Vad är det obehagligaste ditt barn sagt?

Vi bodde tidigare i ett litet radhus som vi flyttade ifrån för 15 månader sedan, då sonen var 2 (en 2.a om 64kvm) Jag hade under de 4år vi bodde där ofta känt en närvaro, hade svårt att sova vänd mot hall/kök. De ggr jag kände att något var där så vände jag mig alltid åt andra hållet, mot min sambo och varje gång frågade han var det var. Jag har i hela mitt liv känt saker, som är svåra för andra människor att ta till sig. Sambon tyckte det var lite obehagligt när jag vände mig om, även om han absolut inte tror på sådana saker.. Men sen, när sonen kom till världen, så började det gå upp för sambon att det kan ha varit mer än vi där. Jag skriver ned några av de saker som skedde. - En kväll så står vi i köket, sambon håller sonen och jag står och fixar med någonting.. Så vänder jag mig för att prata med sambon och det tar några minuter, sedan rycker sonen till, får ögon stora som jordglobar och gåshud över hela kroppen. (Detta hände ca 4ggr vid olika tillfällen) - En natt, när sonen var några månader, så sitter vi i vardagsrummet efter en vaken period. Sambon ligger och sover sen ngr timmar tillbaka i sovrummet. Just denna kvällen känner kag en riktig obehaglig känsla i huset.. Går in i badrummet för att byta blöja på den lille för att efter det gå och lägga oss i sovrummet. När jag står och byter på den lille, så fäster han blicken ut mot dörren(mot köket,återigen) jag försöker prata sådär fjantigt som man gör med bebisar, men han slutar inte titta bortom mig. Jag känner en kall kår längst ryggen och försöker snabba på så vi fort kan lägga oss i sängen med sambon. Då kommer sambon upp och går in på toaletten, med gåshud över hela armarna, håret står rakt upp på honom och ögonen är blodsprängda. Han sätter sig på toaletten och säger "fyfan vad rädd jag är!" Han drömde att sonen ställt sig brevid honom vid sängen, i tonårsåldern, och säger "pappa! Pappa! Du måste vakna nu!" Kalla det vad ni vill, men att sonens fästa blick, min känsla och sambons dröm, sker samtidigt är lite för kusligt i min mening. - Sonen sitter vid matbordet och äter, när han återigen "rycker till" och säger "pappa! Titta! Trollen igen!" (Detta var straxt innan vi flyttade, för ca 15 mån sen) I lägenheten vi bor i nu, har ännu inga liknande fenomen skett. Jag hoppas på att vi slipper det också.