Anonym (rädd)

Äldre 4 Oct 12:07

327 svar

Kämpar för ett KS men är så rädd, någon mer?

Är gravid i v 23. Andra barnet. Förra förlossningen var hemsk och jag är nu redo att kämpa till mig ett ks. Ska till aurora inom kort och är så nervös för hur det ska gå.

Jag är livrädd för att föda vaginalt, så det kommer jag aldrig mer att göra om. men samtidigt är jag extremt rädd för ett ks.
jag är rädd för sprutor, och jag är rädd för hur bedövningen kommer att upplevas, och hur det kommer att kännas när jag ligger på op-bordet.

det är verkligen som att välja mellan pest eller kolera, men jag har bestämt mig för ett ks, även att rädslan är stor. finns det fler som känner som jag?

det känns så sjukt, att kämpa till sig ett alternativ man är livrädd för, för att undvika ett annat alternativ som känns värre.

idag har jag dragit ut ett 30 sidor långt dokument från socialstyrelsen om kejsarsnitt på moderns begäran som jag lusläst och strukit under viktig fakta i. jag vill komma förberedd till läkaren när det väl blir dags för att få veta om ett ks blir beviljat eller inte... men ja, just nu känns allt bara så surrealistiskt. HUR ska detta gå?

... hjälp.....

Anonym (rädd) Trådstartaren

Äldre 19 Oct 14:12

#51

eller jo dropp fick jag ju visst- värkstimulerande dropp, om det nu räknas.

Anonym (LÖGNARE!!!)

Äldre 19 Oct 15:03

#52

Anonym (barnmorska) skrev 2013-10-19 10:11:52 följande:

Ja snitt är absolut ganska riskfritt och inget att oroa sig för men komplikationerna är större än vid vaginal förlossning, det är fakta! Om man är rädd för smärtan så är det inte smärtfritt med snitt heller, man får kateter i urinblåsan, bedövning i ryggen, dropp förstås mm. Man har mer ont efteråt och har ett operationssår på magen, det är svårare att amma och sköta bebisen, du får inte lyfta på flera veckor efteråt mm. Det spelar absolut ingen roll att det är fem år sen du födde barn, andra gången är ändå mycket enklare och snabbare. Det är vanligt med lång "latensfas" med första barnet dvs då man inte kan erbjuda så mycket i smärtlindringsväg, öppningsskedet tar längre tid liksom krystfasen (kan normalt ta 1-2 timmar med första barnet). Jag tycker absolut att du ska våga att prova en vaginal förlossning, be om att få en tidig EDA om du är rädd för smärtan. Oftast får man ingen bristning i underlivet, eller en mycket liten sådan med andra barnet. Jag tycker att det är en annan sak om man vart med om ett sexuellt övergrepp, då kan det vara svårt att klara en vaginal förlossning men att göra snitt för att det är enklare och mer smärtfritt det är helt fel. Jag arbetar på en förlossningsklinik i Mellansverige, vi har ca 2000 förlossningar per år.

Idahoo, vid akuta snitt så har det inträffat någon komplikation under förlossning, barnet kanske mår dåligt i magen, eller förlossningen går inte framåt och drar ut på tiden. Självklart är det mycket jobbigare, ibland har man kanske gjort nästan allt arbete och haft värkar länge och då är man såklart tröttare efteråt. Men oftast går förlossningen bra. Man kan ju inte snitta alla planerat och lugnt bara för att det ibland inträffar komplikationer, eller? Det fina med att föda i Sverige är att man övervakar bebisen under förlossningsarbetet och OM det behövs kan man göra ett akut snitt och barnet är ute efter några minuter.

