Anonym (ÖppetFörhållande) skrev 2013-08-23 09:52:38 följande:
jag saknade också en sådan tråd :) Har egentligen tänkt starta denna ett tag, men blev lite extra pushad när den där tråden "Min man vill ha flera" blev så poppis. Många där som inte kunde sätta sig in i att andra tänker annorlunda än man själv.
Ja, det är intressant det där med vad man vill veta. Tycker nästan det är svårast, jag vet liksom inte själv hur mycket jag vill veta. Han får ju givetvis bestämma själv vad han vill veta. Men när vi någon gång har pratat om att jag kan få prova att ligga med en tjej så sa han att han nog ville veta. Kanske inte detaljer, men i alla fall veta att det skulle hända/hade hänt. Men han visste själv inte säkert heller.
Vi är nog uppenbarligen inte riktigt redo för detta ännu. Men kanske om 5-10 år som sagt...
I praktiken är det ju också så att det skiljer sig väldigt mycket mellan hur man tror att man skall reagera i sådana här situationer och hur man faktiskt reagerar. Det är helt enkelt omöjligt att veta.
Allt handlar ju om trygghet i förhållandet. En person som känner sig fullständigt, 100% trygg med att oavsett vad som händer så kommer min älskling att vilja vara med mig - en sådan person har förmodligen inget behov av några regler alls. Svartsjukan försvinner och när ens älskling har träffat någon annan är man bara glad och lycklig åt den personen och med dens upplevelser. Om man är nyfiken frågar man, om man vet hur det brukar vara så frågar man inte.
För alla oss andra är regler förstås bara ett sätt att skapa trygghet i den tillvaro där vi tillfört en delmängd kaos. Om vi är svartsjuka, avundsjuka eller om det finns känslor där vårt försvarssystem slår till och säger att det är farligt - då behöver vi regler. Ju fler regler desto lättare att hantera känslorna. (Och desto svårare att leva upp till dem, vilket är väldigt viktigt att förstå.)
Som någon skrev och som nog nästan alla känner: om min partner och jag har möjlighet att träffa andra, vi sätter upp de regler som absolut behövs och inte ens dem kan hen hålla, då blir det jäkligt jobbigt, kanske jobbigare än en otrohet i ett monoheteronormativt förhållande.
Jag och sambon har en liten regelbok. Vi har provat att prata om vilka regler som gäller, men lik förbannat har vi totalt olika syn nästa gång vi pratar om det en vecka senare igen. Vi konstaterade att vi måste skriva ner reglerna och man förväntas gå igenom dem innan man träffar någon ny så att man har koll. Hittills har det
aldrig hänt att inte någon av oss, när vi går igenom dem, säger jahaaaa, var det så vi sa?
Förutom dem jag skrivit ovan finns det säkert ett gäng till. I början, när det var som värst hade vi nog närmare 30 regelpunkter, nu kanske hälften ungefär, så ökad trygghet ger mycket mindre behov av regler - i alla fall för oss.
Första gångerna var det 2 timmar som gällde, nu är det 7. Jag fick inte kyssa den andra i början, vilket ledde till väldigt konstiga situationer - och för mig är kyssar, närhet och hångel viktigare än själva stoppa-in-andet, som jag nästan ibland skulle kunna tänka mig att skippa. Hade lätt kunnat tänka mig bara oralsex, hångel, skedande och försiktiga smekningar istället för knull. Och i de första reglerna - 2 timmar, inga kyssar, ingen närhet - så blev det nästan meningslöst för mig.
Samtidigt förstår jag henne - om man skall minska risken att bli kär - då är det säkert bra regler. Å andra sidan blir det då helt ointressant för mig - och istället bröt jag mot reglerna, vilket ledde till en stor kris.
Så - ju mer vi känner att vi kan hantera och lita på varandra, desto fler regler blir vidare eller försvinner. Vi har regelrevidering några gånger om året när vi utvärderar hur vi tycker att allt fungerar och känns.
Sedan är ju vi som alla andra - ibland är livet toppen och allt funkar. Ibland är man låg, det är jobbigt på jobbet, barnen bitchar och träningen går skit. Det är helt ok - och händer några gånger per år där en part kan säga: jag skulle uppskatta om du inte träffar någon annan just nu och en månad framåt, jag behöver 100% av dig just nu.
Vi har väldigt olika behov av att träffa andra. I vår har jag haft sex med en kvinna i Stockholm två gånger och min sambo har en dejt inplanerad om en dryg vecka, men har inte träffat någon annan i år. Tanken är att jag skall försöka få till en dejt samtidigt i Stockholm så att vi kan prova på att träffa någon annan samtidigt och se hur det känns. Lite lättare att hitta någon som vill ligga än vad det är för mig kan man säga :) Orättvist för oss män, så vi får väl se...
Vi tycker nämligen båda att det är väldigt jobbigt de timmarna när den andre träffar någon. Innan och efter går bra, men just de timmarna är det jobbigt. Tänkte vi kunde testa hur det skulle vara att ha någon eget nytt och spännande att få lägga all fokus på! :)
