Svärdotter från hell

Oj vad jag känner igen mig TS!
Har en son som sakta men säkert vävts in i en falsk tillvaro av en manipulativ fru. Själv ser han inte hur han förändras, börjar ljuga både för sig själv och för andra.

Vi hade en väldigt tight relation innan hon kom in i bilden. Vilket inte innebar att jag ringde tre ggr per dag eller  invaderade hans hem . Vi kunde prata om allt.

Efter att ha hållit god min ett par år började han fråga varför jag inte gillar han fru och detta leder senare till en djup konflikt vilken innebär att vi inte träffas alls idag. Det hela började med att han inte fick besöka mig mer för frun och sedan inte ens prata med mig. Så en viss varning för att vara allt för ärlig och rak! 
 

Jag tycker du ska försöka lära känna din svärdotter lite bättre. Träffas ni någonsin ensamma, hon och du?
Eftersom din son valt henne måste hon ju ha några goda sidor också. Och hon är den som kommer att bli mamma till dina barnbarn, och om ni inte kommer överens kommer det i förlängningen drabba de små och din relation till dem.
Jag vet ju inte hur hennes aggressivitet tar sig uttryck, men om du tycker att hon alltid vänder ut taggarna mot dig så borde du kräva en förklaring. Kanske finns det nåt missförstånd i botten? 
Deras ekonomi ska du kanske inte engagera dig så mycket i, utan överlåta till dem själva att hantera. Din son är ju ändå vuxen. 

Ringa 3 gånger om dagen? invadera hans hem? Det kanske var det som hans fru fick nog av ,

ah inte. läste fel, nvm.

Håller med, man ser många bitchiga svärdöttrar som bara ser svärmor som någon som skall hålla sig på mattan och endast existera som barnpassare.

Jag tror dock att du kommer att begå ditt livs misstag om du berättar för sonen hur du känner.  Han kommer berätta det för sin fru och sedan är det kört. Tyvärr måste du nog spela teater skulle jag säga.

fast alltså jag läste ju fel

Så fel du har

Jag har uppfostrat mina barn till väldigt ifrågasättande och självständiga individer. Det är därför det är så hemskt när någon av dom hamnar i ett osunt förhållande.

Min man är inte alltid så socialt kompetent, och han var det definitivt inte när vi träffades (han har mognat mycket sedan dess), trots att han redan var runt trettio då. Han och jag hade redan från början en fin relation där vi visade omsorg för varandra, men i sociala situationer som han inte riktigt greppade så blev han rätt konstig. Detta var (och är ibland fortfarande) jobbigt. Mina föräldrar och han har långsamt fått vänja sig vid varandra, vilket på sätt och vis har varit en sorg (jag förväntade mig alltid att den jag tycker om kommer att smälta in fint i vår familj, men så enkelt blev det inte). Mamma och pappa förstod sig inte alls på honom (och inte han dem) i början och eftersom de såg honom i "socialt osäkra situationer" där han ibland kunde ge sken av att vara lite dryg och ha översittarfasoner (vilket faktiskt inte är fallet egentligen) så blev de förstås undrande. Jag och min pappa fick då "prata ut" om detta, och det var helt nödvändigt. Han behövde höra mig beskriva min mans olika sidor och jag behövde förstå att det hela kunde se lite märkligt ut ibland. Vi alla fick också acceptera att det tog lite tid innan hela min familj lärde känna varandra. Idag har vi en helt annan situation som fungerar riktigt bra. Mina föräldrar har nog fortfarande lite svårt att riktigt greppa min man, men de tycker ändå om honom och ser utan tvekan att han är en fin och omtänksam make och en engagerad och kärleksfull pappa till deras barnbarn.