Vad är detta för rena lögner och påståenden? Jag sprack MER med mitt andra barn. Det har jag flera vänner som också har gjort. De gick på myten om att tvåan blir lättare men fick istället en ännu värre förlossning än med första barnet. Jag har fyra barn, två födda vaginalt och två planerade snitt. Jag har mått som en jävla prinsessa efter båda snitten och hade inga som helst besvär att ta hand om barnen efteråt. Smärtan höll jag under kontroll helt oh hållet med ALVEDON vid behov. Efter mina vaginala förlossningar däremot, som min förr barnmorska klassade som "helt normala" så kunde jag inte sitta på MÅNADER, jag grät och skrek av smärta varje gång jag skulle bajsa i nio veckor efter förlossningen. Jag klarade inte att lyfta mer än bebisen då det kändes som att hela slidan och livmodern skulle ramla ut om jag så bara spände magen lite. Sluta snacka skit för fan!!

Anonym (framfallet)

Äldre 19 Oct 15:09

#53

Anonym (barnmorska) skrev 2013-10-19 10:11:52 följande:

Ja snitt är absolut ganska riskfritt och inget att oroa sig för men komplikationerna är större än vid vaginal förlossning, det är fakta! Om man är rädd för smärtan så är det inte smärtfritt med snitt heller, man får kateter i urinblåsan, bedövning i ryggen, dropp förstås mm. Man har mer ont efteråt och har ett operationssår på magen, det är svårare att amma och sköta bebisen,

du får inte lyfta på flera veckor efteråt mm.

Det spelar absolut ingen roll att det är fem år sen du födde barn, andra gången är ändå mycket enklare och snabbare. Det är vanligt med lång "latensfas" med första barnet dvs då man inte kan erbjuda så mycket i smärtlindringsväg, öppningsskedet tar längre tid liksom krystfasen (kan normalt ta 1-2 timmar med första barnet). Jag tycker absolut att du ska våga att prova en vaginal förlossning, be om att få en tidig EDA om du är rädd för smärtan. Oftast får man ingen bristning i underlivet, eller en mycket liten sådan med andra barnet. Jag tycker att det är en annan sak om man vart med om ett sexuellt övergrepp, då kan det vara svårt att klara en vaginal förlossning men att göra snitt för att det är enklare och mer smärtfritt det är helt fel. Jag arbetar på en förlossningsklinik i Mellansverige, vi har ca 2000 förlossningar per år.

OK du är alltså barnmorska och vet inte att man inte bör lyfta tungt efter en VAGINAL förlossning heller. Okunskapen är fan skrämmande!

elmadumle

Äldre 19 Oct 17:20

#54

Anonym (framfallet) skrev 2013-10-19 15:09:40 följande:

OK du är alltså barnmorska och vet inte att man inte bör lyfta tungt efter en VAGINAL förlossning heller. Okunskapen är fan skrämmande!

myrank skrev 2013-10-19 11:16:55 följande:

Jag menar inte att verka oförskämt m detta inläggsvar men jag har så stor förlossningsskräck efter år av grova våldtäkter och övergrepp (m u-livsskador, cptsd mm) att jag inte ens vågar bli gravid i paralyserade skräck för att faktiskt kunna tvingas in i en vaginal förlossning. Efter ett samtal m BM ang detta lever jag nu, 10 år senare barnlös då jag blev så fruktansvärt kränkt i att hon körde över psykologintyg, nonchalerade samt skuldbelade att jag tycker att man vissa gng bedriver "häxjakt" mot kvinnor m djup förlossningsfobi.

Och ja, jag har spenderat år av att studera forskningar mm och tycker ibland att man inte alltid håller sig till saklig faktaförmedling utan skräckpropaganda (för mycket av KS kompl är behandlingsbara även om man inte på något sätt skall nonchalera dem men det finns risker m vaginala förlossningar också som man inte ens upplyser om ochför mig personligen, trots att de är medicnskt mildare, skulle kunna få.förödande konsekvenser för mig och definitivt påverka anknytning till mitt barn) Adoptera är svårt när man kan få biologiska barn.

