Mitt barnbarn liknar bara sin mamma

Jag har en svärdotter som jag helt enkelt inte kan med. Jag skulle aldrig i hela mitt liv spenderat så mycket som tio minuter ihop med henne om det inte vore för att jag ibland måste eftersom hon är tillsammans med min son. Tillsammans har de en sjuåring och barnet liknar enbart och uteslutande sin mor. Personligheten är exakt den samma. Som om ungen vore snuten ur son mors spetsiga näsa. 

Jag älskar min son och jag har inget att göra med vilken fru han valt. Skulle aldrig lägga mig i deras liv på något sätt eller låta dem märka hur illa jag tycker om kvinnan. Jag behandlar förstås också alltid barnet med respekt, trots att jag inte hyser några varma känslor för barnet.

Problemet är nu att de, både min son och hans fru, vill att jag ska ta hand om barnet mer och mer. De vill att barnet ska sova över med jämna mellanrum och så vidare... Det kräver stor diplomati att ta sig undan deras förväntningar och slippa barnet utan att såra deras känslor och utan att låta dem veta hur jag egentligen känner för kvinnan och barnet.

Jag har förstås genom åren bjudit till och försökt se några fördelar med både mor och barn, men tyvärr helt utan framgång. De är  inte särskilt älskvärda någon av dem, i mina ögon (i min sons ögon är de såklart det).

Jag vet redan att jag har rätt till mina känslor och att det inte är fel att inte känna något positivt för andras barn så länge man behandlar dem på ett anständigt sätt, det jag undrar över är i stället hur jag ska hantera de här ständigt uppkommande önskemålen om allt mer engagemang.  

Det tycker inte jag. Jag har och ska inte ha något inflytande över vilken partner min son valt och heller inte över hur de väljer att uppfostra sitt barn. Jag ser det heller inte som om de har misslyckats, snarare har de lyckats väldigt väl med vad som troligen var deras avsikt. Det är jag som är missnöjd med min sons hustru, inte min son och inte hon själv. Så att barnet på alla sätt tar efter sin mamma ser de förmodligen inte alls som ett problem, och varför skulle de?

För mig är det till den största delen en fråga om personkemi. Och värderingar som jag inte delar parat med ett uppträdande som jag känner direkt vämjelse inför.  

Håller med! Och TS kanske är likadan själv och därför går det inte. Söner brukar välja kvinnor som påminner om deras mödrar. Har de en bestämd mamma väljer de en bestämd kvinna och i detta fallet verkar det ju vara så. Men nu är TS bestämd över att hon inte gillar den bestämda kvinnan hennes son valt. Kan det vara så att TS inte får bestämma längre och har inflytande över sonen. Hon har antagligen uppfostrat en kuvad son och därför lever han i ett kuvat förhållande.

O jo och jag är väl också rätt störd ibland! Men når inte upp till samma nivå som min svärmor. En sådan människa lär han aldrig hitta och nä vi är extremt olika faktiskt. Hon är pedant och bryr sig så mycket om vad andra tycker och tänker om henne (typiskt narcissistisk drag) så hon drar sig inte för något. Och nä någon pedant kommer jag aldrig att bli och tvinga mina barn att skura lister 2 gg i veckan är inte min grej.