Skaffa ragdoll Tusen frågor!

Det som är viktigt är att kattungen hinner landa och bo in sig ordentligt innan man börjar utsätta den för nya stressmoment. Flytten från uppfödare, mamma och syskon kommer att vara tillräckligt påfrestande ändå för kattens immunförsvar och grundtrygghet.

Hur lång tid det tar för en kattunge att känna sig hemma och trygg i ett nytt hem och med nya ägare är väldigt individuellt, men bör åtminstone ta några veckor.

Att vänja en katt vid utevistelse är oftast ganska lätt om man bara gör det under dess första levnadsår. I början kommer den antagligen att tycka att det är obehagligt och skrämmande, men när den väl vant sig kommer den antagligen trivas alldeles utmärkt utomhus om det är i en välbekant och trygg miljö. Hur katter beter sig utomhus är lite olika, men min ragdoll (som jag vant vid utevistelse genom koppelpromenader i lugna delar av det närmaste närområdet) vet nu i vuxen ålder var "gränserna" går, kommer på inkallning och håller sig helst i närheten av mig hela tiden (som en liten hund). Min ragdoll kan vara ute i flera timmar, men när han vill gå hem (för att äta och gå på lådan, vilket han inte kan göra ute) berättar han det för mig väldigt tydligt.

Om jag hade ett hus på landet (utan trafikerade vägar i närheten) hade jag förmodligen kunnat låta honom vara lös på tomten utan att behöva oroa mig alltför mycket.

Katter får p.g.a. olycksrisken inte hållas uppbundna, så kom ihåg att någon måste hålla i linan om ni använder en sådan. Om det känns osäkert att ha katten lös på tomten kan ni kanske göra en inhängnad?

Att åka bil är också en sån där sak som de flesta katter tycker är obehaglig, men det är likadat med det. Övning är det som hjälper. Hur lång tid tar det att åka till landet för er?

När det gäller att följa med till bryggan beror det ju lite på hur cool just er katt kommer att vara, så där får ni själva göra en avvägning om vad som är lämpligt. Är det mycket stoj, stim och främmande människor där skulle jag nog inte göra det, men är det en lugn och avskild plats kan det säkert gå bra.

Hej
Har du haft din ragdoll länge? tack för dina svar! Utifrån det jag läst så verkar det som att ragdollen är så cool att nya miljöer inte "skrämmer". utan de tar allting med lugnt oavsett stoj och stim. enligt rasbeksrivningen så ska allt sånt funka oproblematiskt? Det verkar för mig ofattbart att en katt bara gillar läget hur som helst, därför jag frågar här Intressant att läsa om hur din katt funkar!

På bryggan är det vi familjen och oftast vänner på besök samt grannarna på sina respektive bryggor (5-6 m avstånd). Så visst är det sojigt eller vad man ska säga..

Jag har kollat på rastgårdar men då kommer den få vara så ensam medan vi går iväg, därför tänkte jag att den skulle få följa med oss dit vi går i stället. Lina är givet, vi är nästan aldrig inomhus på somrarna så den får hänga med oss ut. Men man kanske kan lämna katten inne stundvis? Blir de ledsna om man gör det och själv går iväg ut?

Min nuvarande Ragdoll är 5,5 år och innan han kom hit hade jag en annan Ragdoll i 3 år. Mina raggisar har dock alltid haft sällskap av andra katter (birma och norska skogkatter) och varit väldigt förtjusta i dessa, så mina ragdollkatter har inte uppskattat att bli lämnade helt ensamma, men att jag har lämnat hemmet har de inte reagerat på. Fast sånt beror ju så mycket på vad de är vana vid också.

En ragdoll är oftast ganska bekväm och gillar att vila, så att få sova ostört då och då mitt på dagen är något iallafall mina raggisar bara har uppskattat. Händer det något vill de dock gärna vara med, så de är inte "tråkiga" för det.

