Regler för öppet förhållande?

För min del så behövs det inte så så många och detaljerade regler... men sen så är jag ju poly och det här med ett sexuellt öppet förhållande med absolut förbud för känslor känns rätt märkligt för mig. Jag har en hel regnbåge av känslor för olika människor i mitt liv och inget behov av att väga eller mäta dessa känslor.

Det finns dock vissa saker som är viktiga för mig. Ärlighet t ex... och säkrare sex. Resten tar vi oftast när det kommer. Jag har inga regler om tider etc men jag vill inte bli bortglömd eller förbisedd så jag försöker vara ärlig med mina känslor och att tydligt tala om vad jag känner och vill.

En partner har just berättat för mig att hen tror att hen är kär ;) så jag surfar just nu på medglädjevågen.

Ptja. Ärlighet. Kunde kanske vara nåt...

Tycker i övrigt TS uppspaltade regler känns rätt stela. Många kan inte skilja mellan sex och kärlek, vilket leder till problem för dem. Att försöka förbjuda eller plocka undan möjligheten till att känslor uppstår genom att sätta en regel emot det är väl helt uppenbart inte en realistisk möjlighet.

Ärlighet är grunden för ett öppet förhållande, tänker man inte vara ärlig kan man lika gärna knulla runt som vanlig "otrogen-idiot".

Känslor kan uppstå på en sekund frågan är vilket förhållande man vill satsa på. Det händer även de som lever i helt monogama förhållanden, men kan de berätta att de blev kära i den nya tjejen på jobbet utan att partnern går i taket?
Vi pratar känslor, vi pratar sex osv men om jag väljer att agera på känslorna eller inte är ju frågan (se det som en regel eller som moral och respekt inför sin nuvarande partner, man behöver vara överens om hur ens förhållande ska vara utformat).

Självklart gäller vetot även andra hållet också! Dock brukar vi prata om det och förklara varför jag/han inte vill osv.

Tack för många nya (och långa, därav ingen citering) svar! Mycket intressant att läsa och sätter ord på många av mina tankar!

Nej alltså, givetvis kan jag inte stoppa min man från att bli kär i någon annan (lika lite som jag kan det även om vi inte haft öppet förhållande). Men då får han välja mellan oss. Jag vill inte dela hans kärlek.

Jag och min partner har haft långa diskussioner om öppet förhållande. Det är inget någon av oss vill ha i nuläget. Det som kommit upp som en stor och jobbig grej är ju hur man ska hantera när den andre är ute på något?

Dels att det antagligen inte är symmetriskt. Dvs att han träffar lika många som jag eller tvärtom. Eller att någon av oss har någon över huvudtaget. Sen på hur mycket tid man behöver lägga på att både leta rätt på någon samt att underhålla den relationen. Och sist vad hittar man på under tiden. Att sitta hemma och glo medan den andre är och knullar är inget någon av oss går igång på helt enkelt.

Så just nu känns problemen större än vinsten. Men jag ville ändå dela med mig av några funderingar som vi haft kring det hela.

En spontan tanke kring det hela är att diskutera hur du skulle känna om han fick varmare känslor för den andra med? Dvs både för dig och för henne. Eller vad händer om du börjar romantisera kring den andre? Ärdet ett reellt hot? Eller går det att hantera?

MMin erfarenhet är att varmare känslor ofta dyker upp gentemot den man är intim med. Och att det är ok så länge man vet var lojaliteten ligger. Dvs måste man välja mellan två så väljer man sin partner först.

Korta svaret: Inga särskilda.

Det lite längre: Jag kan inte direkt komma på några regler som skiljer en sån relation från mina andra. Det ena ger det andra på något vis, ju närmare man kommer varandra desto mer förstår man varandra. För egen del kan jag inte ha relationer (öht) med personer som inte förstår eller respekterar min integritet, där är grunden. Efter det kommer vi så nära varandra som vi kan komma oss själva, typ. Behöver vi regler är vi för olika.

Du har många smarta tankar! :)

- Jag tror aldrig att det blir symmetriskt och absolut rättvist. Om man kräver absolut rättvisa kanske öppet förhållande inte är rätt - om man skall räkna tillfällen/timmar/kontakter eller vad det nu är.

- Jag träffar fler än vad min sambo gör. Det beror förstås inte på tillgång och efterfrågan - hon som kvinna skulle förstås kunna skaffa en ny varje kväll på BC om hon önskade och jag som man skulle förmodligen kunna hitta någon att ligga med per månad om jag la 10 timmar i veckan på BC eftersom jag varken har magrutor eller enorm kuk. Det är det inte värt, har inte skrivit ett meddelande på BC på ett halvår och då blir det följdaktligen inte så mycket mer ligga för mig heller ett tag framåt - har träffat en tjej i Stockholm när jag varit där några gånger senaste året, men fick just reda på att hon blivit med kille. Kul för henne! ;)
Så, när jag får tid och lust får jag väl lägga lite mer energi att försöka hitta någon.

