hammarhajen

Äldre 24 Aug 08:56

31 svar

Överdriver vi inte en smula nu?

Har läst i trådarna om frukt och slås av en sak: Hur många det är som verkar blåsa upp en glömd frukt till en världskatastrof, och jag kan inte låta bli att tänka på curlingbegreppet och undra.

I den här tråden är jag INTE intresserad av att diskutera fruktens vara eller icke vara i skolan, det finns det ju två andra trådar till. Jag skriver INTE heller om de barn som lever i dysfunktionella familjer, utan tänker på "normala" familjer. Det jag reagerat över är hur olika vuxna verkar tänka kring en glömd frukt. På en del låter det som att det är rena världskatastrofen, som skadar barn för livet. Lite tillspetsat. Och jag undrar varför? Är det inte okej att glömma ibland? Kanske rent av en del av livet, något som kanske kan vara nyttigt att träna på?

Vi lever i en tid då unga vuxna söker akut psykiatrisk hjälp när pojkvännen gör slut, i en tid då barn och ungdomar verkar sakna verktyg för att hantera bekymmer. Och det känns ju ganska rimligt när man läser om hur vuxna går på om en glömd frukt - skolan måste ABSOLUT ha en nödplan A och B för att dessa barn inte ska känna sig ledsna! I någon tråd skrev någon om ett tillfälle förra året då dottern blivit utan frukt då mamman hamnade på sjukhus. Och jag känner lite att det som hände FÖRRA ÅRET, hur kan man ens komma ihåg det?

Är det inte bättre att lugnt och nyanserat prata med barnen om att ibland glömmer man. Det gör alla! Det betyder inte att man är dum eller oälskad, det är något som händer alla. Vi kan väl hjälpa barnen med strategier istället för att blåsa upp deras känsla av orättvisa. Vad gör vi om vi glömmer? Istället för att gråta i ett hörn i skolan kanske man kan hitta på något, som att fråga en kompis om att dela eller säga till fröken. Vad kan man göra om man ser att kompisen glömt frukt? Om farmor lämnade på morgonen för att mamma var på sjukhus och farmor inte visste om frukten, vad kan man göra då? Kanske ringa farmor så hon vet nästa gång? Och att mamma ligger på sjukhus, är inte det en lysande förklaring till att saker och ting kan glömmas bort? Mamma hade ont och tänkte inte på frukten, ibland blir det så. Jättetråkigt och förlåt, men så blir det ibland. Du får välja favoritfrukt ikväll istället!

Vi kan inte skydda barn från alla jobbigheter. Tvärt om måste de faktiskt möta en del hinder och problem, lära sig både att stå ut med ett visst mått av tråkiga känslor och att lösa problem av olika slag. Det är jättebra om skolan har lite reservfrukt för de som glömmer. Men den idén kan faktiskt barnen resonera sig fram till själva i en samling, läraren kan lyfta frågan till hela gruppen: Hur gör vi när någon glömmer frukt? Avdramatisera och hjälp barnen söka lösningar istället för att vråla ORÄTTVISA! eller SKADAD FÖR LIVET!

kaffeamanda

Äldre 25 Aug 10:26

#11

fjonkelina skrev 2013-08-25 10:25:32 följande:

Har man inte större problem än en glömd frukt någon gång ibland kan man ju skatta sig lycklig.

chrissepisse

Äldre 25 Aug 10:29

#12

Ni missar poängen. Det handlar inte om välfungerande familjer där frukten glöms ibland. Har ni överhuvudtaget läst argumenten mot fruktstund och tror att detta är vad det är fråga om?

missypissy

Äldre 25 Aug 10:33

#13

Haha, har inte läst i de andra trådarna men det låter ju något överdrivet. Jag glömmer frukt rätt ofta (typ 2-4 gånger i månaden), ibland får dottern påminna mig när vi är halvvägs ut genom dörren och ibland glömmer hon också. Hon klarar sig rätt bra trots detta, och jag känner nog att jag duger som mamma ändå. Lite väl morhontrött kanske, men ändå.

Vad jag vet så delar alltid barnen med sig till det/de barn som inte har med frukt (något som händer dagligen).

Kissekatt

Äldre 25 Aug 10:35

#14

chrissepisse skrev 2013-08-25 10:29:01 följande:

Ni missar poängen. Det handlar inte om välfungerande familjer där frukten glöms ibland. Har ni överhuvudtaget läst argumenten mot fruktstund och tror att detta är vad det är fråga om?

