Hur tar man sig ut i livet?!
Jag vet att detta kanske verkar vara en lite "fjantig" sak att vara anonym för att skriva, men jag vill inte att folk ska veta vissa saker om mig så därför fegar jag...
Jag är 15 år gammal och mitt liv rinner iväg. På allvar, jag har verkligen ångest och jag gråter ofta pga detta. Jag tänkte inte ens så mycket på det förrän folk började uppmärksamma mig på hur läget var. Så jag ger en snabb bild av hur det är:
Jag har inte direkt många vänner om man säger så. Räknar jag alla jag pratar mer eller mindre med, så har jag väl 4-6 vänner, men bara en enda av dom kan jag verkligen se som en vän. När jag berättade detta för en vuxen fick jag reaktionen "Du är 15, du ska ha 40 vänner inte 4!". All min fritid spenderar jag för mig själv, hela sommarlovet hittills har jag varit inlåst på mitt rum i ensamhet och bara surfat på Internet, samma sak gör jag på helger under terminerna. Efter skolan också, för det mesta, bara någon gång ibland har jag åkt till stan med den enda riktiga vännen jag har men det är allt.
Jag gör INGENTING med mitt liv, och jag mår skit över det. Jag får bara vara 15 en gång, och det går förlorat. Jag har redan missat att vara 14, 13, 12, 11 osv, nu bara måste jag bryta det här mönstret innan jag blir galen!
"Gå ut! Träffa folk! Hitta på grejer!" Samma saker om och om igen, vuxna tror att det är så lätt. Kanske det är lätt. Kanske för andra. Inte för mig. Det finns ingenstans att ta vägen till att börja med, jag bor i ett av Sveriges tråkigaste områden. Ingen ungdomsgård eller nåt "tillhåll", ingenting. Inget att hitta på. Och även om jag skulle pallra mig till strandren eller stan, vad ska jag göra där? Det är ju inte som när man var liten och såg några jämnåriga och bara "ska vi leka?" (inte för att jag gjorde det som liten, men andra gjorde det antar jag). I den här åldern går man väl inte liksom bara fram till någon. Eller?
Så min fråga är alltså, hur tar man sig ut? Vad ska man göra? Hur träffar man folk? Och den största frågan: hur skaffar man vänner? Jag har vissa svårigheter som gör att jag har väldiga problem i sociala situationer och jag har aldrig i hela mitt liv vetat hur man skaffar vänner, de enda jag någonsin haft (en enda tills jag började i högstadiet, därefter några till) har varit folk som kommit till MIG, jag själv har aldrig kunnat närma mig någon och bli vän med denne, dessutom har jag varit rätt avvisande mot folk som närmat sig mig eftersom min allmänna uppfattning är att folk är idioter, särskilt i min ålder, och jag vill inte ha med idioter att göra.