Tiden som åtgår att prata med andra görs självklart inte så att det går ut över den andre, utan på jobb, resor osv.
Precis som fallet skulle vara för er träffar vi normalt andra när vi inte kan vara med den andre - när en av oss är ute och reser även om vi faktiskt gör ett undantag denna veckan, för första gången i vår relation. 

Men självklart: det ÄR inte roligt att sitta hemma och glo medan den andra/e pumpar på någon annan. I nästa vecka hade vi faktiskt tänkt att försöka få till var sin dejt samtidigt när jag är i Stockholm, men nu är ju jag som sagt utan, just för att den ena skall slippa fundera när den andre knullar så svetten lackar.

Oftast tror jag att den som är utan träffar kompisar eller gör något annat för att distrahera lite.

Å andra sidan finns det faktiskt bra i det också. Att konfrontera sina känslor, sin smärta. Jag tror att jag skall passa på att skriva lite samtidigt om hur jag upplever det, kanske här! :) Jag tror att det är väldigt sällan vi får en möjlighet att möta vårt eget inre, så naket, att se djupt in i det man är rädd för, avundsjuk på, eller svartsjuk på. När man vet hur det ser ut är det så mycket lättare att fundera på varför jag känner si eller så...

Och - känns problemet större än vinsten och man är överens om det - då finns det ju inga skäl att ändra på hur man har det, såklart.

Det är väldigt intressant att läsa om det här med öppna förhållanden. Rent känslomässigt tror jag inte att jag själv skulle fixa det även om jag tycker att det vore rätt bra. 
Jag är lite nyfiken på när ni träffar någon annan, vad har ni för relation till den personen? Lär ni känna dem först eller ses ni bara och har sex direkt, träffar ni samma person regelbundet?

Jag tänker bara om jag skulle relatera till mig själv då att det skulle kännas riskfyllt att träffa samma person regelbundet, att risken då blir större att man även blir känslomässigt involverad.  

Det beror helt på. Jag har träffat gamla Kks som jag hade innan jag träffade min sambo. Nästa vecka skall jag träffa en man som jag har testlunchat med en gång innan vi skall ha sex. Jag vill inte träffa män som är nära i det "vanliga" livet, jag är inte heller så intresserad av att träffas många gånger eftersom det främst är spänningen i att ha sex med någon ny som jag är ute efter. Min sambo är annorlunda vilket han säkert själv kommer att skriva om i här i tråden.
Vi har som regel att om man känner att man börjar bli mycket känslomässigt engagerad så skall man dra sig ur. 

Jag har en person som jag träffar en gång om året. Inte riktigt en vän, men någon jag är bekväm med och litar på.

För min del måste jag känna personen, åtminstone lite. Så jag skapar helst en form av vänskap först. 

Jag är då sambon och har ju redan förstört tråden med mina romaner (något Jojohanna tycker är lite irriterande... :) ) men jag fungerar som sagt helt annorlunda.

Jag har träffat fler, har mycket större behov än Jojo men "väljer ut" mina "offer" helt annorlunda. Helst skulle jag vilja ha sex med de flesta av mina och de flesta av våra gemensamma vänner. Ju mer jag tycker om en person, desto mer intresserad är jag generellt att prova att ha sex med personen ifråga.

För mig handlar det mycket om intimitet. En relation blir liksom inte likadan när man sett den andres cum-face. Då blir det liksom inte så att man pratar om vädret eller önskat däcktryck nästa gång man ses. Relationen blir några hundra snäpp bättre. Att ha haft sex måste inte betyda det att man måste ha det varje gång man träffas, eller ens igen - ibland är det bra, ibland är det bara roligt att kolla av hur man fungerar även som nakna.

Dock har ju jag och Jojo gemensamma regler som innebär att vänner är off-limits för mig, så jag får träffa andra att ha sex med. Jag har aldrig sex med människor jag inte tycker om, och normalt vill jag fortsätta vara vänner med kvinnor även om vi av någon anledning slutar ha sex emellanåt (oftast då de träffat någon. Och eftersom jag är att betrakta som någon slags ex innebär det ganska ofta att vänskapen också tar slut tyvärr. Det är komplicerat att tycka om många människor ibland...)Jag tänker så här: jag tycker om att vara känslomässigt engagerad i människor. Jag tar ju hellre en fika med någon jag tycker är fantastisk än med någon om vilken jag tänker "Blahhh och Ehhhh". Och jag ligger betydligt hellre med någon jag tycker är fantastisk...

Det här med känslor är svårt. Man kan inte förbjuda eller tillåta känslor, men man kan förbjuda, tillåta och framför allt ha en diskussion om hur man önskar att den andre skall hantera känslor.

Om jojo förbjöd mig att ligga med någon som jag hade känslor för skulle det innebära att jag aldrig mer skulle kunna ha haft sex. Det hade ju också desvärre till 99,9% mest drabbat henne själv.

