Skaffa ragdoll Tusen frågor!

Det som är viktigt är att kattungen hinner landa och bo in sig ordentligt innan man börjar utsätta den för nya stressmoment. Flytten från uppfödare, mamma och syskon kommer att vara tillräckligt påfrestande ändå för kattens immunförsvar och grundtrygghet.

Hur lång tid det tar för en kattunge att känna sig hemma och trygg i ett nytt hem och med nya ägare är väldigt individuellt, men bör åtminstone ta några veckor.

Att vänja en katt vid utevistelse är oftast ganska lätt om man bara gör det under dess första levnadsår. I början kommer den antagligen att tycka att det är obehagligt och skrämmande, men när den väl vant sig kommer den antagligen trivas alldeles utmärkt utomhus om det är i en välbekant och trygg miljö. Hur katter beter sig utomhus är lite olika, men min ragdoll (som jag vant vid utevistelse genom koppelpromenader i lugna delar av det närmaste närområdet) vet nu i vuxen ålder var "gränserna" går, kommer på inkallning och håller sig helst i närheten av mig hela tiden (som en liten hund). Min ragdoll kan vara ute i flera timmar, men när han vill gå hem (för att äta och gå på lådan, vilket han inte kan göra ute) berättar han det för mig väldigt tydligt.

Om jag hade ett hus på landet (utan trafikerade vägar i närheten) hade jag förmodligen kunnat låta honom vara lös på tomten utan att behöva oroa mig alltför mycket.

Katter får p.g.a. olycksrisken inte hållas uppbundna, så kom ihåg att någon måste hålla i linan om ni använder en sådan. Om det känns osäkert att ha katten lös på tomten kan ni kanske göra en inhängnad?

Att åka bil är också en sån där sak som de flesta katter tycker är obehaglig, men det är likadat med det. Övning är det som hjälper. Hur lång tid tar det att åka till landet för er?

När det gäller att följa med till bryggan beror det ju lite på hur cool just er katt kommer att vara, så där får ni själva göra en avvägning om vad som är lämpligt. Är det mycket stoj, stim och främmande människor där skulle jag nog inte göra det, men är det en lugn och avskild plats kan det säkert gå bra.

Min nuvarande Ragdoll är 5,5 år och innan han kom hit hade jag en annan Ragdoll i 3 år. Mina raggisar har dock alltid haft sällskap av andra katter (birma och norska skogkatter) och varit väldigt förtjusta i dessa, så mina ragdollkatter har inte uppskattat att bli lämnade helt ensamma, men att jag har lämnat hemmet har de inte reagerat på. Fast sånt beror ju så mycket på vad de är vana vid också.

En ragdoll är oftast ganska bekväm och gillar att vila, så att få sova ostört då och då mitt på dagen är något iallafall mina raggisar bara har uppskattat. Händer det något vill de dock gärna vara med, så de är inte "tråkiga" för det.

Även om det rastypiska grundtemperamentet hos en Ragdoll är att vara lite långsam, naiv, godmodig och vänlig är det en katt, och alla katter (iallafall i vuxen ålder) reagerar med viss osäkerhet, stress och rädsla inför saker de inte är vana vid. Min Ragdoll som lever ensam med mig och kattkompisarna är t.ex. inte alls cool när mina stojiga syskonbarn kommer på besök (vilket händer väldigt sällan). Han blir inte aggressiv på något sätt, men han vågar sig inte självmant fram när de vill "klappa" honom och ögonen är stora som tefat.

Hade barn, stoj och stim varit en naturlig del av hans tillvaro är jag dock övertygad om att det varit på ett annat sätt.

Min ragdoll kan (som vilken katt som helst) tycka att saker är läskiga och obehagliga, men han går ändå alltid att hantera (t.ex. vid obehagliga veterinärundersökningar) och det är väl det som är den största "coolheten" hos honom.

Ja, skulle jag rekommendera en ras till en barnfamilj skulle jag nog välja Ragdoll i första hand. Som ras är de tåligare än andra katter och har en väldigt lång stubin. Det är förstås ändå viktigt att man lär barnen att respektera katten och att katten får den lugn och ro den behöver och inte utsätts för onödiga påfrestningar (särskilt när den är nyinflyttad).

