Ungarna onanerar.

Ok, det borde inte vara några bekymmer med att ungarna onanerar. Men jag förstår inte varför jag reagerar som jag gör. 

Har en dotter på 15 och en grabb på 16. Jag vet att båda onanerar.

När dottern gömt sig på sitt rum och jag vet att hon troligtivs petar på sig själv så känner jag ofta, ok vad bra att hon utforskar sin sexualitet. Det är bra. Jag låter henne vara ifred.

Men när jag har märkt eller misstänkt att min grabb har låst in sig på rummet och petar på sig själv. Jag vet inte hur jag ska förklara men första instinkten jag får är. Åh nej, vad gör han. Sånt där ska man inte hålla på med. En grabb som runkar usch fy. Och sen kommer det spermier ut och var gör han av dem. Usch. 

Nä, sluta upp med det. Men sen hejdar jag mig själv innan jag säger något av detta såklart. Men känslan är kvar där. Skulle vilja slita upp dörren och säga sluta med det där. Av ren instinkt.

Även om någonstans inombords fattar jag att båda gör ju samma sak fast på olika sätt på grund av kön.

Men med grabben så blir det så annorlunda, han gör ju det annorlunda än vad både jag och min dotter gör som tjejer. Vet inte om det är det, eller vad det är.

Ibland så har det hänt faktiskt att jag bett dottern att ropa på honom att nu är det mat eller något lite extra tidigt bara för att utmana eller få honom att sluta. Eller så har jag funnit mig själv gå och fråga honom något genom dörren som egentligen jag inte behöver just då men bara för att utmana liksom när jag misstänker han gör det.

Är jag ensam i att känna så här??