Du är ju en av de som jag tycker är direkt "kvalificerad" till snitt med tanke på vad du varit med om.

myrank

Äldre 19 Oct 18:12

#55

elmadumle skrev 2013-10-19 17:20:03 följande:

Du är ju en av de som jag tycker är direkt "kvalificerad" till snitt med tanke på vad du varit med om.

Tack.

Det trodde även min psykolog och psykoterapeut men istället fick jag en lång uppläxning om risker (som jag knappast var omedveten om, och som vid närmare granskning inte höll vetenskapligt) och aggressiv övertalningskampanj. Alla psykiska risker viftade BM bort som "sjåpiga", varken jag eller psykologen (specialiserad på sexualbrott) visste mitt bästa utan det gjorde hon efter 20 minuter, samt att jag innan jag mognat (dvs ändrat åsikt), inte borde tänka på att skaffa barn om jag nu var så rädd. Hade jag varit starkare då hade jag krävt att få träffa en läkare men hamnade istället i en ny lång depression (då det kändes som att inte nog m det som varit och alla år av bearbetning skulle jag ytterligare "berövas" ngt, nämligen ett barn, en familj.

Men jag och min man funderar på att tillsammans söka en gång till i vårt nya landsting (10 år har gott och vi är nu inställda på att leva barnlösa och vi är inte lika naiva och "godtrogna" gällande sjukvården).

Anonym (barnmorska)

Äldre 19 Oct 22:43

#56

Hos oss blir ingen nekad ett snitt som har vart med om sexuella övergrepp och liknande. Dom jag pratar om och som kan bli nekande snitt är dom som tex är rädda för smärtan, eller haft en jobbig (men normal) första förlossning. Jag har FULL förståelse för att människor är rädda och det är vårt jobb att försöka stötta. JAg har själv vart förlossningsrädd, med första barnet fick jag en stor bristning i ändtarmsmuskeln och jag tror absolut att det kan vara smärtsammare än ett snitt som är okomplicerat. Jag träffar många som både är rädda för en vaginal förlossning och dom är lika rädda för snitt, pest eller kolera liksom.

Det jag skrivit om här är inte de individuella skillnader som finns, det finns förstföderskor som föder jätte snabbt och det finns omföderskor som har långdragna förlossningar eller får stora bristningar. Jag har hela tiden skrivit om vad som statistiskt sett är fakta och sanning. Komplikationerna vid snitt ÄR fler och större, fler dör vid snitt än normal förlossningar men återigen det finns undantag!!! Tänker inte här gå in och berätta om statistik och exakt vilka skador och komplikationer som kan bli vid snitt, tror inte det lugnar blivande mammor precis.

Efter en normal förlossning så kan du lyfta mer än efter ett kejsarsnitt även om rekommendationen är att ta det lugnt med fysisk aktivitet tills efter efterkontrollen, promenader går bra.

Ditt underliv förändras oavsett om du fött vaginalt eller inte, det påverkas av den växande livmodern och hormoner. Givetvis kan man få skador i underlivet efter en vaginal förlossning som ger problem för livet, men det är inte vanligt.

Det finns alltid människor som berättar om att efter deras snitt så mådde dom minsann prima och allt gick så smidigt men återigen jag träffar dagligen nyförlösta och ser vilka som mår bäst och snabbast kommer hem. De individuella variationerna är dock stora.

Jag tycker att man som förlossningsrädd ska prata med sin aurora barnmorska och läkaren, som är den som kan bevilja snitt och ta reda på fakta innan man bestämmer sig. Kommer inte att kommentera ytterligare här i denna fråga. Önskar er lycka till med kommande förlossningar oavsett om det blir snitt eller vaginal förlossning.

