Inlägg från: Anonym (Jobbigt) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Jobbigt)

    Mitt barnbarn liknar bara sin mamma

    Det jobbigaste i det hela skulle jag nog själv tycka var känslan att mitt eget barn misslyckats så katastrofalt med att uppfostra mitt barnbarn.

  • Anonym (Jobbigt)
    Anonym (Farmor) skrev 2013-08-15 15:17:40 följande:
    Det tycker inte jag. Jag har och ska inte ha något inflytande över vilken partner min son valt och heller inte över hur de väljer att uppfostra sitt barn. Jag ser det heller inte som om de har misslyckats, snarare har de lyckats väldigt väl med vad som troligen var deras avsikt. Det är jag som är missnöjd med min sons hustru, inte min son och inte hon själv. Så att barnet på alla sätt tar efter sin mamma ser de förmodligen inte alls som ett problem, och varför skulle de?

    För mig är det till den största delen en fråga om personkemi. Och värderingar som jag inte delar parat med ett uppträdande som jag känner direkt vämjelse inför.  

    Jag har lite svårt att förstå det här. Så det är inget speciellt dåligt beteende hos någon av dem, bara en viss personlighet du har svårt för?
    Jag rekommenderar dig att läsa boken "En man som heter Ove" faktiskt.  Tror den skulle vara bra för dig.

    Och nej, jag tycker inte man måste älska sin familj och man måste inte skapa relationer med barnbarn tex. Men om din son är en bra människa kanske du får utgå från att det finns något värt att älska hos hans fru och utgå från det i din relation med dem. Bra relationer gör ju ändå livet trevligare.  
  • Anonym (Jobbigt)
    Anonym (Farmor) skrev 2013-08-15 15:38:35 följande:
    Det är ett i mina ögon dåligt beteende, eller egentligen flera. Men i deras ögon, sonens hustru, sonen själv (utgår jag från, han verkar nöjd med sitt liv ihop med den här kvinnan) och i barnets ögon så är det rätt, bra och önskvärt att vara som de är. Så i den bemärkelsen är det inte frågan om en dålig uppfostran. Kombinationen beteende och personlighet (yttranden, sätt att yttra sig på osv...) är inte kompatibelt alls med mig och hade det varit någon annan person så hade jag mycket snabbt valt bort henne (och barnet), det kan jag nu inte göra varför jag vill försöka att hantera situationen på ett så bra som sätt som det möjligt är. 

    Tack för boktipset. Hur menar du att den skulle vara bra för mig? Om jag får drista mig till att fråga.  

    Boken handlar om Ove som inte är älskvärd på något sätt utan enbart framstår som en bitter surgubbe. Men när man lär känna Ove visar det sig finnas en väldigt fin människa innanför det otrevliga skalet.
    Och om inte annat är det en otroligt bra bok, rolig och gripande
Svar på tråden Mitt barnbarn liknar bara sin mamma