Anonym (sparsam) skrev 2013-07-16 23:42:55 följande:
A men jösses! Beundransvärt. Jo, men man håller i stålarna när man har sådär knaper inkomst. Jag känner igen det. Fast din inkomst var ju lite väl låg
för att kunna lägga undan så mycket. Nallar du inte av det då? (Har du sparat det tidigare?)
Jag hade turen att hann spara innan jag blev sjuk.
Jag fick (tvingades) börja arbeta som 16-åring för att betala för mig hemma,samtidigt som jag gick i skolan.
Fick även ta för mycket ansvar hemma.Ta hand om småsyskon o hemmet.
Hade inga vänner.
Träffade en kille som 18-åring,flyttade dit o vi hade det väldigt
knapert.Vi hade tur som fick mat av hans föräldrar ibland.
Efter att jag tog studenten fortsatte jag på komvux o tog fullt studielån.Gjorde dumheten att betala av alla hans skulder,så när han lämnade mig satt jag med studieskulden. skolan var slut i jag hade inget jobb.
Gick på soc 3 månader innan jag lyckades få så pass mycket jobb inom vården att jag klarade mig själv.
Jag hade inga vänner o min familj struntade fullkomligt i mig o gör fortfarande.
Så jag gjorde inget annat än jobbade o satt hemma.
Fick kontakt med en kille via en kontaktannons som hade jobb o som ägde sitt boende.
Jag flyttade till honom o fick så mycket bättre ekonomi.Eftersom jag fick börja om i en ny kommun,så fick jag börja om från början med ströjobb inom vården. Jobbade mycket första året.
Tyvärr så klarade inte mitt ex av att vara både pappa o pojkvän så vårt förhållande sprack straxt efter att vårt efterlängtade knyte hade kommit. Jag drabbades av djup depression o har fått psykiska problem efter det.
Tyvärr så jobbade jag aldrig heltid.
Har lyckats att inte behöva ta av de sparade pengarna,men det är bara en tidsfråga.
Nu försöker vården att övertala mig att bli förtidspensionär o då lär jag inte klara mig ekonomiskt.
