat snitt på en utvilad kropp är någonting helt annat än ett katastrofsnitt på en utmattad kropp efter ett långdraget värkarbete...

Nej det stämmer inte alltid.
Jag har fött två vaginalt. efter första som var en hemsk förlossning var jag återställd på två veckor tack och lov. fysiskt iallafall, psykiskt tog det åratal..
Efter andra förlossningen tog det 2 år innan jag var någorlunda återhämtad. tog mig 8 månader att kunna gå till affären utan smärta. tog mig 1½ år innan jag kunde träna utan att bli liggandes.... så jag hör nog inte till dom som har "lätta upp och hoppa vaginala förlossningar"..... min smärta var före, extremt under, och långvarigt efter...

Jag har fött fem barn vaginalt och om vi får en sjätte blir det kejsarsnitt och utplockning av äggstockar och livmoder. Men det av helt andra skäl.

Åh herregud, inte en sådanhär tråd till! Finns ändlöst mycket att läsa, för och emot, folks personliga upplevelser om både snitt och vaginalt, ja, allt du kan önska dig, om du bara använder sökfunktionen på FL.

En vaginal förlossning och ett kejsarsnitt!

Son 1: Jag fick en sådan jäkla adrenalinkick efter min vaginala förlossning! Kände bara "en gång till", sjukt stolt och nöjd! Det var så häftigt! Mådde riktigt bra, uppe och gick utan problem, inte ont när jag satt etc. Sprack ytterst lite, små bristningar.

Son 2: fick inte välja, efter 20 min på förlossningen sjönk bebisens hjärtljud kraftigt och ett jäkla kaos utbröt! 1 timme och 40 minuter efter inskrivning är gossen född genom urakut/katastrof snitt, jag sövdes.

Jag har varit livrädd för kejsarsnitt, är lite av sjukvårdsrädd, har otroligt svårt för allt som har med kroppsliga grejjer, att någon skulle skära upp mej och ta ut ungen hade jag aldrig nånsin valt självmant, tycker det är döläskigt!!!! Jag är i efterhand ganska glad att jag var sövd, även om det såklart känns trist att varken jag eller min man var närvarande när sonen föddes. Men att jag skulle varit vaken och medveten om att nån skar upp mej och rotade runt osv, jag hade nog mått sjukt mycket sämre psykiskt av det....

Återhämtningen har varit HÖGT ÖVER förväntan! Jag har inte haft smärta alls, kan faktiskt säga att jag inte jämnt av såret det minsta. Var väldigt försiktig första dagarna, av rädsla. Var ju sjukt äcklad över såret, och tyckte det var jobbigt att behöva tvätta det osv. Men har inte haft ont! Alla på förlossning och bb var förvånade över hur bra jag mådde.... Jag också!



Men inför ett tredje barn hoppas jag få revansch och en vaginal förlossning! Känner mej fortfarande rädd för kejsarsnitt om jag ska va vaken. Hade nog hellre sövts igen ärligt talat!

Känns otroligt naivt att tycka att alla mår bäst av de sjukvårdsinsatser man själv valt. Ingrepp inom vården måste väljas individuellt eftersom vi inte är stöpta i samma form vaken psykiskt eller fysiskt. 

Anonym(vet); Vad tar du din statistik ifrån? Jag satt och slösurfade lite igår och får syn på ditt inlägg om att 10(!) % får sfinkterruptur och blev jätteorolig och ledsen, eftersom jag snart ska försöka föda vaginalt(har ett planerat snitt bakom mig).... Men sen kollade jag upp lite; Enligt SCB:s rapport är det i genomsnitt c:a 3 % som får grad III eller grad IV-rupturer(http://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/19033/2013-3-27.pdf.) Förvisso lite vanligare hos förstföderskor, men inte så vanligt som 10% för alla! Faktakoll efterlyses!!!!

De flesta får inte livslånga skador. De flesta klarar en vaginal förlossning galant.   Jag fattar att du haft jobbiga förlossningar med tanke på sitt sätt att skriiva men får det inte att framstå att ALLA får svåra skador!   Mina förlossningar har varit lätta och inga skador.  Säger det igen: Att lägga sig på operationsbordet är inget annat än idioti om du KAN föda vaginalt!

Tro inte på vad människan skriver! Det är bara lögn.  idiotiskt att skrämma upp andra här!
Männsikan är antagligen bitter för att hon själv haft svåra förlossningar.   Det ÄR ovanligt att få svåra och bestående skador vid förlossning.