Summa summarum: prata med din son, men gör det på ett respektfullt och lyhört sätt, det är mitt råd. Fråga hur de har det tillsammans, vad som gör att han älskar henne, hur de spenderar tillvaron när inte ni andra är med. Var uppriktigt intresserad av hans upplevelse av relationen. Beskriv också att du har sett aggressiva tendenser och att detta såklart oroar dig. I övrigt så skulle jag skynda långsamt och träffa dem som par ibland och då hålla en vanlig hyfsad ton och däremellan försöka träffa sonen själv för att hålla igång den relationen på ett avslappnat sätt, oavhängigt av sonens partner.

Jag tycker att du verkar vara en klok och hänsynsfull mamma och du kommer säkerligen att bli en fin svärmor, till denna tjej eller till någon annan. Ibland är det inte så lätt och då får man acceptera det och utgå från det. 

TrendyFarsas barn kommer aldrig någonsin att göra några misstag tack vare henom!

Good for you. Min ar en hemsk, hemsk manniska. Men jag, som ar 43 ar yngre an karringen, beter mig manga ggr battre an henne. Hon har gjort sma sviniga statements, pa en begravning sist. Sambon blev riktigt forbannad som tur ar. Jag ar glad att han ser vad hon haller pa med.

Skriver med ett engelskt keyboard, sorry.

Que? 

Kan ta upp några exempel på vad min f.d. svärmor gjorde och hur hon betedde sig:

*Ringde hela tiden
*Möblerade om hemma hos mig inför min sons ankomst (Hon var där med min sambo och skulle göra något)
*Stormade in i min förlossningssal en timme efter förlossning. Satte på mitt barn sina första kläder. (Jag var groggy)
*Sa till min sambo att han inte borde bo med mig och vårt barn.
*Sagt hur jag borde klä mig och hur jag borde klä min son. (Herregud, jag kan detta)
*Snackat skit om min familj.
*När jag anförtrodde mig åt henne en gång vände hon det emot mig.
*Kollat allmänt snett, varit konstig och stel.
*När jag och min sambo varit tillsammans i hennes sällskap har hon alltid studerat oss, varenda puss etc.
*Sagt att jag är en egoistisk mamma för att jag inte ville gå till stranden med mitt barn en dag i somras, utan föredrog att vi gick till poolen(vilket även min son var med på). Detta ledde till bråk varpå hon började kalla mig massa nedlåtande saker, jag sa givetvis emot. Slutade med att hon drog mig i håret.

Som sagt, förstört min tillvaro på många sätt. Hon är inte frisk. Jag har aldrig någonsin haft problem med människor och jag är verkligen ingen elak person. Nu är det slut i alla fall och jag behöver inte se henne igen. Hon kommer dock alltid vara min sons farmor.

 

Min f.d svärmor förstörde relationen mellan mig och min sons pappa p.g.a att hon inte gillade mig (av någon oklar anledning).  Gillar inte bråk och brukar komma väl överens med andra.
Ja, hon gjorde mitt liv till ett helvete vissa stunder, och förstörde många fina minnen för mig som nybliven mamma. Jag orkade inte mer och vi har nu separerat, annat låg bakom också men till stor del ett starkt motstånd ifrån hans mor. Man vill väl komma överens med sin svärmor alltid? 

Så försök lösa problemen, förmodligen känner svärdottern av att du inte gillar henne. Ifall din son är seriös med henne får du faktiskt göra något åt ditt misstycke.

Hehe, var barnslig TS låter. Håller man inte med henne är man en svärmorshatare, när det är hon själv som hatar och inte vill hålla god min. Gud vad skönt att man inte har dessa problem. Folk..

Varför är det barnsligt av TS att bli irriterad på folk som drar alla svärmödrar över en kam?
Bara för att ens egen svärmor kanske är en svärmor från hell innebär inte det att alla andra är likadana.
Det är onödigt att generalisera. 

men hallooooooo, varför skulle han inte att gå   när hans mamma ringde honom för hjälp.....

han alltså fått enu mer hjälp från sin mamma när han var små som han kan inte aldrig i sitt liv utbetala henne !

 

Har du kommit nånstans med din son och svärdotter?