• Anonym (Ensam)

    Hur tar man sig ut i livet?!

    Jag vet att detta kanske verkar vara en lite "fjantig" sak att vara anonym för att skriva, men jag vill inte att folk ska veta vissa saker om mig så därför fegar jag...

    Jag är 15 år gammal och mitt liv rinner iväg. På allvar, jag har verkligen ångest och jag gråter ofta pga detta. Jag tänkte inte ens så mycket på det förrän folk började uppmärksamma mig på hur läget var. Så jag ger en snabb bild av hur det är:

    Jag har inte direkt många vänner om man säger så. Räknar jag alla jag pratar mer eller mindre med, så har jag väl 4-6 vänner, men bara en enda av dom kan jag verkligen se som en vän. När jag berättade detta för en vuxen fick jag reaktionen "Du är 15, du ska ha 40 vänner inte 4!". All min fritid spenderar jag för mig själv, hela sommarlovet hittills har jag varit inlåst på mitt rum i ensamhet och bara surfat på Internet, samma sak gör jag på helger under terminerna. Efter skolan också, för det mesta, bara någon gång ibland har jag åkt till stan med den enda riktiga vännen jag har men det är allt.

    Jag gör INGENTING med mitt liv, och jag mår skit över det. Jag får bara vara 15 en gång, och det går förlorat. Jag har redan missat att vara 14, 13, 12, 11 osv, nu bara måste jag bryta det här mönstret innan jag blir galen!

    "Gå ut! Träffa folk! Hitta på grejer!" Samma saker om och om igen, vuxna tror att det är så lätt. Kanske det är lätt. Kanske för andra. Inte för mig. Det finns ingenstans att ta vägen till att börja med, jag bor i ett av Sveriges tråkigaste områden. Ingen ungdomsgård eller nåt "tillhåll", ingenting. Inget att hitta på. Och även om jag skulle pallra mig till strandren eller stan, vad ska jag göra där? Det är ju inte som när man var liten och såg några jämnåriga och bara "ska vi leka?" (inte för att jag gjorde det som liten, men andra gjorde det antar jag). I den här åldern går man väl inte liksom bara fram till någon. Eller?

    Så min fråga är alltså, hur tar man sig ut? Vad ska man göra? Hur träffar man folk? Och den största frågan: hur skaffar man vänner? Jag har vissa svårigheter som gör att jag har väldiga problem i sociala situationer och jag har aldrig i hela mitt liv vetat hur man skaffar vänner, de enda jag någonsin haft (en enda tills jag började i högstadiet, därefter några till) har varit folk som kommit till MIG, jag själv har aldrig kunnat närma mig någon och bli vän med denne, dessutom har jag varit rätt avvisande mot folk som närmat sig mig eftersom min allmänna uppfattning är att folk är idioter, särskilt i min ålder, och jag vill inte ha med idioter att göra.

  • Svar på tråden Hur tar man sig ut i livet?!
  • Anonym (40+ varit 15)

    Gick själv samhäll hade valt natur eller teknik om valt om...kan du stå ut med mycket matte så kör på det. Är bara tre år till sen är du fri vet du . Alla jobb kräver kollegor med blir du nåt tekniskt dom programmerare sitter du mest vid en dator .

  • Anonym (been there)

    Är du intresserad av datorer så har jag en känsla av att systemvetare har en bra arbetsmarknad .... men säkrast är att kolla med din yrkesvägledare!

  • Rocktrollet
    Anonym (Ensam) skrev 2013-07-18 22:34:08 följande:
    3 av dessa kommer gå i min klass. En har INGET socialt liv utanför skolan, de andra två kan jag iofs kolla med men jag tvivlar på att jag kommer hitta nåt av intresse. Event? Vilka event?

    Fester.
    Tjejmiddagar.
    Shoppingrundor på stan.
    Fika efter skolan.
    Filmkvällar.
    =events.    
  • Anonym (haha)
    Anonym (been there) skrev 2013-07-19 01:36:22 följande:
    Är du intresserad av datorer så har jag en känsla av att systemvetare har en bra arbetsmarknad .... men säkrast är att kolla med din yrkesvägledare!
    Nej det är verkligen inte säkrast att prata med en studievägledare, dom är oftast nötter som inte hänger med i utvecklingen alls utan går efter gamla listor som inte har uppdaterats sen 90-talet. Jag fick rådet av min studievägledare på gymnasiet att bli bibliotekarie för ca 5 år sen för arbetsmarknaden för dom var utmärkt.

    Och ts: Slappna av, du oroar dig för mycket. Jag tänkte också mycket sånt när jag var 15-16 och det ångrar jag idag för det var totalt onödigt att oroa sig.
  • Nyfiken gul
    Anonym (Ensam) skrev 2013-07-19 01:22:08 följande:
    Usch, det känns så stressande att jag måste välja till gymnasiet om bara några månader! Jag vill inte gå en linje och sedan inse att jag vill bli något som det inte alls duger till. Planen för tillfället är samhällsprogrammet, enbart för att det verkar minst tråkigt (jag har ingen aning om vad man kan bli av det)... Men oj, finns det inga bra jobb för enstöringar? ;)
    samhällsprogrammet är helt ärligt bara en fortsättning på grundskolan.

    var smart o läs ett yrkesprogram så är du färdig sen när du tar studenten och du slipper känna press på dig att behöva plugga vidare.