Vi har en regel som säger att om känslorna riskerar att gå utom kontroll skall man avbryta. Det är såklart inte någon av mina regler, utan en regel hon känner behövs för att hon skall vilja leva med mig på detta sätt.

Sedan finns det förstås en del självbevarelsedrift här också någonstans. Det är jäkligt jobbigt att vara upp över öronen kär i någon annan än den man lever med. Ni som har testat vet hur det är - det är liksom inte ett tillstånd man önskar att vara i, så skulle det vara så att jag känner att det finns risk för att känslorna rusar iväg känns det helt naturligt att göra det jag kan för att dämpa dem - och det enklaste sättet är ju att undvika att träffa personen.

För mig fungerar det ofta så när jag blir betuttad att det går någon eller några veckor och sedan går det över. Sedan blommar det inte upp på samma sätt igen när jag lär känna personen lite närmare, då finns det alltid någon dålig sida som jag kan fokusera på om jag behöver hantera mina känslor.


 

Vilken bra tråd! Är i precis samma stadie som TS, vi pratar och funderar hur vi ska lösa det praktiskt den dag det blir aktuellt. Jag, kvinnan, är nog mer drivande i denna fråga än honom just nu. Även om båda tror det är något som kommer berika våra liv och vårdat äktenskap.

Vi har öppetförhållande jag har inte gjort något ännu men vet att min fru gjort det med yngre killar minst två. blir faktskt kåt av det tänk om hon kunde komma hem med fittan full sprutad vill stoppa in k_ken i hennes kletiga f_tta fler som jag

I morse i samband med hundpromenaden så satte vi upp ett par regler för ett öppet förhållande.
Det var hon som yppade ÖF först men hon gjorde det nog för mig och för att hon ska slippa press på sig att ligga och närhet när hon inte vill.
Det var jag som efter ett par dagars funderande tog upp frågan och vi spaltade upp ett antal förhållningsregler.
Himla märklig situation var det.

Jag har ingen avsikt att nyttja min rätt som tankarna går nu utan tanken var mer att ge henne ro att slippa känna press.
Jag tror inte heller hon kommer nyttja sin rätt heller men det är helt upp till henne nu 
För egen del så kanske det ger ett inre lugn att det faktiskt hänger på mig själv om jag inte får ligga istället för att ofta tala om det för henne.
Vi har haft det så dåligt ändå så lika bra att vända på alla stenar.

Ja en delikat fråga detta, verklige. Först skall man ha i åtanke att när man väl tar ett beslut om ett öppet förhållande så måste det ske med vetskapen om att det generellt är så mycket lättare för en kvinna att hitta intresserade män i alla möjliga tänkbara sammanhang. Så viktigt att ta diskussen runt detta. Hur reagerar mannen då du hittat en ny vän och skall tillbringa de där extreemt långa timmarna där hemma medans du förlustar dig i famnen på denna härliga nyfunna vän. Personligen har jag erfarit spänning, glädje och upphetsning kring detta men det gäller inte alla.

Sen signalen om en större öppenhet kring att du träffar en annan kvinna är inte så ovanligt. Detsamma gäller par som är nyfiken på trekant och då många av oss män är öppna för en till kvinna i sängen (vilket jag personligen finner märkligt då vi ofta kan ha svårt nog att hantera en ;) en främmande man som tar vår kvinna med storm skrämmer många trots de fördelar jag har upplevt med detta.

Dina regler! Kikat på dem som hastigast och tänker att du är inne på rätt spår och naturligheten kan vara som du nämner att ha samma regler för båda. Verkligheten brukar dock tala emot detta då ni båda kan ha olika behov och känna olika inför hur och under vilka omständigheter utomstående släpps in bakvägen in i relationen. 

Vid öppen relation tror jag det är av värde att inte välja personer för nära er livssituation. Tänker lite annorlunda om det rört sig om en trekant, då kan allt finns att vinnas av att det är en person båda känner, och som man känner sig trygg med och kanske till och med har viss harmoni och attraktion till.

Samtidigt en brasklapp om vad en öppen relation egentligen är. Det handlar ju om att ni båda skall kunna bejaka en flirt utan några förbehåll tänker jag. Vad händer om du är ute med väninnorna en skön sommarkväll och Mr romans dyker upp, det kittlar till, era blickar möts, allt känns så rätt men? han råkar vara er granne, eller jobba på ett företag närstående till din mans, eller kanske återfinns på ditt företag men en annan avdelning!! Skall du backa undan då?? 

Ja det finns en del att fundera över :)

Det vi spontant kom på men jag har ev. någon till att lyfta för diskussion, som t.ex hur mycket ansvar ska man ta för den andra parten som möjligen också kan vara i ett förhållande men kanske inte har ÖF.

* Ingen i bekantskapen.
* Det ska skötas diskret, dvs inget "snack på stan"
* Båda kan när som helst välja att avbryta ÖF

Om en kvinna säger att de har ett sånt arrangemang, hur vet man att det är sant? Ringer man mannen och frågar? Räcker hon över ett intyg, påskrivet av båda?