Kämpar för ett KS men är så rädd, någon mer?

Hejsan!

Jag har inte lika dant som ditt direkt, min förra förlossningen gick bra,
allt var över på ca 5,5 timme och använde ingenting som smärtlindring,
däremot blev jag klippt inte bara 1 gång utan 2 gånger p.g av att dottern
inte sjönk ner, så hade hon inte gjort det efter dom klippen så hade det blivit akut ks
då hennes hjärtljud sjönk

Hon vägde 3870 gram & va 50 cm lång och kom i vecka 39.

Nu är jag gravid med bebis nummer 2, och bebisen beräknades först som 24% för stor
vilket landade på 4,5-5 kilo vid bf datum som är den 26 Oktober.

På TUL i vecka 35 sa dom 17% för stor så då landade det på 4 kilo, ( får inte riktigt ihop det dock )

Jag är livrädd för att det ska bli akut kejsarsnitt, och jag har sådan foglossning och haft det sedan
vecka 20, sjukskriven, kan knappt röra mig och nu kan jag inte ligga ner och sova utan får sitta
i soffan och sova om nätterna, kan säga att jag är helt slut i kropp och huvud..

Ska till Bm idag, hon skickade förra veckan iväg en remiss då jag vill ha antingen
igångsättning eller ks  och dom kan ej neka mig ett ks om jag begär det..

samma gäller dig.

Jag gjorde kejsarsnitt med sonen (p.g.a. säte). Kan berätta lite och hoppas att det lindrar din oro.

Kom in dagen före snittdatumet och fick duscha mig med den där gula jodsvampen som jag alltid glömmer vad den heter. Hade svårt att sova, låg ju på BB med alla bebisar runt mig och min låg kvar i magen, så jag fick lite att sova på och sov gott på natten. På morgonen fick jag gå upp tidigt och duscha mig igen med svampen.

Fick dropp satt i handen och en urinkateter- Minns inte om detta sattes på morgonen eller om det gjordes på kvällen? Sedan rullades jag ner till op iförd den snygga sjukhusrocken som lämnar rumpan bar. Inne på op sattes ryggmärgsbedövningen. Det kändes ungefär som att någon nöp lite med naglarna på ryggen, inget värre alltså. Efter en tid var jag bedövad och de snittade mig. Jag kunde se allt som hände i den stora lampan ovanför britsen (jag såg ut som en köttmarknad inuti!). Plötsligt sa de "Här är han! Frisk och piggelin!" och jag fick upp sonen på magen. Där låg vi och tittade på varann när de sydde ihop mig. Jag fick ett blodtrycksfall medan de sydde, men det hävde de snabbt och jag fick en tuss med citronmedel i munnen för jag blev så torr i munnen.

Efter snittet hade jag ganska ont, det kändes som ett glödgat järn mot magen. Tabletterna var jätteeffektiva mot värken och den var helt klart uthärdlig. Värre var avslaget - herregud! :o

Jag var kvar på BB i fyra dagar innan jag åkte hem, och har inte haft några komplikationer alls. Det hela gick väldigt bra och smidigt och ärligt talat hade jag trott att det skulle göra mycket ondare. Efter tio dagar klarade jag mig och barnet själv hemma.

Tack för era snabba svar!

Jag blev nekad ks innan jag födde första barnet. Eller ja nekad och nekad, jag fick aldrig ens en tid till en läkare som gör op. Aurora bm ansåg att jag hade "perfekt kropp" för att föda barn med och sa att det kommer gå så bra så.
detta var för 6 år sedan och nu känner jag mig lite starkare och förhoppningsvis vågar jag stå på mig mer så att jag åtminstone får till ett samtal med en läkare.

den där biten, att få ks beviljat känns ändå som om att det går att genomföra ett ks SKA jag ju ha. men sen gäller det att börja bearbeta själva snittet.

Jag vill absolut inte se i någon operationslampa hur de skär upp magen, hua! Det hoppas jag verkligen att jag slipper.
blodtrycksfall är jag väldigt rädd för att få, men det har jag ju fått läsa att det oftast lätt tas bort med medicin. jag är ju dock sprut/kanylrädd, så det blir ju en upplevelse bara det med alla slangar och nålar men men...

jag är även orolig för att "äckelkänslan" ska infinna sig när det är dags att sy och bebisen är ute. kan man få lugnande då?

själva läkningstiden har jag inte ens hunnit börja tänka på, men det inbillar jag mig att det går att göra hanterligt med hjälp av smärtstillande. och jag är ju införstådd med att min man kommer att få hjälpa mig de första 2 v, så det har vi redan nu planerat in att han ska ta semester då. 

Ett litet tips till TS när det gäller steg 1 (framförallt om du bor i ett landsting som är restriktiva till KS) är att FÖRE beviljat KS inte ta upp så mkt kring din rädsla för KS utan fokusera på att vaginal förlossning är otänkbart i alla lägen (om det är så du känner)! När du sedan är beviljad KS kan du ta upp din rädsla för det du beskrivit. Risken är annars mkt stor att sjukvården kommer lägga fokus på alla KS komplikationer och hur mkt bättre vf är. Att även tänkt ut svar på varför t ex igåmngsättning och tidig smärtlindringlöfte inte heller hjälper dig mm kan också vara bra (om du inte är en skicklig debattör direkt på) Lycka till!