Har du läst trådstaren? Alla förstår att det inte handlar om det traumat eller de tveksamheter som omger fruktstunden vad gäller barn i dysfunktionella familjer. Alla förstår att det är ett problem med de barn som aldrig har frukt, eller ständigt måste se på när alla andra har. TS ber speciellt att vi inte diskuterar det i denna tråd. Det kan man göra i trådar som handlar om detta. Här pratar vi om föräldrar som tycker det är hemskt att man någon enstaka gång har glömt, så att ens barn gudbevars fått titta på just den dagen. DET tycker jag är ett hån mot de utsatta barn som aldrig har faktiskt!!!

www.kissekatts.blogg.se

LottaF

Äldre 25 Aug 10:45

#15

Ja varför ska allt vara så j---a rättvist i skolan. Lika bra att införa skoluniform och likaså skoluniform i Idrotten inte att förglömma. Alla får äta samma mat så ingen känner sig utanför. Obs detta är ironi. Barn måste lära sig att livet inte är rättvist. Vi måste ge dem verktyg att hantera livet som det ser ut och inte som vi vill att det ska vara. Missad frukt , matsäck extrakläder eller vad det nu är. Lära barnet att själv komma ihåg vissa saker som är återkommande osv. Är mycket värre med mobbingen som förekommer tycker jag.

lövet2

Äldre 25 Aug 10:46

#16

Som varande just den mamma, som låg inne på sjukhus i fjol, så kanske jag skulle förklara varför jag blandade mig i fruktdiskussionen.

Det var alltså inte en gång utan en hel vecka som dottern gick till skolan utan frukt. De första 2 dagarna frågade hon kompisar om de kunde dela, men sedan slutade hon fråga eftersom de inte ville dela med sig. Varje dag i en vecka satt hon ensam under fruktstunden och tittade på. Det här spred sig till rasterna, då kompisarna plötsligt inte ville vara med henne. Hon blev retad för att hon inte hade frukt och för att hennes klädsel inte var helt genomtänkt av barnvakten.
Tack vare ett sommarlov som kom och bröt av den onda cirkeln, så kunde dottern börja tvåan utan kompisproblem. Då inträffade det osannolika - att jag åkte in akut på sjukhus ännu en gång. Den här gången missades frukten till fruktstunderna, matsäck till en utflykt och någon läxbok. "Kompisarna" delade inte med sig, skolan hade ingen reservplan och dottern blev definitivt utanför. Hon blev retad för att hennes mamma var dum som inte skickade med frukt och fika, dottern blev arg och ledsen å mina vägnar och den onda cirkeln kom i gång igen. Helt i onödan kan jag då tycka förstås.

Nej, det här är inte mitt största problem utan kanske en bagatell, men för min dotter är det fortfarande ett stort problem. Jag skulle inte kalla det curling att bekymra sig när ens barn blir ensam och utanför i skolan.

chrissepisse

Äldre 25 Aug 10:47

#17

Kissekatt skrev 2013-08-25 10:35:15 följande:

Har du läst trådstaren? Alla förstår att det inte handlar om det traumat eller de tveksamheter som omger fruktstunden vad gäller barn i dysfunktionella familjer. Alla förstår att det är ett problem med de barn som aldrig har frukt, eller ständigt måste se på när alla andra har. TS ber speciellt att vi inte diskuterar det i denna tråd. Det kan man göra i trådar som handlar om detta. Här pratar vi om föräldrar som tycker det är hemskt att man någon enstaka gång har glömt, så att ens barn gudbevars fått titta på just den dagen. DET tycker jag är ett hån mot de utsatta barn som aldrig har faktiskt!!!

Jag har inte läst någon i de andra trådarna som tycker att en glömd frukt är en katastrof för ett "normalt" barn men om ni mår bra av flytta fokus från det egentliga problemet så ska jag låta er hållas.

kaffeamanda

Äldre 25 Aug 10:49

#18

lövet2 skrev 2013-08-25 10:46:12 följande:

Som varande just den mamma, som låg inne på sjukhus i fjol, så kanske jag skulle förklara varför jag blandade mig i fruktdiskussionen.