Hej!

Det är faktiskt tyvärr 10% som får en sfinkterruptur.

När vården säger 3-4%, så syftar de på hur många kvinnor som *behandlas*, inte hur många som *drabbas*. Det är en viktig skillnad.

Rapporten du länkar till behandlar förlossningar mellan 1973 och 2011. Diagnostiken på 70- och 80-talet var inte alls lika bra som idag. Man har bättre redskap för att undersöka kvinnor idag än vad man hade 1973, och därför upptäcker man fler fall. En rapport som behandlar ett så stort tidsintervall blir därför missvisande.

Dessutom är det värt att notera att de där rapporterna bara tar upp de fall där kvinnan blir sydd / behandlad av läkare. Det finns alltså ett stort mörkertal. Den kritiken har lyfts mot vårdens rapportering av förlossningsskador på senare tid, som en del i diskussionen om förlossningsskador. Kritiken går ut på att även om 10% av kvinnorna får sfinkterskador, så är det bara 3% som behandlas av läkare. Det är bara dessa som traditionellt förs in i statistiken.

Innan du köper siffran 3% rakt av... fundera över vad den siffran innehåller. Innehåller den alla som spricker, eller alla som har behandlats av läkare för sprickor?

Svaret är att 3% behandlas av läkare för allvarliga bristningar, men att betydligt fler spricker.

Läs t.ex. den här sidan:
politikerbloggen.tv4.se/2012/12/10/var-tionde-mamma-skadas-allvarligt-vid-forlossningen/

"

Var tionde mamma i Sverige skadas allvarligt vid förlossningen!

Varje år föder omkring 100 000 kvinnor barn i Sverige. Enligt vården drabbas cirka 4% av den svåraste förlossningsskadan, sfinkterruptur, som innebär att samtliga lager i underlivet har brustit. Samtliga kvinnor som drabbas har tillfälligt eller permanent svårt att leva ett normalt liv, och många lider av fruktansvärda smärtor.

Men enligt en undersökning utförd på ett stort antal kvinnor visade det sig att bland alla som fött barn hade var tionde den svåraste förlossningsskadan, sfinkterruptur. Drygt hälften visste inte ens om att de hade denna skada, eftersom de varken fått diagnos eller blivit opererade i samband med förlossningen."

Här förklarar man tydligt att det finns ett stort mörkertal mellan vårdens siffror (3-4%) och hur många som faktiskt skadas.

Återigen: När vården säger 3-4%, så syftar de på hur många kvinnor som *behandlas*, inte hur många som *drabbas*.

Ingen har påstått att de flesta får livslånga skador. Däremot är det ett faktum att 25-50% får livslånga skador.

25% är inte "de flesta". 25% betyder "en fjärdedel". Det betyder att tre fjärdedelar klarar sig.
50% är inte heller "de flesta". 50% betyder hälften. Det betyder att andra hälften (alltså lika många) klarar sig.

Jag skiter i dina förlossningar. Du kanske nös ut ungen, torkade näsan och sprang ett maraton. Det spelar ingen roll. Du är inte representativ. Kvinnor börjar bli allt mer medvetna om riskerna med vaginala förlossningar och börjar bli allt bättre på att välja bort de riskerna.

Jag skulle inte åka på en väg om hälften av alla bilar körde av den vägen.
Jag skulle inte äta på en restaurang om var fjärde person gick därifrån med magsjuka.
Jag skulle inte låta mina barn leka på en lekplats där vart tredje barn fick getingstick.

Jag förstår inte den här irrationella rädslan du verkar ha för operationer. Har du någon slags misstro till kirurger?

Tyvärr går detta inte att svara på. Det är helt individuellt och olika från förlossning till förlossning. Jag har gjort båda och båda gick smidigt och utan större komplikationer. Dock hade jag stenkoll på barnets hjärtljud och hade de blivit dåliga hade jag krävt snitt på en gång, vilket jag även skrivit i mitt förlossningsbrev, eftersom det var det jag var mest rädd för. Men allt gick bra, förutom att jag behövde en skrapning senare pga att hela moderkakan ej kommit ut helt. Vid mitt snitt gick allt oxå bra, men lite mer ont efteråt, men ej så farligt. Så skulle jag välja nästa gång vet jag inte vilket jag skulle välja eftersom man inte kan veta hur det kmr gå just den gången, tyvärr.