Tack för du tpg dig tid till att svara.
Ja exakt det känns som att säger man något minsta om vad man önskar sig är man så hemsk så det finns inte. Jag har själv de tankar om.mig o behöver inte andra ska tänka så med. Jag behöver bara ventilera mig. För min och för bebis skull.
Min man vägrar ta reda på kön. Jag ville det med första också men icke. Där var det dock mest bara av nyfikenhet. Nu skulle jag vilja det pga som du skriver rädsla för att inte knyta an till barnet. Samtidigt vill jag inte göra det för jag vill älska barnet för barnet, inte könet.
Gaaah, känner mig schizo.
Har försökt prata lite med tex min mamma och syster om detta men ingen verkar varken förstå riktigt hur jag menar eller ta mina känslor på allvar. "Äh, så känner du inte när den väl är ute", är det vanligaste jag får höra. Och nej, det kanske jag inte gör heller. Men tänk om! Det är det jag behöver få diskutera. Vad händer då?
bonden skrev 2014-01-05 22:51:21 följande:
En nära vän blev planerat gravid med tredje barnet och hade två döttrar sedan innan. Hon önskade sig ännu en dotter (precis som jag just nu. RUL på torsdag) och blev väldigt besviken när det var en pojke. Hade svårt att knyta an till bäbisen och ångrade till och med att hon valt att bli gravid igen. Det var svårt att stötta henne och hon var också väldigt orolig över hur det skulle bli när han föddes. Skulle hon kunna knyta an alls?
Ut kom så den mest bedårande lilla grabb och kärleken hon kände till honom var snabbt starkare än hon känt så tidigt med döttrarna (där hade hon fått låta dom växa fram även om hon kände stark beskyddarinstinkt osv.)
Hon hörde av sig till mig och sade:
"- jag vet att du önskar dig en till tjej. Jag var ju precis likadan. Men nu känner jag att jag skulle vara så otroligt besviken om jag inte hade fått just den här killen."
Hon fick mig att sluta noja i alla fall och nu känner jag mig inte så nervös inför RUL. Det blir bra vad det än blir.
Själv har jag mycket nära kontakt med min yngre syster som är nära mig i ålder och någonstans tror jag att jag vill ge min dotter möjligheten till Sanna typ av vänskap. Men alla barn är ju individer och kön är ju egentligen en petitess.
Tycker dock det borde vara lite mer accepterat att prata om sina förväntningar och förhoppningar kring kön för det måste vara så jobbigt för såna som min vän som gick en hel graviditet och kunde bara dela det här med mig och sin mamma. Det är väldigt tabu att säga att man är lite besviken på vilken kön barnet tros ha.
