Forum Relationsproblem - Känsliga rummet
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Min sambo anser att homosexualitet är fel

    Fre 5 jul 2013 00:03 Läst 6477 gånger Totalt 53 svar
    Anonym (frust­rerad)
    Visa endast
    Fre 5 jul 2013 00:03

    Jag hade precis en diskussion med min pojkvän som gjorde mig väldigt orolig inför framtiden. 

    Vi diskuterade huruvida det är rätt eller fel att försöka påverka sina barn till att bli heterosexuella. Det kom då fram att han tycker att homosexualitet är fel, samt att han ännu inte kan ta ställning till om han skulle skämmas om hans barn visade sig vara homosexuell (eftersom vi inte har några barn). Han har även en rädsla för att "hans släkt" kommer dö ut om barnet visar sig vara homo. Jag frågade då vad det skulle spela för roll om barnbarnet är biologiskt eller adopterat om han ändå älskar det. Då sa han att han inte kan ta ställning till om han kan älska ett adopterat barnbarn.

    Det blev väldigt mycket han "inte kunde ta ställning till". Han ansåg även att jag pressade honom eftersom vi ännu inte planerar att skaffa barn. Dock vill jag kunna försäkra mig om att han inte skulle försöka "uppfostra barnet till att bli hetero". Han kunde inte lova någonting. Han jämförde det även med att inte försöka prata sitt barn ur nazism eller liknande. 

    Jag vet inte vad jag ska ta mig till! Onödigt nog kallade jag hans värderingar för omogna. Som vanligt stängde han bara igen och vägrade diskutera med mig. Jag förklarade att det var viktigt för mig att diskutera frågan. Han har tidigare tagit upp att han vill att jag ska släppa min fobi för trafiken om vi ska ha barn i framtiden. Jag lyssnade och tog det till mig. Nu undrar jag varför jag ens ska bry mig om det när han inte är redo att lyssna på vad som är viktigt för mig?

    Jag vet att han är en väldigt rädd och osäker människa, vilket han försöker dölja. Jag har försökt förklara för honom att det är okej att visa känslor. Under våra 4 år tillsammans har jag inte sett honom gråta en enda gång. Däremot vet jag att han vid två tillfällen, innan vi blev ihop, varit självmordsbenägen. Jag vill verkligen tro att han skulle släppa sina rädslor och skaffa sundare värderingar om han bara vågade inse att man inte måste vara sammanbiten hela tiden. Samtidigt har jag svårt att tro det. Jag har behandlat honom väldigt kärleksfullt under åren vi varit tillsammans, men han verkar inte öppna upp ändå. 

    (Jag skulle även vilja tillägga att han annars är väldigt snäll mot mig. Han brusar väldigt sällan upp, han ger mig komplimanger varje dag, han har aldrig hånat eller nedvärderat mig...etc. Det är bara i hur han pratar om andra människor jag börjar fundera. Han kan även yttra sig väldigt hårt om invandrare. Ärligt talat förstår jag inte ett dugg i och med att han varit väldigt bra vän med såväl homosexuella som invandrare).

    Mina frågor:
    - Är jag hemsk som försöker få honom att ändra inställning?
    - Vad kan ligga bakom hans hårda yttranden?
    - Diskutera gärna annat jag skrivit också. Jag vill gärna höra spontana tankar och funderingar som dyker upp. Jag känner mig helt vilsen i det här.

  • Anonym (gamma­l kärrin­g)
    Visa endast
    Fre 5 jul 2013 00:08 #1

    Tja, en del är bara omogna och mognar aldrig. Grottmongon kallas de.

    Jag hade ett par kursare på universitetet som var homofober och drog lite felnavlade skämt, men idag 20 år senare har de tack och lov växt upp för länge sen och fattat att något inte behöver vara ett hot bara för att man inte begriper det.

  • Anonym (frust­rerad) Trådstartaren
    Visa endast
    Fre 5 jul 2013 00:18 #2
    Anonym (gammal kärring) skrev 2013-07-05 00:08:54 följande:
    Tja, en del är bara omogna och mognar aldrig. Grottmongon kallas de.

    Jag hade ett par kursare på universitetet som var homofober och drog lite felnavlade skämt, men idag 20 år senare har de tack och lov växt upp för länge sen och fattat att något inte behöver vara ett hot bara för att man inte begriper det.
    Jadu, jag skulle gärna vilja veta vad som fick dem att mogna. Jag har sakligt och lugnt lagt fram mina argument i frågan. Det verkar inte räcka. Jag känner mig otroligt frustrerad eftersom jag verkligen älskar honom. Jag vill verkligen ha barn med honom i framtiden. Samtidigt vet jag inte om han någonsin kommer mogna i frågan. 
  • Anonym (frust­rerad) Trådstartaren
    Visa endast
    Fre 5 jul 2013 01:28 #3

    Har någon vaken människa något vettigt att inflika? Jag kan inte sova pga detta. 