Det var alltså inte en gång utan en hel vecka som dottern gick till skolan utan frukt. De första 2 dagarna frågade hon kompisar om de kunde dela, men sedan slutade hon fråga eftersom de inte ville dela med sig. Varje dag i en vecka satt hon ensam under fruktstunden och tittade på. Det här spred sig till rasterna, då kompisarna plötsligt inte ville vara med henne. Hon blev retad för att hon inte hade frukt och för att hennes klädsel inte var helt genomtänkt av barnvakten.
Tack vare ett sommarlov som kom och bröt av den onda cirkeln, så kunde dottern börja tvåan utan kompisproblem. Då inträffade det osannolika - att jag åkte in akut på sjukhus ännu en gång. Den här gången missades frukten till fruktstunderna, matsäck till en utflykt och någon läxbok. "Kompisarna" delade inte med sig, skolan hade ingen reservplan och dottern blev definitivt utanför. Hon blev retad för att hennes mamma var dum som inte skickade med frukt och fika, dottern blev arg och ledsen å mina vägnar och den onda cirkeln kom i gång igen. Helt i onödan kan jag då tycka förstås.

Nej, det här är inte mitt största problem utan kanske en bagatell, men för min dotter är det fortfarande ett stort problem. Jag skulle inte kalla det curling att bekymra sig när ens barn blir ensam och utanför i skolan.

Men då har ni ju ett problem som är större än frukt! Att dela med sig och vara en bra kompis är något både föräldrar och lärare har till uppgift att lära barnen. Vi har två asylsökande i min dotters klass som aldrig har frukt, men nästan alla andra barn (som kommer ihåg) har med sig två frukter att dela med sig till de asylsökande + de som glömt frukt. Barnen delar även med sig av vantar, mössor, kläder etc till de som inte har. Det är ju vanligt vett!

Punkster

Äldre 25 Aug 10:58

#19

lövet2 skrev 2013-08-25 10:46:12 följande:

Som varande just den mamma, som låg inne på sjukhus i fjol, så kanske jag skulle förklara varför jag blandade mig i fruktdiskussionen.

Det var alltså inte en gång utan en hel vecka som dottern gick till skolan utan frukt. De första 2 dagarna frågade hon kompisar om de kunde dela, men sedan slutade hon fråga eftersom de inte ville dela med sig. Varje dag i en vecka satt hon ensam under fruktstunden och tittade på. Det här spred sig till rasterna, då kompisarna plötsligt inte ville vara med henne. Hon blev retad för att hon inte hade frukt och för att hennes klädsel inte var helt genomtänkt av barnvakten.
Tack vare ett sommarlov som kom och bröt av den onda cirkeln, så kunde dottern börja tvåan utan kompisproblem. Då inträffade det osannolika - att jag åkte in akut på sjukhus ännu en gång. Den här gången missades frukten till fruktstunderna, matsäck till en utflykt och någon läxbok. "Kompisarna" delade inte med sig, skolan hade ingen reservplan och dottern blev definitivt utanför. Hon blev retad för att hennes mamma var dum som inte skickade med frukt och fika, dottern blev arg och ledsen å mina vägnar och den onda cirkeln kom i gång igen. Helt i onödan kan jag då tycka förstås.

Nej, det här är inte mitt största problem utan kanske en bagatell, men för min dotter är det fortfarande ett stort problem. Jag skulle inte kalla det curling att bekymra sig när ens barn blir ensam och utanför i skolan.

Att din dotter blev utanför och mobbat pga glömd frukt, matsäck och skolböcker samt knasiga kläder är en annan situation, som skolan självklart ska ta tag i och hantera. Mobbing är aldrig ok. Den här tråden handlar dock inte om det. Den handlar om det absurda i att tro att barn får men för livet av en glömt äpple då och då. Under mina år inom skolan så har jag varit träffat på massor av barn som av olika anledningar har haft med sig frukt. Och vet ni? Dom har trots detta förblivit alldeles normala utan behov av psykologisk behandling för sina sk. barndomstrauman för det.

Hela den här diskussionen tycker jag är extremt överdriven. Den påminner mig mycket om hur saker och ting framställs i den här boken. Läsvärd, för er som är intresserad.

www.adlibris.com/se/bok/i-trygghetsnarkomanernas-land-sverige-och-det-nationella-paniksyndromet-9789172320826

Punkster

Äldre 25 Aug 11:00

#20

Oj, idag skriver jag tydligen som en kratta. Ursäkta alla fel i texten ovan!

Överdriver vi inte en smula nu?

INNEHÅLL