Kram

Anonym (ej uppdaterad)

Äldre 21 Oct 15:42

#57

Anonym (barnmorska) skrev 2013-10-19 22:43:52 följande:

Hos oss blir ingen nekad ett snitt som har vart med om sexuella övergrepp och liknande. Dom jag pratar om och som kan bli nekande snitt är dom som tex är rädda för smärtan, eller haft en jobbig (men normal) första förlossning. Jag har FULL förståelse för att människor är rädda och det är vårt jobb att försöka stötta. JAg har själv vart förlossningsrädd, med första barnet fick jag en stor bristning i ändtarmsmuskeln och jag tror absolut att det kan vara smärtsammare än ett snitt som är okomplicerat. Jag träffar många som både är rädda för en vaginal förlossning och dom är lika rädda för snitt, pest eller kolera liksom.

Det jag skrivit om här är inte de individuella skillnader som finns, det finns förstföderskor som föder jätte snabbt och det finns omföderskor som har långdragna förlossningar eller får stora bristningar. Jag har hela tiden skrivit om vad som statistiskt sett är fakta och sanning. Komplikationerna vid snitt ÄR fler och större, fler dör vid snitt än normal förlossningar men återigen det finns undantag!!! Tänker inte här gå in och berätta om statistik och exakt vilka skador och komplikationer som kan bli vid snitt, tror inte det lugnar blivande mammor precis.

Efter en normal förlossning så kan du lyfta mer än efter ett kejsarsnitt även om rekommendationen är att ta det lugnt med fysisk aktivitet tills efter efterkontrollen, promenader går bra.

Ditt underliv förändras oavsett om du fött vaginalt eller inte, det påverkas av den växande livmodern och hormoner. Givetvis kan man få skador i underlivet efter en vaginal förlossning som ger problem för livet, men det är inte vanligt.

Det finns alltid människor som berättar om att efter deras snitt så mådde dom minsann prima och allt gick så smidigt men återigen jag träffar dagligen nyförlösta och ser vilka som mår bäst och snabbast kommer hem. De individuella variationerna är dock stora.

Jag tycker att man som förlossningsrädd ska prata med sin aurora barnmorska och läkaren, som är den som kan bevilja snitt och ta reda på fakta innan man bestämmer sig. Kommer inte att kommentera ytterligare här i denna fråga. Önskar er lycka till med kommande förlossningar oavsett om det blir snitt eller vaginal förlossning.

Kram

Du verkar inte vara så uppdaterad. Men i år kom det ut en undersökning som visade på att 50 % får problem för livet efter en vaginal förlossning. Och du säger att det inte är vanligt?

Idahoo

Äldre 21 Oct 22:17

#58

Tyvärr verkar det vara så att man inom vården inte lägger så stor vikt vid komplikationer som kommer av vaginal förlossning.

lotie

Äldre 22 Oct 11:24

#59

Spännande tråd att följa! Känner precis som dig ts att jag ska välja mellan pest och kolera. Blev igångsatt med dottern och allt gick jättebra tills hon fastnade och de fick klippa och trycka sen sprack jag ändå. Sen andades inte dottern och de sprang iväg med henne och jag trodde hon skulle dö! Tog en halvtimme innan de bedövade och började sy och det var värre än hela förlossningen!! Fick inte ens min belöning, fick träffa henne dagen efter först. För mig var detta en mardröm och jag har haft problem och op 3 ggr efter. Jag tror att det står i min journal att allt gick jättebra! Det står inget om hur jag uppfattade allt! Varit säker på snitt men efter läst om alla risker är jag livrädd för det med. Så känns skit jobbigt nu! Är i v 16 och ska få tid till Aurora och psykolog. Viktigast är att barnet mår bra men min dotter hade svårt att andas efter en vanlig förlossning så det tröstar mig inget att det skulle vara säkrare!

Idahoo

Äldre 22 Oct 11:52

#60

Jag tänkte som så innan att vid ks finns ett helt läkarteam på plats för mig o bebbe. Vid vaginal beror det på hur fullt det är o man är mycket själv. Men inget är ju riskfritt. Ett ks kan gå åt skogen o en vaginal fl kan gå åt skogen. O båda kan gå jättebra vilket det oftast gör.

Kämpar för ett KS men är så rädd, någon mer?

INNEHÅLL