Även om det rastypiska grundtemperamentet hos en Ragdoll är att vara lite långsam, naiv, godmodig och vänlig är det en katt, och alla katter (iallafall i vuxen ålder) reagerar med viss osäkerhet, stress och rädsla inför saker de inte är vana vid. Min Ragdoll som lever ensam med mig och kattkompisarna är t.ex. inte alls cool när mina stojiga syskonbarn kommer på besök (vilket händer väldigt sällan). Han blir inte aggressiv på något sätt, men han vågar sig inte självmant fram när de vill "klappa" honom och ögonen är stora som tefat.

Hade barn, stoj och stim varit en naturlig del av hans tillvaro är jag dock övertygad om att det varit på ett annat sätt.

Min ragdoll kan (som vilken katt som helst) tycka att saker är läskiga och obehagliga, men han går ändå alltid att hantera (t.ex. vid obehagliga veterinärundersökningar) och det är väl det som är den största "coolheten" hos honom.

Så, det är vana som gäller, dvs att vänja katten vid stoj och att det händer saker ofta. Vi har ju barn så det lär vara en del stim och lek, kanske den vänjer sig vid det?
Vi kommer vara hemifrån ca 6-7 h/dag, vänjer den sig lättare vid ensamhet än andra kattraser? Ingen kattkompis i första läget utan hen kommer vara ensamkatt. Enligt en uppfödare jag talat med kan de utan problem vara ensamhemma en arbetsdag (mer än 8 h). Men jag har läst olika om detta också.

Just det...att välja kattunge. Vi vill ha en stabil, lugn och säker och framförallt orädd  katt, ska man titta på hos ungarna? Alla småttingar är ju sjövilda och leker med varann, har tittat på en kull och det var omöjligt att veta eller se något tyupiskt drag förutom en kattjej som var heltokig och flög nästan upp i taket och lekte mer än de andra. Dom var inte direkt gosiga heller..(inte konstigt iofs att inte ligga still vid 10 v ålder).
En lekfull katt kanske lättare känner sig ensam?
Ska man bara välja nån på måfå och tänka att "jamen vafaen den är ju ragdoll, det blir bra"?

Ja, skulle jag rekommendera en ras till en barnfamilj skulle jag nog välja Ragdoll i första hand. Som ras är de tåligare än andra katter och har en väldigt lång stubin. Det är förstås ändå viktigt att man lär barnen att respektera katten och att katten får den lugn och ro den behöver och inte utsätts för onödiga påfrestningar (särskilt när den är nyinflyttad).

Att vara ensam under en dal av dagen är något de allra flesta katter står ut med och vänjer sig vid. Är det  mycket liv och rörelse under övrig tid kan jag tänka mig att katten t.o.m. tycker att det är skönt med ett avbrott av lugn och ro, inte minst en ragdoll som, som sagt, är en lat och bekväm katt av naturen.

De flesta katter sover ju också en stor del av dagen så att lämna den själv ett par timmar (när den är trygg osv) är nog bara skönt :)

Om du vill kan du inboxa mig med alla dina frågor så svarar jag utörligt så fort jag har tid. Har tre ragdolls, haft alla sen dom var 12 v , i tre olika omgångar så vi har tripp trapp trull. Vi har även barn och har haft med katterna till landet. Skriv pm om du vill ha info från mig ... Kram

Att urskilja personlighetsdrag hos kattungar vid ett besök är inte lätt. Ibland kommer man mitt i "vilan" och ibland är det andra saker som påverkar hur de beter sig just då. Att kattungar inte är särskilt "keliga" är dock inte något man inte ska ta så allvarligt på. För kattungar är det sova, äta och leka som är huvudsysselsättningarna.

Prata med uppfödaren om hur hon uppfattat kattungarnas olika personligheter, hon (eller han) är ju den som har bäst koll på deras olikheter. Ni bör i första hand välja en kattunge som är framåt, nyfiken och orädd. En sån kattunge har bäst förutsättningar för att "tåla" och trivas i miljön hos en barnfamilj där det händer mycket saker.

Under uppväxttiden och fram till att katten blir vuxen "på riktigt" vid 2-4 års ålder kommer det hända mycket med kattens övriga personlighet. Den kommer att bli lugnare, mindre lekfull, men mer social och mer gosig.

intressant! vill du berätta hur du själv valde din kattunge? kan du rekommendera uppfödare?

