Närmar sig 30 och längtar efter +

Har inte pratat med bm nu på 2 veckor, men sist så sa dom att om man får neg på gravtestet så betyder det att allt är ute. Tänkte avvakta nån vecka till innan jag ringer igen, nu känns det ju ändå som att det är på väg att sluta. Har hört om folk som har blött i typ 2 månader så det verkar ju kunna hända.

Här är det ÄL på g igen, på stickan är det ännu inte positivt, men idag såg jag ett streck och igår inget alls. Så det är på g! Bara att sätta igång då va

Lycka till! Håller tummarna!

Är förresten också lite nyfiken på vad det är för ÄL-spruta du fått?

Weeeee! Positivt på ÄL-stickan! Äntligen kan vi köra igång igen! Maken är lite motsträvig men jag tror jag har övertalat honom. = )

Heja heja!! Äntligen!

Härligt! Tyvärr vet jag ej vad ägglossningssprutan heter, men den skulle göra så ägget/äggen släpps. Fick den på recept som jag ska lämna till mottagningen nästa gång, så när jag har hämtat ut den kan jag återkomma om vad den heter. Har en känsla av att vi kommer lyckas denna gång, är ca ett år sedan jag var gravid.. Jag vill att det ska vara våran tur nu.

Håller tummarna för er båda Fick max på ÄL-stickan igår, och idag var det på väg nedåt igen, så nu är det bara att hoppas att det blir nåt denna gång.

Jag är också 28,5, min sambo 36, vi har snart försökt att skaffa barn i ett år, vi längtar verkligen, med vove, bil o villa så är det det som saknas! Håller med om omgivningens frågor, att det känns som om alla blir gravida utan problem... och kommentarer, som t.ex. "eller du kanske inte dricker kaffe längre ;) " de är ju inget ont menat av någon, men längtan blir ju inte mindre direkt! Ibland undrar jag varför det känns som tabu att berätta att vi faktiskt försöker, att de inte behöver fråga, jag kommer berätta isåfall, men nu blir det ofta bara "ehm undviker ämnet stämmning"... 

 

Ja...det är inte lätt det där. Men jag har själv aldrig frågat andra den typen av frågor, då jag inte tycker det angår mig, och man vet ju att det kan ta tid och därmed vara ett känsligt ämne. Vissa verkar dock inte alls tänka på det! Antagligen de som själva inte hade minsta lilla problem med att bli gravida.

Jag vill heller inte berätta för andra...fast ibland vill jag bara slänga det i ansiktet på vissa, som svar tillbaka. Suck.

Men hoppas det tar sig för er med snart!

Emelie: ja jag håller med. Det är just det att det är privat fast alla är för nyfikna för att motstå att inte fråga. Ibland värker det verkligen i mig när nån frågar " men ska inte ni få barn snart?" bara idag så hade min sambo en kollega som kom och frågade om han skulle bli pappa, något rykte på "byn" gick (igen).  Det gör mig ledsen och jag känner mig otillräcklig fast det inte finns något att göra mer än det vi gör. Jag trodde förra hösten att jag verkligen var gravid och jag var upprymd, men nu sitter jag här snart ett år senare....oj det värker i mig att ens tänka på det.

Nu är jag i dagarna mellan ÄL och BIM. Som vanligt analyserar och känner efter minsta lilla i kroppen (tänk om man inte gjorde det varje månad!) Har varit lite illamående sen förra veckan men det är väl inbillningssjukan. Känner mig trött och hängig men är lite förkyld så det är ju inte så konstigt heller. BIM på fredag iaf så lite hopp måste man ju få ha :)
Hur är läget med er andra?