Nu passar det..

Hej!

Jag träffade min man då jag var 24år och han precis fyllt 25. (Gick även i skolan tillsammans)
När vi träffades så var jag gravid och han har en dotter som var nyfödd, dottern hade ingen mamma då pga drog problem. Vi börjades följas åt och hjälpte varandra, fyra månader senare förlorade jag mitt barn. Han stod fortfarande kvar och stöttade mig och några månader efter det blev vi som tillsammans.

År gick och idag är jag 38år. Vi berättade aldrig att jag inte var hennes mamma, dottern kallar mig mamma och det känns fel att jag aldrig sa något i början. Nu har hennes biologiska mamma blivit friskare och har tagit kontakten med mannen, jag vet inte vad jag ska göra. Känns som hon är min men det är hon inte  Hur förklarar man det? Kommer hon någonsin förlåta mig?

Min man ville helst inte jag skulle säga något eftersom han ville inte berätta för dottern att hennes mamma hade ett drogmissbruk. Jag vet att det låter konstigt och svårt att förstå, berättade även för honom att dagen kommer komma! Jag har bara en relation med mamma och hon har aldrig gått med om vad jag sagt utan hon valde en sida hos min man.

Min man ville helst inte jag skulle säga något eftersom han ville inte berätta för dottern att hennes mamma hade ett drogmissbruk. Jag vet att det låter konstigt och svårt att förstå, berättade även för honom att dagen kommer komma! Jag har bara en relation med mamma och hon har aldrig gått med om vad jag sagt utan hon valde en sida hos min man.

Okej nu även om min man gjorde fel så gjorde jag det också. Kan inte förändra på det som var, skulle gjort det om jag kunde. Nu är hon 14 och vad kan jag göra?