Jag valde min ragdoll genom bilder och mailkontakt med uppfödaren. eftersom kattungen befann sig över 6 mil bort fick han flygas hit och levereras i mitt hem av uppfödaren. Det var första gången jag träffade honom på riktigt. Jag hade inga speciella krav eller förväntningar på hur kattungen skulle vara utan nöjde mig med att han var en registrerad  och frisk ragdoll utan anmärkningar i besiktningsprotokollet, uppfödd av en erfaren och registrerad uppfödare som verkade vettig.

När det gäller rekommendationer tror jag att i stort sett alla registrerade uppfödare vet vad de håller på med och är måna om att kattungarna får det de behöver i form av omsorg och socialicering. Bryr man sig om att registrera sin avel är man mån om att det går till på rätt sätt och enligt kattförbundens regler måste man helt enkelt se till att det går till på rätt sätt.

Kolla gärna in på Ragdollklubbens sida för att läsa mer om rasen och hitta uppfödare.

Äsch, min ragdoll fanns 60 mil bort, inte 6 mil som min dator skrev.

Här är bra saker att tänka på när man ska köpa en ragdoll (eller kattunge över huvud taget):

http://www.ragdollklubben.com/uppfodning/kattungartillsalu/91-rad-kattungekop

Tänker man bara på dessa saker kan man hitta sin nya familjemedlem var som helst, även på Blocket (som har lite skamfilat rykte p.g.a. alla mindre seriösa uppfödare som också finns där). Läs annonserna noggrant och var inte rädd för att ställa frågor om det du undrar över. En seriös uppfödare har inget att dölja och uppskattar om även köparen vet vad seriös avel och uppfödning innebär.

Här är förresten min gulleplutt Oberon som flögs ner från Umeå till Stockholm för 5 år sedan:

Men han var ju för himla fin!!! Otroligt vacker!
 Tack för att du delar med dig!

Jodå jag har gått igenom hela internet med information, blocket också.
Läst igenom varenda uppfödares hemsida tror jag.

Jag tanker att det nog är skillnad på om hemmet där kattungarna föds är omgärdat av manga människor, barn och andra djur än om de föds upp hos en tråkig pensionär (inget illa ment men du förstår säkert...). Det kan ju iofs va dåligt hos en barnfamilj men jag tanker ändå att chanson att katterna blir barnvana och gosade och lekta med mycket mer.
Det är tyvärr svårt att tajma en kull hos exakt den uppfödare man vill köpa av..Dessutom har jag krav på utseende (vill ha brun colorpoint helst) Jag har träffat en som är jättetrevlig men hennes kullar växer upp hos fodervärdar så man vet ju aldrig vad de är för ena

Ja, eftersom miljön hos er kommer att innebära en del stoj och stim underlättar det såklart om kattungen redan är van vid sådant från början.

Fråga också om föräldrarnas temperament eftersom lättskrämdhet och andra grundförutsättningar i  tempramentet även finns i generna och kan föras vidare till avkomman. Om man träffar kattungens föräldrar bör man dock komma ihåg att fertilitet, dräktighet och kullar påverkar både beteende och t.ex. pälskondition, så om katterna inte visar sina bästa sidor just då kan det mycket väl bero på det.

Just det, mamman i den kullen vi tittade på låg i ett annat rum på golvet och bara tittade. Verkade slö, ungarna var 10 v så hon kanske fortfarande var trött ..? Ungarna var i vardagsrummet, resten av katterna kunde komma in där (kompostgaller) men ungarna kunde inte ta sig ut. Det kanske är så man gör för att inte tappa bort dem?

Ja, att ungarna har en begränsad yta är inte ovanligt. Det är bl.a. för att de ska ha nära till lådan och för att man ska känna sig säker på att ungarna vistas på kattungesäkert ställe som de känner sig trygga på.

Att en kattmamma känner sig lite less på sina ungar och "utarbetad" när de är 10 veckor och därför drar sig undan ibland är inte konstigt. För kattungarna är det även en viktig del i avvänjnings- och självständighetsprocessen att mamman inte håller sig tillgänglig hela tiden när de börjar bli så pass stora.

