Någon annan än jag som känner att känslorna är "all over the place" ??
Går snart in i v 15 och känner mig som ett PMSmonster.. Jag får verkligen kontrollera mig på jobbet och kämpa med tålamodet som annars är ganska stort. Samma hemma fast hemma kan man slappna av mer och har familjens stöd..
Hej tjejer. jag hoppar ur tråden. känner att jag inte riktigt platsar in.
hoppas att ni får en underbar graviditet och förlossning. 
kram på er
Jag kan inte säga helt säkert.. Men ibland när jag sätter mig stilla eller lägger mig, så fladdrar det till nere i magen.. Undrar om det är bebisen som jag känner? Har ni känt något? V 14+5 idag!
När jag väntade min dotter så ville jag verkligen ha en dotter, jag var så rädd att bli besviken om det blev en pojke så jag övertygade mig om att det va en pojke.. funderade ut pojknam osv. Jag blev faktiskt överraskad på förlossningen när bebisen kom ut o de sa att det va en flicka!!! jag var tvungen o kolla själv.
Jag har starka band till min mamma och syster, inte riktigt samma med min bror, sen är jag ju flicka själv, jag menar flickor kan man! förstår ni hur jag tänkte? kanske va jag rädd för det okända? jag är nog inte riktigt nån "hockeymorsa" haha.. *knäppa tankar jag hade då*
Jag tror/tycker att det är viktigt att få bolla dessa tankar med folk i samma sits.. det ligger mycket skam i att önska ett kön, men det behöver ju inte betyda att man inte älskar sitt barn!!
Jag känner mig riktigt redo för en grabb denna gång 
Jag "önskar" inget kön denna gång men skall ta reda på det vid UL, bara för att jag kan!! Det skall bli mysigt med en baby i huset igen, och min älskade dotter skall äntligen få bli storasyster!! Jag är nästan mest glad för hennes skull