Mitt barnbarn liknar bara sin mamma

Alla ni som skriver att TS borde ge svärdottern en chans, hade svaren varit desamma om ts istället varit en svärdotter som inte ville ha mer kontakt med en osympatisk svärmor som tyckte sig ha rätt att gå in i ts lägenhet, snackade om att "de starkaste överlever och de svaga får finna sig i att bli hackade på" osv?

Frågar eftersom det i trådar här på FL där svärdöttrar klagar på skräck-svärmödrar brukar bli ett ganska samstämt "ta ingen skit,.bryt med kärringen". Fattar inte varför reaktionerna blir så annorlunda när det är en svärmor som blir illa behandlad?

Kanske är det så att svärdottern vill involvera farmor mer för att hon gjort sig omöjlig med så många andra att hon och ts son inte har så många andra att fråga om barnvaktshjälp tex?

Har ett liknande exempel i min släkt, en person som jag och mina syskon kallar Teflonpannan (för inget fastnar på henne). Hon är en "sanningssägare" som inte drar sig för att oombedd ge sina åsikter om folks liv och leverne. Min bror och hans man får ofta höra hur illa det är att de är homosexuella, det är tydligen extra hemskt eftersom de är snygga och framgångsrika. Vid släktsammankomster kan hon vara direkt oförskämd men kan inte förstååå när vi säger emot henne, för då är vi ju så eeeelaka.

Samme bror med samme make har ett sommarställe på en mycket attraktiv adress och "teflonpannan" brukar varva oförskämdheter med illa dolda hintar om att hon gärna skulle besöka dem en vecka eller två på semestern...

Om ts svärdotter är lik vår teflonpanna har jag inga svårigheter att få ihop att hon av ts fått mothugg på sitt sätt att vara och hennes önskan om att involvera ts mer i deras barns liv.

...fast anoya frågade efter ts sons pappa, inte barnbarnets pappa.

Varför?

De har en nivå på relationen som ts tycker funkar men sonen och sonhustrun vill öka umgänget.

TS vill ha råd för att kunna bibehålla kontaktnivån så varför menar du att farmor borde berätta vad hon känner och sedan aldrig se dem mer? Om de fortsätter med samma umgängesfrekvens funkar det ju.

Av vad ts skriver om sonhustruns och barnbarnets sätt att vara förstår jag henne, men jag skulle inte heller vilja säga upp bekantskapen med en älskad anhörig (i ts fall sonen) bara för att jag inte trivs med dennes övriga familj. På samma sätt som jag skulle vilja fortsätta att ha kontakt med goda vänner även om jag inte skulle "klicka" med deras partners tex.

Läser man ts inlägg verkar ju barnet också "skvallra" för sin mamma (som då verbalt attackerar ts) om ts försöker sätta gränser för barnet. Är det konstigt då att ts inte orkar ta hand om barnbarnet mer? Nä, det tycker inte jag.

Kajsagumman ; "Som jag ser det skulle jag egentligen ge dig tre tankeläxor att fundera över" -är du hobbypsykolog med examen från hemmets journals högskola eller?

Tycker att ditt sätt att "diagnostisera" ts utifrån dina egna skeva tolkningar är häpnandsväckande pinsamma.