Att vara ensam under en dal av dagen är något de allra flesta katter står ut med och vänjer sig vid. Är det  mycket liv och rörelse under övrig tid kan jag tänka mig att katten t.o.m. tycker att det är skönt med ett avbrott av lugn och ro, inte minst en ragdoll som, som sagt, är en lat och bekväm katt av naturen.

Att urskilja personlighetsdrag hos kattungar vid ett besök är inte lätt. Ibland kommer man mitt i "vilan" och ibland är det andra saker som påverkar hur de beter sig just då. Att kattungar inte är särskilt "keliga" är dock inte något man inte ska ta så allvarligt på. För kattungar är det sova, äta och leka som är huvudsysselsättningarna.

Prata med uppfödaren om hur hon uppfattat kattungarnas olika personligheter, hon (eller han) är ju den som har bäst koll på deras olikheter. Ni bör i första hand välja en kattunge som är framåt, nyfiken och orädd. En sån kattunge har bäst förutsättningar för att "tåla" och trivas i miljön hos en barnfamilj där det händer mycket saker.

Under uppväxttiden och fram till att katten blir vuxen "på riktigt" vid 2-4 års ålder kommer det hända mycket med kattens övriga personlighet. Den kommer att bli lugnare, mindre lekfull, men mer social och mer gosig.

Jag valde min ragdoll genom bilder och mailkontakt med uppfödaren. eftersom kattungen befann sig över 6 mil bort fick han flygas hit och levereras i mitt hem av uppfödaren. Det var första gången jag träffade honom på riktigt. Jag hade inga speciella krav eller förväntningar på hur kattungen skulle vara utan nöjde mig med att han var en registrerad  och frisk ragdoll utan anmärkningar i besiktningsprotokollet, uppfödd av en erfaren och registrerad uppfödare som verkade vettig.

När det gäller rekommendationer tror jag att i stort sett alla registrerade uppfödare vet vad de håller på med och är måna om att kattungarna får det de behöver i form av omsorg och socialicering. Bryr man sig om att registrera sin avel är man mån om att det går till på rätt sätt och enligt kattförbundens regler måste man helt enkelt se till att det går till på rätt sätt.

Kolla gärna in på Ragdollklubbens sida för att läsa mer om rasen och hitta uppfödare.

Äsch, min ragdoll fanns 60 mil bort, inte 6 mil som min dator skrev.

Här är bra saker att tänka på när man ska köpa en ragdoll (eller kattunge över huvud taget):

http://www.ragdollklubben.com/uppfodning/kattungartillsalu/91-rad-kattungekop

Tänker man bara på dessa saker kan man hitta sin nya familjemedlem var som helst, även på Blocket (som har lite skamfilat rykte p.g.a. alla mindre seriösa uppfödare som också finns där). Läs annonserna noggrant och var inte rädd för att ställa frågor om det du undrar över. En seriös uppfödare har inget att dölja och uppskattar om även köparen vet vad seriös avel och uppfödning innebär.

Här är förresten min gulleplutt Oberon som flögs ner från Umeå till Stockholm för 5 år sedan:

Ja, eftersom miljön hos er kommer att innebära en del stoj och stim underlättar det såklart om kattungen redan är van vid sådant från början.

Fråga också om föräldrarnas temperament eftersom lättskrämdhet och andra grundförutsättningar i  tempramentet även finns i generna och kan föras vidare till avkomman. Om man träffar kattungens föräldrar bör man dock komma ihåg att fertilitet, dräktighet och kullar påverkar både beteende och t.ex. pälskondition, så om katterna inte visar sina bästa sidor just då kan det mycket väl bero på det.

Ja, att ungarna har en begränsad yta är inte ovanligt. Det är bl.a. för att de ska ha nära till lådan och för att man ska känna sig säker på att ungarna vistas på kattungesäkert ställe som de känner sig trygga på.

Att en kattmamma känner sig lite less på sina ungar och "utarbetad" när de är 10 veckor och därför drar sig undan ibland är inte konstigt. För kattungarna är det även en viktig del i avvänjnings- och självständighetsprocessen att mamman inte håller sig tillgänglig hela tiden när de börjar bli så pass stora.

Om ni tycker att mamman kändes lite märklig tycker jag att ni ska fråga uppfödaren om hur hennes personlighet och temperament är och hur hon påverkats av kullen och hur hon fungerat som mamma.