    Min sambo sover sött. I morgon kommer han bete sig som om inget hade hänt. Han kommer till varje pris undvika att ämnet dyker upp igen. Jag vet inte om jag ska ta upp det igen, han tycker bara att jag är jobbig när jag hakar upp mig på sådant.  

  • Vitrys­k hockey­hjälte
    Visa endast
    Fre 5 jul 2013 01:35 #4

    Det ni bör fatta är först och främst att man inte kan uppfostra någon till en viss sexuell läggning, eftersom sådant är medfött.

  • Anonym (frust­rerad) Trådstartaren
    Visa endast
    Fre 5 jul 2013 01:50 #5
    Vitrysk hockeyhjälte skrev 2013-07-05 01:35:38 följande:
    Det ni bör fatta är först och främst att man inte kan uppfostra någon till en viss sexuell läggning, eftersom sådant är medfött.
    Nu är det inte vad saken handlar om. Det handlar om att min sambo inte anser att det är fel att yttra att homosexualitet är fel inför barnet, eftersom det måste "lära sig" att heterosexualitet är "det rätta". 

    Alltså finns en risk att vi får ett olyckligt barn som inte vågar "komma ut" eftersom pappa anser att homosexualitet är fel. Det finns också en risk att vi får ett barn som tar till sig av hans värderingar och får en låg tolerans gentemot sådant som anses annorlunda.  
  • Anonym (ernie­&bert)
    Visa endast
    Fre 5 jul 2013 04:26 #6
    Anonym (frustrerad) skrev 2013-07-05 00:03:27 följande:
    Mina frågor:
    - Är jag hemsk som försöker få honom att ändra inställning?
    - Vad kan ligga bakom hans hårda yttranden?
    - Diskutera gärna annat jag skrivit också. Jag vill gärna höra spontana tankar och funderingar som dyker upp. Jag känner mig helt vilsen i det här.
    kanske din kille försöker undantrycka sin egen nyfikenhet på andra män...? spånar bara. för min egen del vet jag att jag är 100% heterosexuell, har en fästman och är inte ett dugg intresserad av andra kvinnor. jobbar som barnmorska så har sett både en och annan kvinna...

    jag håller med din sambo, jag tycker också att homosexualitet är fel. det är emot naturen liksom. vill inte gå så långt så jag säger att det är en sjukdom men det är inte naturligt. normen är en hona och en hane, jag är för kärnfamljen. sen kan jag acceptera att folk väljer att leva med en person av samma kön, alla är fria att välja vad de vill men jag ser det inte som naturligt. och ja, jag tror jag ser lite ner på homosexuella... de är konstiga. 
  • Anonym (ernie­&bert)
    Visa endast
    Fre 5 jul 2013 04:30 #7

    och för er som undrar, jag träffar på en hel del lesbiska på förlossningen, men nej - jag behandlar dom inte annorlunda. jag är lika trevlig och tillmötesgående mot dom som heterosexuella par. skulle de fråga mig så skulle jag säga att det är helt ok att vara homo, och inte diskutera det mer.

  • Anonym (hallo­n)
    Visa endast
    Fre 5 jul 2013 04:36 #8

    Likväl som man tycker att homosexualitet är rätt så måste man väl även få tycka att det inte är rätt? Däremot så har man ju aldrig rätt att nedvärdera en annan människa för det. Jag har en vän och en morbror som lever i homosexuella relationer, jag älskar dem båda, umgås med båda, men håller inte med om deras livsstil. Är det fel? Nej. Alla har rätt till sina åsikter och ställningstaganden i livet, men ingen har rätt att trakassera en annan människa för det. 

    Så jag tycker faktiskt inte att det är konstigt att han kan ha vänner som är homosexuella även om han inte tycker det är rätt. Man kan faktiskt tycka om en människa även om man inte håller med i deras livsval.  

  • Fre 5 jul 2013 04:47 #9

    Ärlig pojkvän. För ärlig.

    Kvinnor klarar inte av att höra mäns sanna tankar.  Det stora flertalet män berättar aldrig vad de tycker i kontroversiella frågor just av denna anledning. Var tacksam att han är ärlig mot dig istället.

    Möjligtvis kan man se hans ärlighet  som ett tecken på brist på intelligens. 

  • Fre 5 jul 2013 05:03 #10

    Måste man dela alla värderingar och åsikter? Ni älskar varandra, det är väl viktigast?


    Allergisk mot alla former av uppfostran, att försöka få den här gamla hunden att sitta leder bara till elände.
Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll