Mitt barnbarn liknar bara sin mamma

Nej,men jag förstår hur du känner och du har rätt att känna som du gör,men vad har du att välja på liksom. Antingen får du säga som det är och kanske "förlora" barnbarnen(och i värsta fall sonen) eller suck it upp och hoppas att det blir bättre.

Tre tips: Det första är att prata ledigt med sonen och fråga honom vad han anser är de främsta likheterna mellan honom och barnet. Kanske har han en annan syn än du och ser många likheter? Efter det samtalet kan du förhoppningsvis se ditt barnbarn i ett annat ljus. Hitta något som din son ser hos henne och fokusera på det. Låt det växa och se fler positiva egenskaper växa fram hos denna lilla dam. Hon kommer att växa i ditt hjärta om du ger henne chansen. Vid 7 års ålder finns mycket personlighet, men ännu mer potential. Mitt andra tips är att du tar initiativ till att träffas. Det låter kanske konstigt när målet är att träffas mindre, men om du är den som tar initiativ kan din son och hans familj slappna av lite i det och inte vara lika enträgna i fortsättningen. Sist men inte minst: Det finns ett engelskt uttryck som heter "Fake it 'til you make it" som passar bra in här. Du har säkert hört det förut. Låtsas att du älskar ditt barnbarn över allt annat och fokusera på den känslan. Tänk positiva saker och ta med henne på saker som DU tycker om att göra. Låt henne ta del av ditt liv, dina tankar och din vardag. Barn är som svampar. Hon kommer att ta avtryck av dig och det ni gör tillsammans nu kommer att finnas med henne i resten av hennes liv. Alla vet att det är något särskilt med far- och morföräldrar. De har access till en tid före mamma och pappa och kan berätta om saker som hur det var när pappa var liten osv. Du kan klara det här - om du vill.