Vad tycker du om time out? För/emot

Jag tror att det viktigaste för barnet är att ni sätter tydliga gränser och att gränsöverträdelser får tydliga konsekvenser. Att ni är superkonsekventa och att slå och riva-beteendet är det ni fokuserar på först.

Man kan inte uppfostra alla barn så att det bara är glädje och kärlek hela tiden. När man sätter gränser och de överträds måste något hända.

Att använda en time-out tycker jag kan vara en väldigt human form av bestraffning. Det förstås syftet att träna in: om du beter dig så får du inte vara med oss andra, spelar på ett potentiellt utanförskap och speglar livet så som det kommer att se ut resten av livet för barnet om det inte lär sig hantera sitt humör.

Det hade varit intressant att låta människorna som förespråkar icke-time-out att ta hand om ditt barn några veckor, ja, förutom för barnet då... 

Väldigt bra artikel, den första. 

Tror verkligen att det är toppen att försöka ignorera negativt beteende och fokusera på det positiva! Sen att försöka att förstå bakomliggande orsak hos barnets negativa beteende.

Problemet är när barnet slåss och beteendet är en fara för andra barn. Då går det inte att ignorera beteendet. Då tror jag på:

"Timeout kan betyda att den vuxne tar hand om ett oroligt barn och går undan med
barnet till en lugnare plats. Barnet lämnas således inte ensamt. Det är en metod som kan
vara lämplig om situationen kräver det."
   Sen att man som förälder verkligen pratar med barnet när det har lugnat ner sig, hur kommer det sig att du blev så arg? Vad var det som gjorde att du ville putta lillebror, varför det är viktigt att inte slåss, kan man hitta några alternativ för barnet att göra istället för att slåss när han/hon blir arg. 

Har barnet syskon kan man försöka sysselsätta syskonet så att man som förälder har tid att ta hand om barnet som slåss.

Detta är mina tankar och funderingar! 

mitt barn har svart att beskriva vad han känner ibland

ja "halla om" är ju knappast möjligt. Han kämpar emot sa mycket att han gör illa sig själv och han lyckas nästan alltid riva mig i ansiktet. Det blir alltsa en brottningsmatch där jag är rädd att han ska göra sig illa När man själv blir skadad är det svart att halla sig lugn ocksa

Det kan ju också handla om samma gener helt enkelt, men barnet har ännu inte lärt sig kontrollera sin ilska.

"mitt barn har svart att beskriva vad han känner ibland"

Ja vissa barn har svårt för det. Ofta tror jag att det sker på ren impuls från barnets sida, att de handlar först och tänker sen. De vet ofta att det de har gjort är fel efteråt. Jag tror dock på lite reflektion kring vad som händer när de har lugnat ner sig. Att man pratar lite om det och ge förslag på hur han/hon kan göra istället. Bekräfta att han/hon varit arg men att det inte är ok att slåss/puttas/rivas. 

Vi har också bekymmer här hemma. Speciellt när barnet är uttråkat, trött eller hungrig. Slåss och puttas (även på förskolan).

Vi gör såhär: (vet i tusan om det är rätt men det är detta som vi tycker fungerar bäst)

- märker vi att det är på G att barnet blir på dåligt humör så försöker vi: Ge nåt litet mellanmål, en frukt eller liknande, hitta på någon ny aktivitet. typ gå ut eller leka någon lek ihop, På så sätt förebygga att det negativa beteendet startar och att barnet har en positiv känsla. Är barnet trött så kanske han/hon får se ett avsnitt på någon film för att vila lite. 

- Försöker att hålla oss positiva, berömma allt bra! 

- Vid mindre negativa beteenden som inte är "skadliga" ignorerar vi det ibland för att inte alltid hålla på att tjata och bråka hela tiden.. Försöker att undvika att tjata om småsaker eftersom han/hon ofta får tillsägelser. Har vi väl sagt till så ger vi oss inte. Det vi har sagt gäller, spelar ingen roll hur mycket han/hon tjatar, skriker, bråkar, slåss. Det är där det blir bekymmer, när det väl har startat och barnet slår oss och inte vill lyssna. Det enda som hjälper är att leda ut honom/henne till ett annat rum för att bryta beteendet. Vi försöker att stanna hos barnet tills det har lugnat ner sig och pratar med han/henne efteråt. När det är färdigt försöker vi att hitta på något nytt tillsammans med barnet för att börja på ny kula. Allt glömt och förlåtet och barnet kommer inte tillbaka in i samma situation igen.

- Ibland tappar man lugnet och blir förbannad (man är inte mer än människa). Brukar då prata med barnet efteråt och förklara varför mamma/pappa blev arga. Förklara att mamma/pappa verkligen tycker om barnet men att det han/hon gjorde var fel. 

Att TS inte ens bemöter påståendet om pappan tycker jag säger en del också - men visst, gener och gener. Men man kan inte skylla ett hysteriskt humör på gener. Dessutom enligt vad det verkar så har ju inte pappan heller lärt sig kontrollera sin ilska - varför det snarare handlar om miljö i så fall. Barnet får ju inte hjälp eller förebild att hantera ilska, tvärtom? :)

Vi försöker göra precis som visit12 precis beskrivit.

Vi tycker det är effektivast att när saker väl "ballat ur" är det bäst att plocka barnet ut ur situationen och till en annan plats.  Förhoppningsvis är man själv fortfarande ganska lugn då, ibland är man tyvärr inte det :( Vi kan inte sitta och hålla våra barn, tycker att det är mer kränkande än att låta de vara på en lämplig plats tills de fått lugna sig lite, Vi lämnar dom inte helt själva eller så, vi finns alltid i närheten. När de sen kommit ner i varv så  kan vi försöka prata om det som hänt. Om vi har möjlighet och speciellt om man som förälder själv blivit väldigt arg i situationen så får den andre föräldern ta över. Sen är såklart alla med och kramas och förlåter.

Vårt större barn har haft lättare för att sätta ord på vad som hänt än den yngre, men jag tror att det är bra att försöka reflektera efteråt varför man agerat på ett visst sätt, och det gäller också oss, vi talar om för dom varför vi har en viss regel, varför vi gjort som vi gjort i en viss situation.

För! Mycket bättre än att till exempel plocka bort lördagsgodiset när lördag är fyra dagar iväg, eller dra in veckopengen.

Jag är helt klart för timeout! Kör det på min son och det fungerar jätte bra. Han har en tendens att få riktiga raseriutbrott och då är det det enda som fungerar. Vi har en svart rund matta i hallen där han får stå när han får timeout.  Jag tycker det är viktigt att timeouten inte utförs i ett rum som kan leda till negativa effekter. Tex ha den i köket och det skulle kunna påverka matvanorna negativt när man ska sitta vid matbordet, ha det i barnets rum och det kan påverka barnets sömn där negativt. Därför har vi valt hallen då vi anser att det är den mest neutrala platsen i boendet. Hur länge han får stå på mattan beror på om han lugnar sig eller inte. Fortsätter han skrika och slåss och försöka "rymma" från timeouten leder det till en längre stund. Men det är väldigt sällsynt. Oftast lugnar han sig ganska direkt, och när man sen kommer fram till honom så förklarar jag alltid varför han fått stå där och då säger han förlåt och jag får en kram, är det dessutom någon annan han gjort något mot får han där efter gå till den och ge personen i fråga en kram och säga förlåt sen är allt bra. Kan tillägga med att hallen är bra då jag kan se honom oavsett vilket rum jag skulle gå in i själv.