Anonym (Arg & slapp) skrev 2013-09-20 00:02:45 följande:
För mig är det uteslutet att inte göra något åt det. Jag har helt bestämt mig för att något måste göras! Sex är inte allt MEN det är mycket enligt mig ivf. Jag vill inte ha ett "kompisförhållande" med min man bara för att vi fått barn och mitt underliv har blivit förstört och jag har lidit alldeles för länge redan!
Känner att jag inte tänker vara tyst längre. Börjar inse att det är många tjejer/kvinnor som lider i det tysta och ju fler som börjar prata och gör sin röst hörd desto större är chansen att färre slipper saker som dessa !
Imorgon ska jag ringa och kolla runt lite. Sen när jag är stark nog kommer jag att ta allt detta med min man öga mot öga och förklara hur jag känner osv. Nog för att han vet,för han lär ju ha märkt ;)
Bra att du tar tag i det! Jag menade inte heller att jag inte ska göra nåt åt det.
Kan absolut inte ha det så som jag har nu. Frågan är när man ska göra det... För jag har ett barn nu och vill ha fler. Särskilt om det kostar mycket, så skulle det kännas onödigt om man ev blir skadad vid nästa förlossning också. Det är ju tyvärr nåt man räknar med.
Så jag funderar på att fixa skadorna först när jag är "klar" med barnafödandet.
Dela gärna med dig av det du hittar om kliniker osv!
Ja det är tråkigt att fler inte pratar öppet om detta. Och jag gör ju inte heller det. Man vill.inte känna sig annorlunda när alla andra bara pratar om hur bra det gått. :-\