    Man får inga jobb på att ha läst samhällsprogrammet.  Trist verklighet.  
    Alexander -98- Isaac -00- Victor -08-
  • Nyfiken gul
    Anonym (Ensam) skrev 2013-07-19 00:06:04 följande:
    Tänka själv ja... Haha x) Det är just därför jag startat den här tråden: Jag kommer inte på saker själv. När folk säger att man måste ut och göra nåt, specificerar de ju inte VAD man ska göra och om man frågar säger dom "men gör vad som helst, gör vad du vill!". Men. Jag. Vet. Inte. Vad. Jag. Ska. Göra. Och. Jag. VILL. Inget.
    Jo men du KAN ju tänka själv. Det handlar ju bara om att du måste få insikt i att du tänker rätt  i vissa saker och insikt i att du måste tänka om på andra saker. 

    som jag sa tidigare så har du fastnat i en massa "nej jag vill inte - jag vägrar" - tänk och du inser ju ändå att det är en stil som inte funkar.  

    och jo - jag tror visst att du vill en massa saker men du är för tillfället en trotsig tonåring som gett dig sjutton på att vara mörk, svart och svår...  

    För vet du vad det bästa med ens liv är? Jo det är att man faktiskt får ändra åsikt.  Man får tycka att det där löjliga man aldrig kunde tänka sig helt plötsligt är något man blir nyfiken på...  

    Tro mig du kommer ändra åsikter om massor med saker i ditt liv. Idag kommer du sitta o hånskratta åt vissa förslag o saker folk anser om ditt liv , men om ett halvår - ett år - kanske några år så kommer du sitta där o prova en massa du tidigare sagt nej till....

    så allt är inte hugget i sten.  
    Alexander -98- Isaac -00- Victor -08-
  • Anonym (funderar)
    Anonym (Ensam) skrev 2013-07-19 00:53:12 följande:
    Jo, det borde jag, dessutom skulle det hjälpa min ekonomiska situation. Hur skaffar man jobb? Jag förmodar att jag inte bara promenerar in på Ica och säger "Tjabba, ska jag ta å typ plocka upp varor åt er eller nåt?"
    Jo vet du vad? =) Det kan man faktiskt göra! Promenera in på Ica, eller liknande - presentera dig och fråga om de har något jobb som skulle passa. Kanske får du nej. Det fick jag på många ställen. Men då frågar man nästa. Kolla med kiosker tex, dela ut reklam, kanske finns någon grillbar i närheten.

    När jag skulle söka sommarjobb så satte jag mig alltid med telefonkatalogen och ringde till alla dem som jag kunde tänka mig vara hos. Jag fick massor av nej. Men också alltid något jobb. Ofta sånt som Konsum, sälja lotter, osv osv.

    Det är en jättebra ide med ett litet extrajobb! Av flera skäl. Dels får du egna pengar, och dels träffar du folk på ett helt naturligt sätt. =) 
  • Anonym (Ensam)
    Anonym (40+ varit 15) skrev 2013-07-19 01:22:06 följande:
    Fundera på om du vill jobba kväll och helg etc vilket liv vill du ha. Fråga runt bland äldre.
    Jobba vill man ju aldrig men man får väl övertala sig själv ;)
  • Anonym (Ensam)
    Anonym (40+ varit 15) skrev 2013-07-19 01:32:36 följande:
    Gick själv samhäll hade valt natur eller teknik om valt om...kan du stå ut med mycket matte så kör på det. Är bara tre år till sen är du fri vet du . Alla jobb kräver kollegor med blir du nåt tekniskt dom programmerare sitter du mest vid en dator .
    Nej, jag vet att natur är "bättre" eftersom det är bredare, men det är så mycket NO och det gillar jag inte, dessutom är det mer matte där och jag AVSKYR matte, trots att jag har väldigt lätt för det. Det känns liksom poänglöst att ta reda på vad en massa olika X är helt utan mening. Fick jag ut något av att veta vad X var skulle det bara roligare, men för tillfället är det bara poänglöst... Finns det inga jobb alls där man kan slippa folk? Jag har haft några samtal med skolans stude-och-yrkesvägledare och jag sa då att jag ville jobba själv, varpå hon skämtade om att "Ja fast kanske inom vissa gränser, du vill väl inte sitta helt ensam i en mörk källare ;)" men faktum är att det är en mycket tilltalande tanke x) Pappa, som är programmerare, pushar för att jag ska satsa på det eftersom han tror att jag skulle kunna vara duktig på det, men jag har absolut inget intresse för det.
  • Anonym (funderar)

    Lite enklare jobb att få kanske: Enkel städning hos äldre för en fast timpenning. Eller rastning av andras hunar? Klippa gräsmattor? I och för sig så träffar man ju inga jämnåriga då, vilket faktiskt vore en viktig poäng med ett extrajobb. Men lite pengar får man ju in. =)

Svar på tråden Hur tar man sig ut i livet?!