Om ni tycker att mamman kändes lite märklig tycker jag att ni ska fråga uppfödaren om hur hennes personlighet och temperament är och hur hon påverkats av kullen och hur hon fungerat som mamma.

Har inte läst allt men med tanke på detta stycke tänkte jag bara berätta om min ragdoll. 
Visst, en ragdoll skall till rasen vara lättsam, men min kille (som annars är väldigt rastypisk) är verkligen jätterädd för sånt. Händer det nåt konstigt så får han panik och springer genast och gömmer sig. Det tog LÅÅÅNG tid för honom att uppskatta att vara ute, och då satt jag ändå med honom på gräsmattan, pratade med honom och kklappade. Minsta ljud blev han rädd. Vi har ofta mycket folk hemma (inte överdrivet mycket) men mina katter är vana att det händer saker. när alla sitter i soffan är lan lugn och kommer gärna och lägger sig i främlingars knän, men så fort nån reser sig upp blir han den lilla fegisen igen. Den enda han inte ryggar för är mig, antagligen eftersom han är van vid mitt rörelsemönster samt att jag respekterar att han blir lite skygg om man bara klampar på, och väljer därför att gå med lätta steg förbi honom på golvet....

Så allt handlar faktiskt inte bara om att vänja katten. Han är världens mysigaste och tur sig väldigt mycket till mig, litar på mig när vi har varit i vårt hus på kusten över sommaren, men man får inte glömma att en katt är en katt. Det är inte meningen att man skall släpa med den hit och dit utan den behöver sitt hem och sitt revir. En katt som flyttas runt blir faktiskt lätt stressad, och en stressad katt är ingen trevlig katt. Vill man vara ute mycket och ta med sig sig djur kanske man istället bör skaffa en hund som älskar att vara med överallt och vara ute. :)

Lustigt, alla säger så olika. En av uppfödarna jag träffat sa att hon hade med sig sin hona lite varstans, på olika träffar, utställningar etc och hon hade inga problem med vare sig nya miljöer eller djur och människor. Birmafröken: Du skriver att grundtemperamentet får i arv. Varför avlar man på en katt som inte tycker om människor den inte känner, dvs håller sig på avstånd och beter sig skyggt? Så var pappan till några ungar jag tittade på fast enligt uppfödaren är han världens gosigaste katt som ligger överallt man ör och vill ha uppmärksamhet. Detta verkar bara gälla matte, husse och familjen, inte utomstående. Ungarna bor med mamman hos fodervärd så risken kanske minskar att ungarna tar efter..? Tyckte verkligen om dessa småttingar men vill absolut inte ha en lättskrämd osocial katt. Haft det förut- inte kul!

Hej,

Jag hade bara erfarenhet av en bondkatt, som jag hade när jag var barn innan jag skaffade Rag Dolls.

Jag har två Rag Dolls, far och son. De är införskaffade som ett vettigt alternativ till hund. Det här är katter med ett hundbeteende. De är nyfikna. De är noga med att hålla koll på flocken. Hälsar gärna nykomlingar till flocken välkomna, men håller stenkoll på då någon går ut genom ytterdörren och protesterar högljutt då personen inte kommer tillbaka.

Det är det största problemet med de här katterna.

Har även sett en Rag Doll simma samtidigt som husse står med sitt kastspö och fiskar.

Mina två katter älskar att åka bil. Så snart jag lyfter fram kattburarna hoppar de gladeligen in i burarna.

Det är inget problem att åka långa sträckor. De här två har åkt från Norrköping till Åre flera gånger.

Man får stanna två gånger på den här sträckan och släppa ut dem och låta dem vandra runt i bilen, erbjuda dem vatten och en kattoa. De vill inte äta när man är på resa.

Min erfarenhet är att när man stannar, så är de mer nyfikna på att trava runt i bilen än att dricka och gå på toa.

Mina katter håller sig under en resa på 75 mil och väntar till dess man kommer fram innan de går på toan. 

Micke