när skall man ringa efter ambulans

Många beställer ambulans "i onödan" tyvärr (och gör inte ambulansernas belastade situation bättre). Ser olika grupper där.
Självcentrering eller okunskap om ambulansers funktion - Jag har jätteont med mitt vrickade, ev brutna, ben så då ska förstås sjukvården hämta mig. Taxi i stället?? Men det är ju dyrt och jag måste ju till doktor.
 Min dotter är ju jättesjuk med sin maginfluensa, jag är orolig och vill till sjukhuset och dit tar man väl ambulans.

Otillräcklig kunskap om vad som ÄR akut och farligt för liv och lem eller ej. Där kan man givetvis sucka över den som åker in (med ambulans eller utan) för maginfluensa utan allmänpåverkan, en stukad fot eller inte. Å andra sidan kan det vara svårt för den enskilde att bedöma vad som är farligt/bråttom eller ej. En släkting till mig gick hemma länge med halsbränna/kräkningar och ont i magen innan han tog sig till vårdcentralen, där man ville skcika hem honom, men det när anhöriga insisterade visade sig handla om en atypisk hjärtinfarkt, med allvarliga följder. En kompis väntade ut dagsjukvården när hon drabbats av en kraftig allergisk reaktion utan känd orsak och fick skäll för det hos läkaren.

I det senare fallet kan jag se en gråzon i det här med ambulanser. Den som bor där det inte finns tät kollektivtrafik och inte har skjuts tillgänglig kan ta en taxi i stan men på mindre orter är det inte säkert att det ens finns någon tillgänglig på många timmar, och en sjuktransport kan också dröja länge. Alltså en situation där det kanske inte är akut nu men heller inte kan vänta det antal timmar det tar att ta sig dit på annat sätt, eller orkar ta sig til och med kollektivtrafik där den finns?  Kanske kan man spekulera i att även vissa som har begränsad ekonomi gör den övervägningen, när man faktiskt inte har råd med taxi. Mitt (andrahands)intryck är att personer med begränsad ekonomi faktiskt är överrepresenterade när det gäller "onödig" ambulansåkning; kanske handlar det om sådana faktorer då?

Jag håller inte rakt av med. Jag förstår den person som känner att man inte orkar ta sig dit på annat sätt men det är inte helt rimligt att kanske en infarktpatient får vänta för att migränpatienten inte har pengar till taxi.
Att sjukvårdspersonalen inte ställer sig att tjafsa med patienten om att det åkts taxi i onödan är tämligen självklart.

Nej, jag menar inte att en person som saknar medel är mindre i behov av vård (hoppas att du inte gör halmdockargument av detta). Jag ser dock ett problem (därmed inte sagt att jag har någon lösning klar på detta) i när sjukvårdens _akut_resurser används pga ren pengabrist hos enskild patient, som det handlar om hos en känd migränpatient. (I motsats till fall där det antingen är oklara symptom eller där personens brist på kunskap gör att ett ickeakut tillstånd uppfattas som akut.) Ambulansresurserna är inte i någon högre mån avpassade efter att hämta ickeakut sjuka inom ramen för akutverksamheten. Och även om personen med bröstsmärtor listas högre i prio så kan det ta en stund extra att hämta honom om ambulansen är ute i tjotahejti för att hämta en annan patient, kanske rentav redan har denn* i bilen; mig veterligt lastar man inte av patienter som väl hämtats ens när behovet kan antas vara högre på annat håll.

Maggis: Migränexemplet tog jag från dig (som exempel på kronisk åkomma som näppeligen är akut om än outhärdlig); givetvis är det annorlunda om det finns extra faktorer inblandade. Men principen i resonemanget  - att akutsjukvården inte är dimensionerad efter ett stort antal ickeakuta åkommor - kvarstår ju, välj valfritt ickeakut exempel. Något som är (för utomstående) uppenbart ickeakut om än påfrestande då. Inte knepigare fall som den bosniska tanten med PTSD, panikångest och bensoabstinens som för sjuttonde gången kommer in med hjärtklappning/magont/andnöd - hon kan ju faktiskt just denna gång ha drabbats av en infarkt så hon är ett sämre exempel. 

Ja, det finns diverse effektivitetsbrister i sjukvården, både sådana sjukvården äger själva och sådana som beror på omvärlden. Jag återkommer dock till svårigheten  och det - för mig - inte helt sjlävklara när sjukvården tvingas ta på sig ickemedicinska problem av typ patientens ekonomi, eller varför inte den av dig nämnda bristen på boende på lämplig nivå för färdigbehandlade. Det är givetvis jättejobbigt för den som inte kan hoppa till bussen och inte har har råd att ta sig in för att få sin stukade fot ilndad och självklart har personen rätt till vård, men är ambulanssjukvården rätt nivå att hantera det?

Här kostar ambulans 150 spänn. Som skickas på faktura i efterhand. Som ofta inte betalas.

I den bästa av världar ringer personen 1177, i verkligheten inte alltid.