Vecka 33 här och har en snart tvååring också. Har inte orkat vika tvätt, fixade disken o tvättade men sen sa det bara krash och jag blev trött på gränsen till folkilsken! Dessutom förkyld o ont i bihålorna. Jäkla svullna slemhinnor! Kan man inte få må lite bra ibland? Minns inte när jag kunde andas normalt sist haha /slutpågnäll ;)
Jag hoppas det har gått bra för dig MissMf - jag skulle ringt, hemskt att oroa sig ju även om det ofta är lugna puckar
Jag ska sättas igång i vecka 38 pga min Hepatos så ev blir det en Junibebis istället för Julibebis om jag räknat rätt? Är i vecka 36 (35+5)
Hade dessutom förvärkar igår och tog ett bad och fick sällskap av lite bitar slempropp. Doktorn jag pratade med idag ang mina blodprov tror min kropp är sugen på att få ut bebisen tidigare pga Hepatosen så... Vi får se. :) Skönt att veta bebis mår bra trots allt det här iaf!
Amalian83 åh vad fint att höra :D Jaa hoppas på samma grej här :)
Jo men exakt- jag försöker tänka så jag med! Det finns helt klart ett sorts annat lugn och säkerhetstänk som kommer med igångsättning. Har ju en liten dotter som fyller två år 24 Juni så jag hoppas jag får vara hos henne då och att allt går rätt så smidigt så jag inte behöver vara ifrån henne så länge... Tänk om mina flickor måste dela födelsedag? Hoppas på varsin men det blir som det blir :)
Inatt vaknade jag några gånger av ett obehag jag inte riktigt kunde placera- sen fattade jag- känslan av mensvärk! Många som har såna känslor nu läser jag- hur länge har ni kännt av det? Är det del av latensfasen? Ska ju föreställa vara omföderska men jag tycks ju ha glömt precis allt!
Rosii : låter ju lovande det där! :D
Åh jag har inte särskilt ont så det är nog bara förskalv... Hoppas det gör lite nytta eftersom jag ska sättas igång i vecka 38 om ca 2 veckor... Så även om jag inte får igång det själv hoppas jag min kropp är lite redo! Retsamt det där, att man kan ha det i veckor innan!
Dock har största delen av slemproppen gått och för ca 3 dagar sedan hade jag värkar som gjorde ont under en e-m o kväll... Idealt vore att få igång allt själv nästa vecka när jag är i v 37 eller närmare 38 fast ändå innan igångsättningen -- om jag får önska lite :) men det blir som det blir...
Det där sträcka ut sig som en katt känner jag igen! Gör ju nästan ont när hon spänner ut sig och det KÄNNS som sammandragningar - men när jag tar på ena halvan magen där hon inte är så är det mjukt-- till skillnad när jag får sammandragningar, då känns det som jag är en ballong som blåser upp sig så hårt så jag nästan sprängs- och hela magen är stenhård. Men vissa kattsträckningar hon gjort har lurat mig tills jag tagit på magen :)
Hahaha jag tror nog bebis hittar ut till slut ändå! Min mage kör sida till sida- har alltid en enorm knöl som sticker ut - sned mage liksom haha
Apropå irriterande kommentarer: jag har ju varit sjuk mycket hela 2014, skolade in dottern på dagis och alla blev sjuka verkligen heela tiden! Vi fick parvoviruset Femte Sjukan som smittades bebis i magen så hon fick lätt anemi - men blev frisk igen, sen fick jag andra virus o magsjuka och toppade nu sen v 33 med Hepatos. Får höra av min mamma (som i övrigt är toppen) nu: DU MÅSTE HÅLLA DIG FRISK NU! Du måste orka förlossningen och du får inte tära mer på din lever!
Sist svarade jag: åh vad BRA för här har jag ju vältrat mig i sjukdomar med flit, dessutom oroar jag mig nog inte mycket nog själv så TACK det känns lite sämre redan!
Fick höra då: jag vill bara du ska hinna njuta av din graviditet och då kunde jag bara skratta. Jag har verkligen kämpat på och varit så stark jag kan, men när immunförsvaret är obefintligt finns lite att göra. Och det här var inte en graviditet att njuta av- men jag får ju en fin frisk bebis på slutet så skitsamma!
Men att få oro projicerad när man ligger ner, eller tjockiskommentarer (absurt!) då blir man galen, gravidhormoner eller ej :)