5-2 bra eller dåligt? Jag har märkt en sak...

Att kompensera är vanligt med dieter som utesluter födoämnen, när man har ätardagar eller som du som fastar. Man tänker "bäst att äta massa nu när jag inte får äta imorgon".

Men att vilja äta mindre kan ju bero på att man tänker att man går på en diet och vill vara "nyttig" och därför äter lite (fast man som du säger bör äta normalt om man sedan ska fasta)

Om man inte fyller på förråden ordentligt under de dagarna man inte fastar kommer kroppen vara "tom" på fastslagen och då kommer man troligtvis inte må så bra

Japp, så är det,, men jag blev helt överraskad av att det blev ett så starkt och tydligt behov, som jag inte känner att jag har tillräckligt god kontroll över! Lite obehagligt faktiskt!

Det du upplevde är en hormonell drift som är väldigt ursprunglig. När tillgången på mat var mer oberäknelig behövde vi "fylla förråden" efter dåliga tider. Fastedagen är ju just dåliga tider eftersom det då är brist på mat. Kroppen kompenserar då det minskade intaget genom att utsöndra hormoner som gör att du vill äta mer. Det är så vi funkar...

Det din hustru håller på med är början till ätstörning. Meningen med 5:2 är ju att man äter mindre två dagar och normalt de andra dagarna. Om hon drar ner på maten alla dagar så blir det ju svält. Visserligen kan man gå ner av det också men man förstör sin kropp och bäddar för stora framtida problem. 5:2 är nog inte rätt metod för din hustru.  

Jag äter LCHF istället. Då får man samma positiva effekter som av fastan men utan att gå hungrig. 

Här nämns de positiva effekter man får av 5:2 och LCHF: http://ettsotareblod.se/periodisk-fasta-och-igf-1-pa-tapeten-igen/

Och det som bekymrar mig är just att det är hormonerna som tar över, så lätt! Oväntat och obehagligt...

Har kört GI, strikt! Funkade på sätt och vis bättre. Men jag är ju som sagt inte ute efter att gå ner i vikt! 

Hormoner är det som styr hela vår kropp. De är med överallt och lägger sig i. Om du läser min länk så ser du vad man kan göra förutom att fasta som ger positiva effekter för kroppen. Strikt GI eller LCHF är mer än bara gå ner i vikt och man behöver inte göra det när man äter så. Med hjälp av hormonerna går man ner till en vikt som kroppen trivs med (om hormonerna funkar som de ska), varken mer eller mindre. Behöver man inte gå ner, då brukar man inte gå ner heller. Eller så går man ner lite fettvikt först och går sen upp i muskelvikt. Jag har aldrig hört talas om nån som blivit underviktig av att äta LCHF däremot har jag hört många säga att de blivit starkare och friskare och är det inte det vi är ute efter i första hand?

Det jag märkt och uppmärksammat är ju vilken otroligt hög dos socker man fått i sig, både medvetet och omedvetet!

Har mer eller mindre helt slutat med vitt socker över allt, och det har haft väldigt positiva effekter på min hälsa! 

Socker och vetemjöl är de stora bovarna. Skippar man dem har man vunnit mycket.

Är det lite samma sak att man kan bli sugen på salt mat när man har ätit för lite salt...eller att man kan bli enormt sugen på apelsin? 

Testet går vidare... Jag är helt förbluffad över hur människor anser sig vara piggare och opåverkade de dagar de fastar.... Känner ju själv hur påverkad jag blir, och ser hur andra blir,, betydligt tystare och mer inneslutna! Som att de går omkring och "tänker på annat". (Jag tror inte det är mat!) Men det är förbluffande att de inte verkar vara medvetna om det! Själv får jag iskalla fötter framåt kvällen, och har svårt att somna trots att jag känner mig trött, och jag sover både bättre och sämre,, vaknar mer utvilad, men det känns som om det varit en stökig natt. Tror att människor över lag inte vill eller kan acceptera att det är hormoner som styr oss, mer eller mindre i alla lägen, och det blir tydligare under fastedagara... Om jag går ner i vikt? Ingen aning! Helt ointressant, så länge som jag inte känner mig underviktig!

Ett av skälen till att jag ville prova 5:2 var just för att se om leptinet skulle bli reglerat(hungerhormonet), då jag har hört att det kan regleras till det bättre med 5:2. I mitt fall kan jag säga att det stämmer solklart. Jag äter mindre även de dagar jag inte fastar och har knappt något sötsug kvar. De gånger jag äter socker(undviker oftast) kickar jag inte igång på det som jag brukar. Jag är överätare och sockerberoende så för mig är dieten klockren!

Efter min fjärde fastevecka och med en semesterresa i Turkiet i 2.5 veckor mitt i det har jag gått ner över 3 kilo och det känns knappt som att jag har ansträngt mig. De första veckorna var jag lite snurrig och matt men nu kan jag längta efter en fastedag. Det känns som min kropp mår så bra av det.

Klart jag tänker på vad jag äter även de övriga dagarna. Vill inte "fucka upp" resultatet på 2 dagarna. Jag tror att det blir lite grejen med dieten faktiskt. Har bara kört på sedan i måndags men jag märker att jag lättare står över sådant jag är svag för. Även om jag "får" äta.

Jag tror, om man kikar rätt öppet på detta,, Att just det du beskriver är det jag försöker berätta om. Man drabbas av de "problem" som hjärnan ställer till med,, men som de flesta kan hantera, och några få trillar dit och får en sjuklig ätstörning. (Säger man så? "Sjuklig"... Menade att man får en ätstörning som man inte kan hantera och i stället hamnar i matrelaterat problem som anorexi, bulemi o.s.v.)

Vi bilr ju hela tiden uppmanade att hantera allt på ett sätt som innebär att kroppen kommer att få tillgodosett sig allt som vi behöver,, energi, trygghet, närhet, sex,, typ grundläggande mänskliga behov.

Vi reagerar och agerar för att behoven skall fyllas.

Äter man inte så blir signalen att vi svälter och om vi skall hålla på att svälta,,, så måste vi snabbt få i oss mycket, och ännu mer för att säkerställa att vi inte svälter i morgon också.